Reagans avregleringar på väg mot papperskorgen?

Världens alla Ronald Reagan-fans, och andra vänner av oreglerade finansmarknader, håll i hatten.

Wall Street Journal i fredags:

"Den bostads- och finanskris som skakar USA ger kraft åt en ny våg av statlig reglering av näringslivet och ekonomin.

Federala såväl som delstatliga regeringar blandar sig i ökande grad i när de tar itu med kraschande företag, fallande huspriser, värdelösa borgenssäkerheter och stigande energipriser.

Dessa steg är tillägg till en stor utmaning mot de avregleringssträvanden som har utgjort USA:s politik under en stor del av det senaste kvartsseklet sedan 'Reagan-revolutionen' under tidigt 1980-tal.

Faktum är att vissa av dagens förespråkare för en större övervakande roll åt staten är republikanska arvtagare till president Reagans kulturarv".

Princeton-professorn Paul Krugman hör till en mer "liberal" (mitten-vänster med USA-språkbruk) politisk falang.

Han skrev en kolumn i New York Times i helgen angående den nyligen klubbade, svindyra räddningsplanen för de kraschade bolånegiganterna Fannie & Freddie:

"Detta beslut är det senaste i en serie tillfälliga kurer för det finansiella systemet - försök att hålla ihop det med gummiband och maskeringstejp - som åtminstone hittills har lyckats stävja en fullständig kollaps.

Men sådana kurer har inte gjort någonting för att lösa systemets underliggande brister. Faktum är att de lämnar scenen öppen för ännu större framtida katastrofer - om de inte skulle följas av fundamentala reformer".

Dessa "fundamentala reformer" är ganska annorlunda mot vad vi har fått förknippa med ordet "reform" under de senaste marknadsinriktade årtiondena:

"Sensmoralen från denna historia framstår som klar - och det är det som Barney Frank, ordförande för representanthusets finanstjänstkommitté har hävdat under en tid: den finansiella regleringen måste utvidgas för att täcka en mycket bredare räcka av institutioner.

Egentligen måste det finansiella ramverk som skapades på 1930-talet, som gav en relativ stabilitet till flera generationer, uppdateras till 2000-talets skick.

Det senaste årets desperata räddningsåtgärder gör utvidgad reglering än mer akut. Om regeringen ska ställa sig bakom finansinstitutioner är det bäst att dessa regleras noggrant - eftersom annars kommer det spel som går ut på 'krona så vinner jag, klave så förlorar du' att spelas mer vildsint än någonsin, på skattebetalarnas bekostnad".

Det är nog ingen vild gissning att den ekonomipolitiska agendan i kapitalismens högborg USA snart ser ganska annorlunda ut - oavsett om det blir de nykonservativa eller socialliberalerna som stärks av nästa presidentval. Drömmen/mardrömmen om otyglade finansmarknader ser ut att hamna på historiens sophög.

(via SR/Ekot)

Tidigare inlägg: "Den fria finansmarknadens död..."
Fler inlägg om spekulation

------
Lästips:
Brian Palmers artikel i GP om Sveriges nutidshistoria: "På drift allt längre åt höger"


Bloggat:

Alliansfritt om floppat vårdnadsbidrag, FarmorGun om bloggmobiliseringen mot FRA-lagen, Claes Krantz om strypta bankkrediter i USA, Dan Josefsson tipsar om sitt reportage från 1997 och sin artikel från 2006 om "jämviktsarbetslöshet", Svensson om främlingsfientlighet bland högern.

Vems fel är matkrisen?

De globala priserna på livsmedel som vete, sojabönor, ris och majs har skjutit i höjden. På många håll har fattiga människor i större utsträckning drabbats av svält. I flera afrikanska länder har matkrisen lett till omfattande protester och kravaller, skriver nyhetsbyrån Reuters.


Men vems är felet?

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) har svaret klart för sig, skrev han på SvD Brännpunkt i veckan:

"Det är globaliseringsmotståndarnas kamp mot fri handel som nu drabbar världens fattiga".

Han kallar även motståndet mot frihandel för "hotet mot mänskligheten".

Vem är då dessa ansiktslösa frihandels- och mänsklighetsfiender? Sist frågan var uppe var när EU i slutet på förra året skulle teckna handelsavtal med några av världens fattigaste länder.

