Vilka äger börsaktierna?

Vem som bör äga arbetsplatserna har ibland diskuterats här på bloggen.

Ett alternativ är att arbetsplatserna ägs av aktieägare som köper och säljer sina aktier på börsen.

Då kan det ju vara intressant att titta på fördelningen av de privatägda, börsnoterade aktierna i Sverige. Data för 2006 från SCB.

"Paj-diagrammet" här nedanför visar hur mycket den 1% mest förmögna delen av de privata aktieägarna (den "1:a percentilen") äger, i helvitt.

Det prickade fältet plus det vita fältet visar hur mycket de 5% mest förmögna äger.

Lägg till det streckade fältet och du ser vilken andel de 10% rikaste äger.

Det svarta fältet visar hur mycket de 90% fattigaste (eller "minst rika" om man så vill) privata aktieägarna äger.



Nio tiondelar av de svenska privata aktieägarna äger alltså 2% av värdet av de privatägda börsnoterade aktierna.

Den rikaste hundradelen äger 74% av det totala värdet.

-------------

[Edit]: Statistiken över svenskarnas förmögenhet avskaffades med förmögenhetsskatten. Regeringen tänker inte kartlägga förmögenheterna separat i framtiden och skyller på pengabrist, skriver Ekonomistas.

Förmögenhetsstatistik har tydligen blivit något omodernt och onödigt - eller alldeles för politiskt känsligt...

----------
Bloggat:

Alliansfritt om säkerhetssamarbete med USA, Resursbloggen om privat företagshälsovård, Claes Krantz om överklassnära tjänster, Svensson om privata järnvägar, Paolo Pissoffi om storskaligt hyckleri i världspolitiken, Magnus Berg vill minska klyftorna, Rödgrönt om försvar.

Reagans avregleringar på väg mot papperskorgen?

Världens alla Ronald Reagan-fans, och andra vänner av oreglerade finansmarknader, håll i hatten.

Wall Street Journal i fredags:

"Den bostads- och finanskris som skakar USA ger kraft åt en ny våg av statlig reglering av näringslivet och ekonomin.

Federala såväl som delstatliga regeringar blandar sig i ökande grad i när de tar itu med kraschande företag, fallande huspriser, värdelösa borgenssäkerheter och stigande energipriser.

Dessa steg är tillägg till en stor utmaning mot de avregleringssträvanden som har utgjort USA:s politik under en stor del av det senaste kvartsseklet sedan 'Reagan-revolutionen' under tidigt 1980-tal.

Faktum är att vissa av dagens förespråkare för en större övervakande roll åt staten är republikanska arvtagare till president Reagans kulturarv".

Princeton-professorn Paul Krugman hör till en mer "liberal" (mitten-vänster med USA-språkbruk) politisk falang.

Han skrev en kolumn i New York Times i helgen angående den nyligen klubbade, svindyra räddningsplanen för de kraschade bolånegiganterna Fannie & Freddie:

"Detta beslut är det senaste i en serie tillfälliga kurer för det finansiella systemet - försök att hålla ihop det med gummiband och maskeringstejp - som åtminstone hittills har lyckats stävja en fullständig kollaps.

Men sådana kurer har inte gjort någonting för att lösa systemets underliggande brister. Faktum är att de lämnar scenen öppen för ännu större framtida katastrofer - om de inte skulle följas av fundamentala reformer".

Dessa "fundamentala reformer" är ganska annorlunda mot vad vi har fått förknippa med ordet "reform" under de senaste marknadsinriktade årtiondena:

"Sensmoralen från denna historia framstår som klar - och det är det som Barney Frank, ordförande för representanthusets finanstjänstkommitté har hävdat under en tid: den finansiella regleringen måste utvidgas för att täcka en mycket bredare räcka av institutioner.

Egentligen måste det finansiella ramverk som skapades på 1930-talet, som gav en relativ stabilitet till flera generationer, uppdateras till 2000-talets skick.

Det senaste årets desperata räddningsåtgärder gör utvidgad reglering än mer akut. Om regeringen ska ställa sig bakom finansinstitutioner är det bäst att dessa regleras noggrant - eftersom annars kommer det spel som går ut på 'krona så vinner jag, klave så förlorar du' att spelas mer vildsint än någonsin, på skattebetalarnas bekostnad".

