Mer om snabbmatsbegränsningen i LA

Häromveckan skrev jag om det ettåriga stoppet för att etablera nya snabbmatsrestauranger i Södra Los Angeles, som domineras av fattiga områden. Stoppet infördes av hälsoskäl.

Inlägget har kommenterats på (minst) två liberala bloggar, så jag tänkte reda ut lite missförstånd.

Det kan vara på sin plats att citera ur en av länkarna från förra inlägget, nyhetsbyrån AP:

"En rapport från Community Health Councils fann att 73 procent av restaurangerna i södra Los Angeles var snabbmatsrestauranger, jämfört med 42 procent i Västra Los Angeles".

Det handlar alltså inte om att "förbjuda snabbmat" som bloggen Alltid Varför skriver i sin rubrik om saken. Utan, det handlar om att minska, eller åtminstone inte höja, den redan höga siffran 73 procent som beskriver andelen snabbmatsrestauranger i området.

Alltid Varför kallar det "ofattbart" att jag, som sympatiserar med den frihetliga vänstern, "kan undgå att reagera på förtrycket" som snabbmatsbegränsningen innebär.

$vensson kommenterar: "I Sverige jublar vänstern" - och länkar enbart till mig. Han jämför lagen i LA med statligt serveringsmonopol.

Några klargöranden och kommentarer:

- Jag har visserligen många vänsteråsikter, men jag är inte vänstern personifierad. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.

- Jag gillar att äta snabbmat då och då och är glad över att snabbmat finns och är tillåtet. Men skulle 73% av min hemstads restauranger vara snabbmatsrestauranger skulle även jag reagera på att de var för många.

- Jag "jublar" inte över regleringen - läs gärna detta inlägg och det förra, en gång till om det behövs. Jag tyckte mest att det var en intressant, pikant notis.

- Jag reagerar, mycket riktigt, trots detta inte över något förtryck som skulle vara förknippat med snabbmatsbegränsningen, dels eftersom jag är för dåligt insatt i fallet, dels eftersom jag inte tycker att begränsningen verkar fullständigt orimlig med tanke på att det redan finns så många snabbmatsrestauranger där. Men min bedömning är ganska oviktig - det viktiga är vad folk i South LA tycker - och vad de tycker har jag ingen aning om. Om begränsningen speglar flertalets vilja där så är den ok för mig, annars inte.

- Marknadsbegränsningar är inget fel i sig - jag tror nog att de flesta som sympatiserar med den frihetliga vänstern är ganska skeptiska mot marknadskrafter över huvud taget. Marknadskrafter fördelar nämligen makt enligt principen "mest makt åt de rikaste". Samtidigt kan även regleringar vara dåliga. Ekonomiska regelverks vara eller inte vara bör enligt mig avgöras beroende på hur populära de är bland dem som berörs av regelverken.

- Det är intressant att se två svenska marknadsliberaler fullständigt gå i taket när den heliga marknadens principer ruckas på, om ens bara lite grann.

------
Lästips:
Göteborgsposten intervjuar Wilhelm Agrell, lundaprofessor i underrättelseanalys, som drar paralleller mellan FRA-lagen i dag och svensk säkerhetstjänsts avlyssning under Andra Världskriget för Tysklands räkning.

Bloggat:

Svensson skriver att sjukförsäkringen privatiseras till de fattigas nackdel, Alliansfritt och Esbati kommenterar att Jan Björklund drog in Bin Laden i FRA-debatten, Ilona Sz om varsel och a-kasseavhopp, Motvallsbloggen om Kinas tillverkningsindustri, Sjölander analyserar trenden för lediga jobb, Claes Krantz om bolånekris, Farmor Gun om FRA-motstånd bland moderater, Början av 2000-talet om illegala bosättningar på ockuperat palestinskt område.

Slutet på den marknadsliberala eran?

Ekonomipristagare Joseph Stiglitz skriver att slutet på den era när marknadsliberalismen (eller "nyliberalismen" som han kallar den) har varit i ropet, kan vara nära.

Denna ideologiska och politiska trend har inneburit "privatiseringar, avregleringar och oberoende centralbanker som ensidigt fokuserar på inflation".

Stiglitz i Daily News Egypt i måndags:

"Världen har inte varit snäll mot nyliberalismen, den kappsäck av idéer som är baserad på den fundamentalistiska tanken att marknader är självkorrigerande, fördelar resurser effektivt och tjänar allmänhetens intresse väl.
(...)
Under ett kvartssekel har det varit en tävlan mellan utvecklingsländerna och förlorarna har stakats ut: länder som tillämpade nyliberala strategier inte bara förlorade tillväxtpotten; när deras ekonomier väl växte, samlades förmånerna oproportionerligt hos dem i toppen.

