Den åldrande befolkningen

Vi har sett argumentet förr, nu dyker det upp igen på DN Debatt. "Den åldrande befolkningen" påstås vara ett problem för ekonomin som kräver stora och nya förändringar.

Författarna, två ekonomiforskare, föreslår lösningen att "[s]atsa på folkhälsan och förbättra förutsättningarna för deltagande på arbetsmarknaden för alla - även för dem som fyllt 65".

Det låter kanske inte så dumt.

Men frågan är varför vi behöver oroa oss över huvud taget. Sverige och de flesta andra länder har länge haft en åldrande befolkning - varför är det just nu som detta måste bli ett problem?

Hur kommer det sig att ökad förväntad livslängd inte blev något liknande problem på 1950- eller 1960-talet när många gifta kvinnor inte förvärvsarbetade - och när BNP/person var mycket lägre än i dag?

Med en växande ekonomi kommer samhället sannolikt att vara ännu rikare i framtiden än i dag - varför måste vi då bekymra oss över hur framtidens växande plånböcker ska räcka till?

(Bättre att bekymra oss över vilken miljö vi lämnar efter oss när det gäller klimat, stora rovfiskar i havet med mera.)

Forskarna har även räknat på en annan lösning: att öka invandringen. En fördubbling av invandringstakten skulle inte räcka och en ännu större invandring än så kallar forskarna för "ett icke önskvärt eller politiskt omöjligt alternativ"...

Vårdkostnaderna förväntas i artikelförfattarnas studie kunna öka med upp till 270 procent. Men bloggen Ekonomistas som även kommenterar DN-artikeln tipsar om en annan studie som visar att vårdkostnader inte beror på ålder - kostnaderna beror på hur nära döden man är, tidsmässigt - oberoende av ålder.

Ekonomistas skriver att vi nog klarar oss ändå till slut. Jag är beredd att hålla med om den saken.

Satsa gärna på förbättrad folkhälsa och förbättrade arbetsvillkor - inte för att vi måste (i en samhällsekonomisk mening), utan för att det vore ganska vettigt ändå.

-------------
Lästips:
Även i Norge oroar sig ekonomer över den åldrande befolkningen. "Skattene i Norge må opp", menar flertalet av de 20 ekonomer som NRK (Norges motsvarighet till Sveriges Radio) har intervjuat.

Bloggat:
Alliansfritt summerar år 2007 under Alliansen, Svensson skriver om möjligheten att avsätta regering och parlament via folkomröstning, Motvallsbloggen om sammansvärjningar, Paolo Pissoffi om utanförskap och Bibeln, Björnbrum hittar en sällsynt ödmjukhet hos Carl Bildt, Schlaug om uppsexad ja-kampanj under Irlands Lissabon-omröstning.

"Miljöskuld värre än statsskuld"

Dagens DN Ekonomi (pappersversionen) idag:

"Miljöskulden är det allvarligaste problemet, inte statsskulden. Det hävdar professor Assar Lindbeck som kommentar till Finanspolitiska rådets nya rapport".


Han har sagt liknande saker innan.

I dagens tidning kommenterar han att regeringen avsätter pengar för att minska statsskulden (och därmed öka den offentliga sektorns finansiella överskott):

- Tanken tycks vara att man ska kunna använda dessa pengar för att undvika framtida skattehöjningar. Men det är i dag som de offentliga investeringarna behöver öka. Hur framtidens välfärd ska finansieras får man klara av längre fram.

Han avfärdar dessutom argumentet att "den åldrande befolkningen" skulle vara ett ekonomiskt problem i dag:

- Att befolkningen åldras är inget avgörande argument. Vi behöver inte spara för kommande generationer som ändå blir rikare än vad vi är. Det viktiga är vilket arv som vi lämnar efter oss, säger han till DN.

Några exempel på miljöåtgärder är "ökade insatser för att rädda miljön i Östersjön, sanera gamla industriområden och satsa på modernare järnvägar".

Svårt att inte hålla med.

-----
Bloggat:

Claes Krantz och Alliansfritt Sverige om Finanspolitiska rådets kritik mot a-kasseförsämringarna, Farmor Gun fortsätter skriva om sjuksköterskestrejken, Kerstin/Motvallsbloggen om läkemedelsindustrin, Erik Svensson om rasism och etnisk rensning i Israel/Palestina, Syrran om hotad aborträtt i Litauen, Svensson om att förebygga ungdomsbrottslighet, Björnbrum om USA och mänskliga rättigheter samt Ali Esbati och Ida Gabrielsson om kvinnors löner.

Marknadsliberaler motarbetar premiepension

Att tvinga folk att investera sina pensionspengar på börsen är inget som tilltalar marknadsliberalerna på USA-tankesmedjan Ludwig von Mises Institute.

Där suckar man av lättnad över att George W Bush inte har lyckats få igenom detta.

Institutets chef Llewellyn H. Rockwell, Jr drar en parallell mellan Bush-regeringens förslag och en obligatorisk lunchservering som staten tvingar igenom:

"Faktum är att staten tvingar dig att både betala för och äta lunchen. För att försäkra sig om kvaliteten anvisar staten särskilda platser där man får äta. Den har auktoriserade restauranger och måltidspaket".

Rockwell förfasar sig över vad tvångsplacering av pensionspengar på börsen kunde ha lett till:

"Vad skulle ha blivit resultatet? Ta en titt på finansmarknadernas tillstånd. Bush-administrationen skulle ha fått ett heligt Helvete att betala. Allmänheten skulle ha vänt sig emot de "marknadsliberaler" som försåg oss med detta lurendrejeri. Kapitalismen skulle ha fördömts för att ha genererat ännu ett chockterapeutiskt misslyckande".

I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om att ett liknande system redan har införts.

Men inte i USA, utan i Sverige.

Det kallas förresten "PPM-systemet", eller "premiepensionssystemet".

(Via Economist's View)
--------
Läs mer!
Ali Esbati skriver ännu mer om detta på sin blogg och i Flamman.
---------------
Bloggat om börskrisen i USA: Björnbrum, Tankar om pengar, Det progressiva USA, Farmorgun i Norrtälje

Välj inte pensionsfond!

Den som har en pensionsgrundande inkomst i Sverige får inte välja om en del av pensionspengarna ska investeras på börsen eller inte. Där föreligger ett statligt börsinvesteringstvång.

Däremot kan man välja i vilken fond pengarna ska placeras. Och då är mitt råd om du vill ha maximal pension: om du inte är skickligare än de flesta fondförvaltare på att spå i framtiden, så kan du lika gärna låta bli att välja fond.

För då hamnar pensionspengarna automatiskt i Sjunde AP-fonden. Den har hittills haft lägre förvaltningsavgift och bättre avkastning än flertalet valbara fonder.

Om man räknar in skillnaden i förvaltningsavgift har 62 procent av de valbara fonderna hittills gett mindre pengar till pensionen än Sjunde AP-fonden har gett för samma summa investerade pengar, enligt en undersökning i LO-tidningen.

Gör som jag, släng alla PPM-relaterade papper i det runda arkivet.

Enligt en genomgång som Dagens Nyheter har gjort tar Skandia Liv ut högst avgift, följd av storbankerna.

I ett räkneexempel som tidningen gör, lägger de dyraste förvaltarna beslag på omkring en fjärdedel av pensionspengarna.

Länkar: LO-tidningen, DN, Yelah.net