Det är nog ingen vild gissning att den ekonomipolitiska agendan i kapitalismens högborg USA snart ser ganska annorlunda ut - oavsett om det blir de nykonservativa eller socialliberalerna som stärks av nästa presidentval. Drömmen/mardrömmen om otyglade finansmarknader ser ut att hamna på historiens sophög.

(via SR/Ekot)

Tidigare inlägg: "Den fria finansmarknadens död..."
Fler inlägg om spekulation

------
Lästips:
Brian Palmers artikel i GP om Sveriges nutidshistoria: "På drift allt längre åt höger"


Bloggat:

Alliansfritt om floppat vårdnadsbidrag, FarmorGun om bloggmobiliseringen mot FRA-lagen, Claes Krantz om strypta bankkrediter i USA, Dan Josefsson tipsar om sitt reportage från 1997 och sin artikel från 2006 om "jämviktsarbetslöshet", Svensson om främlingsfientlighet bland högern.

"Spekulationskrisen kan snart bli mycket värre"

Vad vi ser just nu i form av börsnedgångar och finansiell oro kan tyckas allvarligt. Men det kan bli värre – och sett till historien är det möjligt att vi snart får se en "massiv panik och krasch" på finansmarknaderna.

Det menar Barkley Rosser, professor i nationalekonomi vid James Madison University i USA. Han har specialiserat sig på matematiska prognosmodeller som beskriver och förutsäger förloppet under stora finanskriser.

På bloggen Econospeak beskriver han hur det har sett ut historiskt:

"En finansiell orosperiod består av en gradvis nedgång efter toppen av en spekulationsbubbla, som följs av den slutliga och massiva paniken och kraschen, som drivs av att insider-spekulanterna har försvunnit medan godtrogna outsiders hänger kvar i hopp om att det ska ske en återupplivning, när de till sist ger upp i den slutliga kollapsen.
(...)
37 av de 47 stora historiska spekulationsbubblorna uppvisade en sådan period innan den slutliga kraschen, trots att alla teoretiska modeller förutspår en krasch omedelbart efter spekulationstoppen".

Om dagens situation skriver han:

"Det ser ut som om vi slutligen kan nå den stora kraschen på USA:s lånemarknad efter en period av oro som startade i augusti i fjol (om inte tidigare)".

Det behöver alltså inte alls bli så här, men den historiska erfarenheten är nog ganska nedslående för dagens trögrörliga börsspekulanter och andra som riskerar att ta smällar av en ännu mer omfattande finanskrasch än den vi hittills har sett.

-------------

Uppdatering, söndag morgon:
DN Ekonomi rapporterar att de tunga bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae i USA befinner sig i fritt fall samt att bolåneinstitutet Indy Mac Bank har hamnat i ett liknande läge, vilket "uppges vara den näst största finansinstitutionen som havererar i USA:s historia". Kontrollen över Indy Mac Bank har övertagits av den federala regeringen.


Washington Post rapporterar att presidentkandidaten John McCains ekonomiska chefsrådgivare Phil Gramm tidigare i veckan "sade att landet inte var i en riktig lågkonjunktur utan i en 'mental lågkonjunktur'. Han sade också att 'vi har på sätt och vis blivit en nation av lipsillar'". Mark Thoma förklarar på Economist's View varför Gramm har fel.


Tidningen Telegraph rapporterar att raset på brittiska huspriser är det största sedan 1930-talskrisen.

----------
Nybloggat om finanskrisen:
Björnbrum, Johanna Melén, Attac,

Bloggat i övrigt:

Farmor Gun om fattigdom i Sverige, Den osynlige patienten om Skåne-landstingets besparingar på elrullstolar Claes Krantz kallar Reinfeldt "dumdryg", Akuhujan om porr, HBT-sossen om att studenterna dissar Alliansen, Reflexions of Red om Peak Oil och oljepriset, Svensson om skatter och statsfinanser (jämför gärna med vad jag har skrivit om statsfinanserna), Petter Partikulärt om ljugande extremistjägare, Alliansfritt om bolagsskatt och Vänstervindar om Reinfeldts mattekunskaper.

"Beskatta spekulanterna"

Svallvågorna efter USA:s finanskris ger känningar i stora delar av världen. Så vad bör göras så att något liknande inte ska hända igen?