Ett av nyliberalismens kännetecken, skriver Stiglitz, har varit en mer omfattande spekulation än tidigare.

Denna spekulation har vi sett frodas inför USA:s fastighetsmarknadskrasch, samt inför de kraftigt stigande energipriserna - och livsmedelspriserna.

Fastighetskraschen riskerar att dra ner världen i en djup och långvarig lågkonjunktur, medan energi- och livsmedelskrisen är desto mer akut, skriver han:

"Med andra ord, i en värld av överflöd har miljoner människor i utvecklingsländerna fortfarande inte råd med minimikraven för näringsintag.

I många länder kommer ökade livsmedels- och energipriser att ha en särskilt förödande effekt på de fattiga, eftersom dessa varor utgör en större andel av deras utgifter.

Ilskan runtom i världen är förståelig. Spekulanterna har föga förvånande fått bära mer än en smula av vreden. Spekulanterna hävdar: vi är inte problemets orsak; vi är bara engagerade i 'prisupptäckten' - med andra ord, i den något senkomna upptäckten att det finns ett underskott.

Men det svaret är skenheligt. Förväntningar på stigande och svängiga priser uppmuntrar hundratals miljoner bönder att vidta försiktighetsåtgärder.

De kan tjäna mer pengar om de håller inne med en del av spannmålet i dag och säljer det senare; och om de inte gör det kommer de inte att ha råd att köpa spannmål om nästa års skörd är mindre än vad de hoppades.

En liten mängd spannmål som tas bort från marknaden från var och en av hundratals miljoner bönder blir mycket när man lägger ihop det".

Läxan vi bör lära oss är följande, skriver Joseph Stiglitz:

"Nyliberal marknadsfundamentalism har alltid varit en politisk doktrin som har tjänat vissa intressen. Den har aldrig haft stöd i ekonomisk teori. Inte heller, vilken nu borde stå klart, har den något stöd i den historiska erfarenheten".

50.000 sydkoreanska protektionister

Uppskattningsvis 50.000 människor demonstrerade på lördagen i Sydkoreas huvudstad Söul mot regeringens beslut att tillåta köttimport från USA. Protesterna har pågått sedan i april.

CNN:

"De omfattande offentliga protesterna i stort sett paralyserade regeringen bakom president Lee Myung-bak, som bytte ut sju rådgivare denna månad och planerar att omforma sitt kabinett.

Tiotusentals bilfabriksarbetare i Sydkorea gick ut i strejk i onsdags för att motsätta sig att regeringen avskaffade importförbudet".

ZMagazine skriver att "handelsavtalet har väckt bredare känslor av missnöje mot regeringens politik av nyliberala reformer och nära relationer med USA".

Nu kan man tycka att demonstranterna har rätt eller fel - men var hittar ni liknande massdemonstrationer till frihandelns försvar?

Tidigare blogginlägg om frihandel

--------------
Bloggat:
Claes Krantz om inflationsmålet, FarmorGun om Tolgfors och FRA-lagen, Biology&Politics om klimatstatistik.

"Biobränslen stor orsak till matkrisen"

Framställningen av biobränslen från odlade grödor har bidragit med mer än hälften av prisökningen på livsmedel sedan 2002. Det visar en stoppad rapport från Världsbanken som tidningen Guardian har fått ta del av.



Detta alltså trots att odlingsbaserade biobränslen upptar en ganska liten del av den globala odlingsarealen.

Livsmedelskrisen har "globalt sett sänkt 100 miljoner människor nedanför fattigdomsgränsen, beräknar Världsbanken, och startat kravaller från Bangladesh till Egypten".

Ökad efterfrågan på livsmedel i Indien och Kina samt torka avfärdas i rapporten som obetydliga när det gäller prisökningens orsaker.

Rapporten är, skriver tidningen, "baserad på den mest detaljerade analysen av krisen hittills, utförd av en internationellt respekterad ekonom vid en global finansinstitution".

Rapportförfattaren, världsbanksekonomen Don Mitchell, hävdar enligt Guardian att den odlingsbaserade biobränsletillverkningen har stört marknaderna på tre huvudsakliga sätt:

"För det första har den avlett spannmålet från mat till bränsle, när över en tredjedel av USA:s majs nu används till att tillverka etanol och ungefär hälften av de vegetabiliska oljorna i EU går till tillverkning av biodiesel.