Lite spridd, lågmäld kritik kom från några bloggar, däribland denna, samt från en rad kyrkor och biståndsorganisationer – och kärnan i denna kritik var en hänvisning till kritiken från de fattiga länderna.

Den fränaste kritiken mot handelsavtalet kom därmed från afrikanska jordbrukare och andra demonstranter i u-länderna, genom slagord som "Vi skriver under våra egna dödsdomar".

Det är alltså dessa människor som Gunnar Hökmarks anklagelser främst träffar. Vita européer som helt eller delvis skyller fattiga, mörkhyade människors fattigdom och svält på de fattiga själva har som bekant en lång historisk tradition.

Författaren och idéhistorikern Johan Norberg är inne på en liknande linje som Gunnar Hökmark, med den viktiga skillnaden att han faktiskt pekar ut en vit europé som en ledande protektionist.

I Expressen skrev Johan Norberg i veckan:

"Titta på skillnaden mellan blommor och mat. Vi har fria marknader för blommor. Kenyanerna kan sälja det fritt till Europa och får därmed stordriftsfördelar, fler jobb och resurser till allt bättre teknik".

Handeln med livsmedel hindras istället med hjälp av tullar och EU-pengar till bönderna. En som försvarar detta system är jordbruksminister Michel Barnier i Frankrikes nuvarande högerregering.

Johan Norberg avslutar sin artikel med att kommentera EU:s jordbrukspolitik:

"Det är ett fullkomligt vettlöst slöseri. Men det stora problemet är inte vad Michel Barniers och hans vänners politik kostar, utan vad den köper: Undernäring och död".

Hårda ord igen. Inget problem i sig – problemet är att vi inte får läsa motståndarsidans argument i den svenska dagspressen.

Så, vad säger denne påstått dödsvållande franske högerminister då?

Till Financial Times sade han i veckan att u-länderna borde ta efter EU:s jordbrukspolitik och bilda regionala, självförsörjande jordbruksmarknader med stöd av omriktat bistånd:

- Vad vi nu bevittnar i världen är konsekvensen av för mycket frimarknadsliberalism. Vi kan inte lämna ut matförsörjningen av befolkningen till marknadens förbarmande. Vi behöver en offentlig politik, ett sätt att ingripa och stabilisera.

- Jag tycker att [EU:s jordbrukspolitik] är en bra modell. Det är en politik som låter oss framställa för att föda oss själva. Vi samordnar våra resurser för att stödja framställningen. Västafrika, Östafrika, Latinamerika och Medelhavets sydkust behöver alla en regional, gemensam jordbrukspolitik.

Att skydda framställningen av livsmedel från marknadskrafternas nycker genom att stabilisera priserna är något som även jordbruksekonomen David Dawe vid International Rice Research Institute i Filippinerna förespråkar.

I en forskningsartikel från 2001 i tidskriften Food Policy (26: 163-175) skriver han:

"Ris utgör en stor utgiftspost för Asiens fattiga. Till exempel står riset för nästan 40% av utgifterna för de fattigaste tre femtedelarna av tätortsbefolkningen i Bangladesh (Bangladesh Bureau of Statistics, 1998).

Därigenom tjänar fattiga konsumenter på stabila inrikespriser på ris eftersom deras låga inkomster då skyddas från perioder med onormalt höga rispriser.

Om ingen stabilisering sker, kan kraftiga prisökningar skapa hungersnöd, eller åtminstone betydande svårigheter, för dem som inte är förmögna nog att ha råd med de högre priserna.
(...)
Bönderna tjänar också på stabila rispriser eftersom de skyddas från perioder med onormalt låga priser. Eftersom många bönder är fattiga, är detta i viss grad en fråga om rättvisa, precis som i fallet med konsumenterna.
(...)
Om regeringarna vill fortsätta stabilisera inrikespriserna, så kommer nyckelfaktorn att vara förmågan att kontrollera omfattningen av internationell handel, antingen genom variabla handelskvoter eller variabla tullar.

Om den privata sektorn tillåts bestämma omfattningen av internationell handel utan begränsningar, så kommer inrikespriserna att följa världspriserna och stabilisering blir omöjlig".