Dean Baker på Center for Economic and Policy Research (CEPR) skriver i Guardian om sitt eget delförslag till lösning, en slags version av Tobinskatten, fast på aktiehandel istället för valutahandel - i syfte att minska den rena spekulationen på börsen:

" ... det finns en enkel åtgärd som åtminstone skulle säkerställa att allmänheten får en del av nöjet. En blygsam skatt på finansiella transaktioner skulle lätt kunna ge en summa motsvarande 1% av BNP per år, eller 150 miljarder dollar för tillfället.

Detta är reda pengar - nog för att finansiera en 10-procentig sänkning av inkomstskatten rakt över.

En 0,25%-ig skatt på aktiehandel eller 0,02% skatt på köp av credit default swaps [ett kreditderivat] kommer inte ha någon mätbar effekt på produktiva finansiella transaktioner, men det kommer troligtvis att göra en allvarlig buckla i den spekulativa aktiviteten.

Därför är det ett win-win-win-förslag. Det minskar spekulationen, det tar en stor tugga av Wall Streets intäkter och vinster och det samlar ihop en pengahink".

Min egen kommentar: att tygla börsen vore hyfsat, att avveckla den vore ännu bättre. Så att arbetsplatserna helt kan ägas och styras av dem som arbetar på dem istället.

Tidigare blogginlägg om börsen.

-------
Bloggat:
Alliansfritt Sverige, Svensson, Jinge och HBT-sossen om varför Vårdval Stockholm är en rikemansreform. Ett Hjärta Rött kallar de nya sjukskrivningsreglerna för "stupstocksregler" där det bland annat blir lättare att ge sjukskrivna människor sparken. Vänstervindar skriver om SVT och läsarundersökningar.

Den fria finansmarknadens död...

... inträffade härom veckan. Åtminstone om man ska tro tidningen Financial Times' ekonomiska chefskrönikör, som skriver:

"Kom ihåg fredagen den 14 mars 2008: det var dagen då drömmen om en global frimarknadskapitalism dog. Under tre årtionden har vi rört oss mot marknadsstyrda finanssystem. Genom beslutet att rädda Bear Sterns, förklarades denna era svunnen av Federal Reserve, den institution som ansvarar för USA:s penningpolitik.

Innebörden i detta beslut är tydligt: det måste komma långt mer omfattade regleringar av sådana institutioner [som Bear Sterns, en av världens största investmentbanker]".

Världens finansvalpar (och säkert fler personer) fortsätter kanske att darra när han dessutom citerar

"Joseph Ackermann, chefen för Deutsche Bank, 'Jag tror inte längre på marknadens självläkande kraft'. Avregleringen har nått sin gräns".

Att storskaliga spekulanter har räddats av statsapparater på andras bekostnad efter besinningslös spekulation och kostsamt haveri i många andra länder under de senaste årtiondena är en sak. Sverige fick sin egen "bankakut" under krisen på 1990-talet.

Men när samma sak händer i USA och när finanskrisen sprider sig globalt till en kostnad av uppskattningsvis 7.000.000.000.000 kronor kan det få betydligt mer långtgående följder. Så vem vet, kanske Financial Times har rätt.

Det återstår i så fall även att gissa vilken som blir nästa marknadsliberala princip som hamnar under bilan.

Marknadsliberaler motarbetar premiepension

Att tvinga folk att investera sina pensionspengar på börsen är inget som tilltalar marknadsliberalerna på USA-tankesmedjan Ludwig von Mises Institute.

Där suckar man av lättnad över att George W Bush inte har lyckats få igenom detta.

Institutets chef Llewellyn H. Rockwell, Jr drar en parallell mellan Bush-regeringens förslag och en obligatorisk lunchservering som staten tvingar igenom:

"Faktum är att staten tvingar dig att både betala för och äta lunchen. För att försäkra sig om kvaliteten anvisar staten särskilda platser där man får äta. Den har auktoriserade restauranger och måltidspaket".

Rockwell förfasar sig över vad tvångsplacering av pensionspengar på börsen kunde ha lett till:

"Vad skulle ha blivit resultatet? Ta en titt på finansmarknadernas tillstånd. Bush-administrationen skulle ha fått ett heligt Helvete att betala. Allmänheten skulle ha vänt sig emot de "marknadsliberaler" som försåg oss med detta lurendrejeri. Kapitalismen skulle ha fördömts för att ha genererat ännu ett chockterapeutiskt misslyckande".