För det andra har bönder uppmuntrats att avsätta mark för tillverkning av biobränsle. För det tredje har den satt igång en finansiell spekulation i spannmål, vilket har drivit upp priserna högre".

Däremot har etanoltillverkningen från brasilianska sockerrör inte haft någon betydande påverkan på prisutvecklingen.

Varför har rapporten stoppats, då? Guardian igen:

"Högt uppsatta källor inom utvecklingsfrågor tror att rapporten, slutförd i april, inte har publicerats för att undvika att genera president George W Bush".

Bush-regimen har nämligen tidigare påstått att biobränslena har bidragit med mindre än 3% av prisökningen på livsmedel.

Dagens Nyheter har gjort ett referat på Guardian-artikeln här.

--------
Bloggat om Världsbanksrapporten:
Svensson, Samhällsfeber, Allt om miljö.

Bloggat i övrigt:
Alliansfritt Sverige och Esbati om FRA-lagen, Claes Krantz om att USA:s soldater i Irak inte tas hem, Björnbrum om Swedbank/Sparbanken, Pierre Gilly om afrikanska diktatorer.

Vems fel är matkrisen?

De globala priserna på livsmedel som vete, sojabönor, ris och majs har skjutit i höjden. På många håll har fattiga människor i större utsträckning drabbats av svält. I flera afrikanska länder har matkrisen lett till omfattande protester och kravaller, skriver nyhetsbyrån Reuters.


Men vems är felet?

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) har svaret klart för sig, skrev han på SvD Brännpunkt i veckan:

"Det är globaliseringsmotståndarnas kamp mot fri handel som nu drabbar världens fattiga".

Han kallar även motståndet mot frihandel för "hotet mot mänskligheten".

Vem är då dessa ansiktslösa frihandels- och mänsklighetsfiender? Sist frågan var uppe var när EU i slutet på förra året skulle teckna handelsavtal med några av världens fattigaste länder.

Lite spridd, lågmäld kritik kom från några bloggar, däribland denna, samt från en rad kyrkor och biståndsorganisationer – och kärnan i denna kritik var en hänvisning till kritiken från de fattiga länderna.

Den fränaste kritiken mot handelsavtalet kom därmed från afrikanska jordbrukare och andra demonstranter i u-länderna, genom slagord som "Vi skriver under våra egna dödsdomar".

Det är alltså dessa människor som Gunnar Hökmarks anklagelser främst träffar. Vita européer som helt eller delvis skyller fattiga, mörkhyade människors fattigdom och svält på de fattiga själva har som bekant en lång historisk tradition.

Författaren och idéhistorikern Johan Norberg är inne på en liknande linje som Gunnar Hökmark, med den viktiga skillnaden att han faktiskt pekar ut en vit europé som en ledande protektionist.

I Expressen skrev Johan Norberg i veckan:

"Titta på skillnaden mellan blommor och mat. Vi har fria marknader för blommor. Kenyanerna kan sälja det fritt till Europa och får därmed stordriftsfördelar, fler jobb och resurser till allt bättre teknik".

Handeln med livsmedel hindras istället med hjälp av tullar och EU-pengar till bönderna. En som försvarar detta system är jordbruksminister Michel Barnier i Frankrikes nuvarande högerregering.

Johan Norberg avslutar sin artikel med att kommentera EU:s jordbrukspolitik:

"Det är ett fullkomligt vettlöst slöseri. Men det stora problemet är inte vad Michel Barniers och hans vänners politik kostar, utan vad den köper: Undernäring och död".

Hårda ord igen. Inget problem i sig – problemet är att vi inte får läsa motståndarsidans argument i den svenska dagspressen.

Så, vad säger denne påstått dödsvållande franske högerminister då?

Till Financial Times sade han i veckan att u-länderna borde ta efter EU:s jordbrukspolitik och bilda regionala, självförsörjande jordbruksmarknader med stöd av omriktat bistånd:

- Vad vi nu bevittnar i världen är konsekvensen av för mycket frimarknadsliberalism. Vi kan inte lämna ut matförsörjningen av befolkningen till marknadens förbarmande. Vi behöver en offentlig politik, ett sätt att ingripa och stabilisera.

- Jag tycker att [EU:s jordbrukspolitik] är en bra modell. Det är en politik som låter oss framställa för att föda oss själva. Vi samordnar våra resurser för att stödja framställningen. Västafrika, Östafrika, Latinamerika och Medelhavets sydkust behöver alla en regional, gemensam jordbrukspolitik.