Den u-landsbaserade småbondeorganisationen Via Campesina är inne på ett liknande spår, skriver de i ett öppet brev till FN:s mat- och jordbruksorgan FAO:

"Den nuvarande matkrisen är resultatet av många års avreglering av jordbruksmarknader, privatiseringen av statliga reglerande myndigheter och dumpningen av jordbruksvaror på u-ländernas marknader.

Enligt FAO har de avreglerade marknaderna lockat till sig enorma penningflöden som används till att spekulera i jordbruksprodukter till "framtids"- marknader och andra finansiella instrument.

Den bolagsledda utökningen av biobränslen och det inledningsvis entusiastiska stödet för biobränslen i länder som USA, EU och Brasilien har ökat förväntningen om att jordytor för livsmedelsframställning kommer att bli mer och mer knappa.

Ovanpå detta förvandlas hundratusentals hektar mark i sydliga länder på ett okontrollerat sätt från jordbruksmarker till så kallade ekonomiska utvecklingszoner, tätorter och infrastruktur.

Den pågående markanskaffningen som bedrivs av transnationella bolag och andra spekulanter kommer att fördriva ytterligare miljontals bönder som kommer att hamna i storstäderna där de kommer att läggas till massan av hungriga och fattiga människor i slummen.
(...)
En absolut prioritet måste ges till inrikes matframställning för att minska beroendet av den internationella marknaden. Småbönder borde stödjas genom bättre priser för sina jordbruksvaror och genom stabila marknader för att tillverka mat åt dem själva och åt sina samhällen. Jordlösa familjer från landsbydgen och tätorten måste ges tillgång till land, utsäde och vatten för att framställa sin egen mat.
(...)
Länderna behöver skapa ingripande mekanismer i syfte att stabilisera marknadspriserna. För att uppnå detta behövs importkontroll med skatter och kvoter för att undvika lågprisimport som undergräver framställningen inom länderna".

En dödsalstrande fransk högerminister? Självhatande fattiga bönder? Döm själva.

----------
Jag har tidigare skrivit flera inlägg om frihandel och det senaste av dem hittar du här.
----------
Relaterad bloggpost: Norska bloggen Indregard.no om rispriserna.
----------
Bloggat i övrigt:
Ali Esbati skriver om social status kopplat till depressionsnivå, Lenas Studio skriver om EU, flyktingpolitik och människors lika värde, Alliansfritt Sverige om CUF och demonstrationskrockar i Jönköping, Motvallsbloggen och Pierre Gilly om USA:s kommande kollaps, Jinge om brist på socialdemokratisk ideologi och samhällets förbruning, Björnbrum om vänsterstrategier inför framtiden, FarmorGun och Kim Müller om vårdstrejken, Kropotkin om arbetskraftsinvandring och Motbilder om krigsprofitörer.

Marknadshyror – nu som lagförslag

(tidigare publicerad på Yelah.net)

Den 18 april släppte regeringens hyresutredare sin rapport, SOU 2008:38, "EU, allmännyttan och hyrorna" om marknadsanpassning av hyressystemet. Det nya är att det nu finns ett konkret, utrett förslag på hur lagen skulle kunna ändras för att marknadshyror ska kunna införas.



Hyrorna ska enligt förslaget gradvis anpassas till vad den rikaste eller mest desperata potentiella hyresgästen kan sträcka sig till att betala i hyra. Om det är kö till lägenheten, så ska hyran upp tills kön försvinner eller blir obetydlig.

Mer pengar kommer då att överföras från hyresgäster till hyresvärdar – utan att hyresvärdarna behöver lyfta ett finger mer än tidigare.

Det nuvarande hyressystemet baserar sig på självkostnadsprincipen. Den innebär att hyror i privatägda hyresfastigheter förhandlas och jämförs med hyror i de kommunala, allmännyttiga bolagen, som ska driva sina bestånd till självkostnadspris.

Detta system, föreslår utredarna, bör alltså fasas ut.

Vinstmaximering överallt

SOU:n omfattar inte bara privata hyresvärdar. Även de kommunala, allmännyttiga bolagen ska enligt förslaget bli vinstmaximerande.