I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om att ett liknande system redan har införts.

Men inte i USA, utan i Sverige.

Det kallas förresten "PPM-systemet", eller "premiepensionssystemet".

(Via Economist's View)
--------
Läs mer!
Ali Esbati skriver ännu mer om detta på sin blogg och i Flamman.
---------------
Bloggat om börskrisen i USA: Björnbrum, Tankar om pengar, Det progressiva USA, Farmorgun i Norrtälje

Välj inte pensionsfond!

Den som har en pensionsgrundande inkomst i Sverige får inte välja om en del av pensionspengarna ska investeras på börsen eller inte. Där föreligger ett statligt börsinvesteringstvång.

Däremot kan man välja i vilken fond pengarna ska placeras. Och då är mitt råd om du vill ha maximal pension: om du inte är skickligare än de flesta fondförvaltare på att spå i framtiden, så kan du lika gärna låta bli att välja fond.

För då hamnar pensionspengarna automatiskt i Sjunde AP-fonden. Den har hittills haft lägre förvaltningsavgift och bättre avkastning än flertalet valbara fonder.

Om man räknar in skillnaden i förvaltningsavgift har 62 procent av de valbara fonderna hittills gett mindre pengar till pensionen än Sjunde AP-fonden har gett för samma summa investerade pengar, enligt en undersökning i LO-tidningen.

Gör som jag, släng alla PPM-relaterade papper i det runda arkivet.

Enligt en genomgång som Dagens Nyheter har gjort tar Skandia Liv ut högst avgift, följd av storbankerna.

I ett räkneexempel som tidningen gör, lägger de dyraste förvaltarna beslag på omkring en fjärdedel av pensionspengarna.

Länkar: LO-tidningen, DN, Yelah.net

Börsraset hotar privatiseringarna

Alliansregeringen har det inte lätt. Opinionssiffrorna är i botten i mätning efter mätning.

Och planerna att helt eller delvis sälja ut statens andelar i företagen OMX, Vin & Sprit, SBAB, Nordea, Teliasonera och Vasakronan grusas alltmer.

För ovanpå "Carnegie-skandalen" och dess svallvågor, så rasar nu även börsen. Ekonominyheterna.se kommenterar:

"Utförsäljningen av de statliga ägda bolagen har kantats av problem. Finansmarknadsminister Mats Odells försäljningsorganisation har på nio månader tappat 6 medarbetare, den senaste bara för en vecka sedan.

Ett nytt bakslag är att värderingen på bolagen har sjunkit. Det sura börsklimatet har sänkt värdet på de statliga bolagen med 20 miljarder kronor, jämfört med bara ett halvår tidigare" (min fetstil).

Ett "av de största mäklarhusen" och "flera investmentbanker som Ekonominyheterna.se talat med" vill därför att försäljningsplanerna ska frysas.

Samma krav kom från oppositionspartierna, rapporterade TV4:s sena kvällsnyheter igår.

Vem är det då som vill köpa värdet av det som har byggts upp av bolagens anställdas arbete och skattebetalarnas investeringar? E24.se har en del av svaret:

"Wallenbergarna är storfavoriter när Odell säljer statliga Vin&Sprit i vår. Det mesta talar för att direktörerna i finansfamiljen blir Sveriges nya spritkungar".

Och det har hittills inte ens varit nog med låga börskurser när det har gällt att slumpa bort bolagsandelarna.

De utvalda institutioner som fick köpa Telia-aktier av regeringen i våras fick 538 miljoner kronor i rabatt jämfört med den då aktuella börskursen, rapporterade nyhetsbyrån TT.

Även då hade börskursen nyligen fallit.

En intressant fråga i sammanhanget är då hur mycket rabatt för Vin&Sprit, utöver börsraset, som regeringen kommer att erbjuda Wallenbergarna - förutsatt att planerna går i lås.

-----------
(Ett tips till dig som har förlorat pengar på börsraset: Torka tårarna, slicka såren och gör som jag: spara och låna räntefritt på medlemsägda JAK-banken.)