Att skydda framställningen av livsmedel från marknadskrafternas nycker genom att stabilisera priserna är något som även jordbruksekonomen David Dawe vid International Rice Research Institute i Filippinerna förespråkar.

I en forskningsartikel från 2001 i tidskriften Food Policy (26: 163-175) skriver han:

"Ris utgör en stor utgiftspost för Asiens fattiga. Till exempel står riset för nästan 40% av utgifterna för de fattigaste tre femtedelarna av tätortsbefolkningen i Bangladesh (Bangladesh Bureau of Statistics, 1998).

Därigenom tjänar fattiga konsumenter på stabila inrikespriser på ris eftersom deras låga inkomster då skyddas från perioder med onormalt höga rispriser.

Om ingen stabilisering sker, kan kraftiga prisökningar skapa hungersnöd, eller åtminstone betydande svårigheter, för dem som inte är förmögna nog att ha råd med de högre priserna.
(...)
Bönderna tjänar också på stabila rispriser eftersom de skyddas från perioder med onormalt låga priser. Eftersom många bönder är fattiga, är detta i viss grad en fråga om rättvisa, precis som i fallet med konsumenterna.
(...)
Om regeringarna vill fortsätta stabilisera inrikespriserna, så kommer nyckelfaktorn att vara förmågan att kontrollera omfattningen av internationell handel, antingen genom variabla handelskvoter eller variabla tullar.

Om den privata sektorn tillåts bestämma omfattningen av internationell handel utan begränsningar, så kommer inrikespriserna att följa världspriserna och stabilisering blir omöjlig".

Den u-landsbaserade småbondeorganisationen Via Campesina är inne på ett liknande spår, skriver de i ett öppet brev till FN:s mat- och jordbruksorgan FAO:

"Den nuvarande matkrisen är resultatet av många års avreglering av jordbruksmarknader, privatiseringen av statliga reglerande myndigheter och dumpningen av jordbruksvaror på u-ländernas marknader.

Enligt FAO har de avreglerade marknaderna lockat till sig enorma penningflöden som används till att spekulera i jordbruksprodukter till "framtids"- marknader och andra finansiella instrument.

Den bolagsledda utökningen av biobränslen och det inledningsvis entusiastiska stödet för biobränslen i länder som USA, EU och Brasilien har ökat förväntningen om att jordytor för livsmedelsframställning kommer att bli mer och mer knappa.

Ovanpå detta förvandlas hundratusentals hektar mark i sydliga länder på ett okontrollerat sätt från jordbruksmarker till så kallade ekonomiska utvecklingszoner, tätorter och infrastruktur.

Den pågående markanskaffningen som bedrivs av transnationella bolag och andra spekulanter kommer att fördriva ytterligare miljontals bönder som kommer att hamna i storstäderna där de kommer att läggas till massan av hungriga och fattiga människor i slummen.
(...)
En absolut prioritet måste ges till inrikes matframställning för att minska beroendet av den internationella marknaden. Småbönder borde stödjas genom bättre priser för sina jordbruksvaror och genom stabila marknader för att tillverka mat åt dem själva och åt sina samhällen. Jordlösa familjer från landsbydgen och tätorten måste ges tillgång till land, utsäde och vatten för att framställa sin egen mat.
(...)
Länderna behöver skapa ingripande mekanismer i syfte att stabilisera marknadspriserna. För att uppnå detta behövs importkontroll med skatter och kvoter för att undvika lågprisimport som undergräver framställningen inom länderna".

En dödsalstrande fransk högerminister? Självhatande fattiga bönder? Döm själva.

----------
Jag har tidigare skrivit flera inlägg om frihandel och det senaste av dem hittar du här.
----------
Relaterad bloggpost: Norska bloggen Indregard.no om rispriserna.
----------
Bloggat i övrigt:
Ali Esbati skriver om social status kopplat till depressionsnivå, Lenas Studio skriver om EU, flyktingpolitik och människors lika värde, Alliansfritt Sverige om CUF och demonstrationskrockar i Jönköping, Motvallsbloggen och Pierre Gilly om USA:s kommande kollaps, Jinge om brist på socialdemokratisk ideologi och samhällets förbruning, Björnbrum om vänsterstrategier inför framtiden, FarmorGun och Kim Müller om vårdstrejken, Kropotkin om arbetskraftsinvandring och Motbilder om krigsprofitörer.