Alltså, inte drivas med nollresultat (utan vinst) och med ett visst socialt ansvar, vilket de åläggs att göra idag.

Allmännyttan ska i framtiden, precis som andra aktiebolag, "sträva efter de hyror som kan antas leda till störst vinst" (s. 271).

Ett exempel på vinstmaximeringen är att allmännyttan inte ska få "ådra sig kostnader för standardförbättringar eller verksamhet av social karaktär, om dessa inte bidrar till en minst lika bra lönsamhet". (s. 272).

Vinstgivande lekplatser?

Detta, skriver riksdagens oppositionspartier i Aftonbladet, innebär exempelvis att allmännyttan bara får lägga pengar på äldrebostäder, upprustning av miljonprogram eller lekplatser – under förutsättning att just detta ger maximal vinst.

Så var ska barnen i betongdjungeln leka då – de som inte är lönsamma? Och var ska olönsamma gamlingar bo?

De riskerar att sparkas ut från sitt nuvarande begränsade utrymme, av rikemansväldet, även kallat "marknadskrafterna".

Argumenten mot förhandlade hyror

Det är samtidigt hög tid att granska sakargumenten mot förhandlade hyror och för marknadshyror. Här är nio av dem.

1: Dagens system strider mot EG-rätten.

Om detta råder det delade meningar. Oppositionspartierna skriver:

"Men det finns inget förbud mot dagens kommunala bostadsföretag i EG-rätten. Utrymmet för svensk bostadspolitik är i högsta grad en tolkningsfråga. Avgörande är vad den svenska regeringen vill.

(...)

Men det finns ingenting i EU:s regler som framtvingar förändringar av dagens bruksvärdessystem. Det säger utredaren själv. Att utredaren ändå lägger förslag om marknadshyror är en följd av den borgerliga regeringens egna direktiv".

2: Reglering av marknadskrafter är sådant som de sysslade med i Sovjet. Om vi klarar oss utan reglerade bilpriser, så klarar vi oss utan reglerade hyror.

Jämförelsen haltar. Om efterfrågan på bilar är stor, så kan biltillverkarna producera fler bilar relativt snabbt och till ungefär samma pris.

Men om efterfrågan på lägenheter i attraktiva områden är stor, så finns det väldigt lite mark att bygga fler bostäder på, och det tar dessutom lång tid i den mån det över huvud taget finns mark.

Vad som händer är istället att hyrorna stiger kraftigt och mer pengar töms ur hyresgästernas fickor och hamnar i hyresvärdarnas fickor.

3. Hyrorna i mindre attraktiva områden kan därigenom sänkas.

Att sänka hyran där det finns lägenhetsöverskott är fullt möjligt redan i dag. Dagens system sätter ett tak för hyran, men det säger ingenting om att den inte får vara lägre.

Om det är en bättre affär, eller om det finns någon annan anledning för bostadsbolagen att sänka hyran för att fylla lägenheter i glesbygden, så behöver man inte ändra lagen för att göra detta.

Och i förorter och andra områden där det trots allt finns en kö, men där den är relativt kort, där kommer knappast hyran att sänkas med marknadshyror, om både privata och kommunala bostadsbolag ska sträva efter att maximera vinsten.

4. Med dagens system har vi en uppdelning mellan fattiga och rika bostadsområden (utredningen, s. 78).

Jotack. Det blir allt svårare att hitta billiga hyreslägenheter i attraktiva områden sedan en stor andel av dem har gjorts om till bostadsrätter, som man bara kan köpa om man är förmögen eller har möjlighet att få banklån.

Marknadshyror kommer knappast att förändra detta förhållande.

Att försöka bota segregering med marknadshyror är som att försöka bota blodbrist med åderlåtning.

5. Det är orättvist att bara vissa människor får bo i attraktiva områden.

Ja, och det skulle vara minst lika orättvist att bara de rika ska ha råd att bo i attraktiva områden om marknadshyror införs.

Ytan räcker inte till för alla. Denna orättvisa kan hanteras på andra sätt än marknadshyror, med exempelvis lottning, köer, kvotering, maxlängd på ett visst antal år på attraktiva kontrakt, eller återkommunalisering av bostadsrätter.

6. Dagens system är korrupt, med hyreskontrakt som säljs eller delas ut till bekanta.

Ja, men det finns bättre sätt att bekämpa ocker och svågerpolitik än att göra sådana saker lagliga.

7. Bostadsbolagen har svårt att klara sig utan marknadshyror

Nej, det är mycket lönsamt att driva privata bostadsbolag. Annars skulle det knappast finnas några - de skulle investera i annat.

8. Höga hyror i attraktiva områden gör att det lönar sig att bygga fler hyresbostäder

I attraktiva områden är markbristen ett mycket större problem än lönsamheten (se punkt 7). Och höjda hyror i innerstaden innebär i sig inget incitament att bygga i glesbygden eller i förorten - de privata bolagen kan lika gärna dela ut de ökade hyresintäkterna till aktieägarna.

Det är i och för sig sant att byggandet av hyresfastigheter har avstannat - sedan alliansen tog bort räntebidraget, som var ett riktat incitament för att bygga nya hyresbostäder.

9. Det är på tiden att marknadshyror äntligen införs

Majoriteten av Sveriges befolkning vill ha förhandlingsbaserade hyror och hyrestak. Bara en fjärdedel vill ha marknadshyror. Att införa marknadshyror vore därför en demokratifientlig åtgärd.

Några motförslag

Det är slutligen viktigt att komma med motförslag för att bostadssektorn ska bli bättre än i dag – för de flesta är nog överens om att dagens situation inte duger. Här är några exempel på förslag:

- Skapa fler lägenheter med självkostnadshyror och stoppa alla ombildningar till bostadsrätter.

- Öka de hyresgästernas rätt till makt över hur deras bostäder och boendemiljö utformas. Ett exempel är icke vinstdrivande, kommunägda eller användarägda stiftelser där de viktigaste besluten avgörs genom allmän omröstning bland hyresgästerna.

- Inför särskilda bostadsförmedlingar så att bostadsbolagen inte tillåts välja och vraka mellan vilka hyresgäster de vill ha efter exempelvis inkomst, ålder, yrkestitel eller etnicitet.

- Öka möjligheten till bostadsbidrag för de hushåll som har låga inkomster per person inklusive barn.

- Slopa skatten på hyresfastigheter. Om (men bara om) hyran samtidigt förblir reglerad så kan detta enligt siffror från Fastighetsägarna ge 60-procentiga hyressänkningar.

-------
Bloggat om marknadshyror:


Barbro Engman, Fredagsmys, Kanske är det så,
Björn Wadström, Anders Svensson, Fritt ur hjärtat, BWLOGG, Reflexions of red, Socialist och bajare, Josefin Brink, Thoralf Alfsson och Sånt händer

Marknadshyrornas manifest

I fredags släpptes den, SOU 2008:38, "EU, allmännyttan och hyrorna" om marknadsanpassning av hyressystemet.

Ska kommentera den om ett tag - jag har varit lite upptagen på sistone. I väntan på detta får ni gärna läsa vad jag har skrivit om marknadshyror tidigare här , här och här samt på Yelah.

Bjuder samtidigt på några färskare länkar om ni har missat dem. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman i DN:

"Utredningen förslår vad som i praktiken är marknadshyror. Den vill ha ett särskilt efterfrågepåslag som höjer hyrorna hos privatvärdarna till samma nivå som med marknadshyror.

Allmännyttan ska sträva efter marknadshyror och drivas enbart i vinstsyfte - dess fastigheter får inte användas för bostadsförsörjning, stadsutveckling och integration om det inte ökar vinsten.

Affärsmässigheten är extrem: de allmännyttiga bostadsföretagen är skyldiga att ombilda sina lägenheter till bostadsrätt om det ger högre vinst och de får inte bygga lekplatser, 'om dessa inte bidrar till en bättre lönsamhet'.

Det, menar utredningen, är en följd av EU:s regler".

(den snygga bilden speglas från upphovsmannen Jacob Stålhammars blogg)

samt från riksdagens oppositionspartier i Aftonbladet:

"Låt oss driva en modern bostadspolitik. Det är skrämmande att se hur den borgerliga regeringen monterar ned den svenska bostadspolitiska modellen.

Vi vill driva en bostadspolitik där alla grupper har tillgång till ett bra boende till en rimlig kostnad och där segregationen minskar.

Vi vill uppgradera – inte sänka – hyresrätten och genast stoppa slakten av allmännyttan.

Framtidens bostadspolitiska problem löser vi inte genom att sälja ut allmännyttan – utan genom att utveckla den. Låt oss göra det istället".

------------
Knuff.se om marknadshyror

Björn Wadström om samma ämne med länkar till fler bloggkommentarer om det
------------

Bloggtips:
Tankar om pengar skriver om statsskulden, Economist's View om ökade klyftor i USA, Erik Svensson om Zimbabwe, Ilse-Marie om arbetslöshet, Ali Esbati och Jens Holm om hammaren&skäran, Kina och Reinfeldt, Kerstin/Motvallsbloggen om åren med Reinfeldt, Jinge om vårdstrejken, Alliansfritt Sverige om Muf och hårdare tag, Antigon om vinstdrivande vårdbolag, Claes Krantz om Israels splittergranater, samt Syrran om att Europarådet har tagit ställning för aborträtten.

När kapitalet befrias

Ett viktigt inslag under den så kallade "globaliseringseran" har varit att kapitalflödet mellan länder och världsdelar har avreglerats och ökat.

Maryland-professorn Carmen Reinhart ifrågasätter hur vettigt detta har varit i en ny forskningsartikel. Vi har samtidigt sett en massa finanskriser under de senare åren och den senaste kanske inte har tagit slut än.

Hon kommenterar artikeln på VoxEU:

"Perioder med hög internationell rörlighet för kapital har upprepade gånger skapat internationella bankkriser, inte bara de välkända som under 1990-talet utan historiskt".

Den röda, jämnare linjen här nedanför visar kapitalets rörlighet, medan den taggiga, blåa linjen visar andelen länder med bankkriser (klicka på den för större bild):



Jämför gärna i figuren hur få kriser och hur liten kapitalrörlighet som rådde under efterkrigstiden fram tills 1970-talet, då även den globala ekonomiska tillväxten blev rekordhög.

Samtidigt har ekonomipristagaren Joseph Stiglitz varit redaktör för en bok om samma ämne som nyligen har släppts. Amazon.com skriver i recensionen:

"Många utvecklingsländer har, ofta enligt föreskrifter från internationella finansiella institutioner som IMF, öppnat sina kapitalkonton och avreglerat sina kapitalmarknader inom landet som en del av den liberaliseringsvåg som kännetecknade 1980- och 1990-talet och genom attt göra det utsatte de sina ekonomier för ökade risker och svängighet (volatilitet).

Nu när till och med IMF erkänner de inneboende riskerna med avreglering av kapitalmarknaderna, är den centrala, intellektuella striden om effekterna av avreglerade kapitalmarknader till stor del avslutad".

Här har jag tidigare skrivit om "den fria finansmarknadens död".

Sänkt fastighetsskatt för studentbostäder

Finansmarknadsminister Mats Odell (kd) har kommit med ett ganska trevligt förslag åt landets studenter. Men det finns ett MEN i det här förslaget.

Han har insett att många studenter har det svårt ekonomiskt och vill sänka fastighetsskatten på just studentbostäder.

– Vi måste förbilliga detta, så att man har råd att bo när man studerar, säger han till SvD.

Tidningen frågar: Hur vet du att fastighetsägaren sänker hyran?

– Det är en förhandlingsfråga, som jag antar att studenterna kommer att gripa sig an med liv och lust, svarar han.

Han har naturligtvis rätt - enligt den lagstiftning som råder i dag.

Enligt dagens hyressättningssystem som bygger på självkostnadsprincipen - (systemet heter bruksvärdessystemet) sätts hyrorna efter förhandlingar mellan hyresgäster eller hyresgästförening på ena sidan, och hyresvärden på den andra sidan.

Då kan det mycket väl bli så att skattesänkningen helt fortplantar sig i lägre hyra för studenter.

Men inte särskilt länge. För det fanns ju ett MEN i det här förslaget. Och jag satte ordet "dagens" i fetstil, eftersom det kommer en morgondag som inte ser lika ljus ut för studenternas plånböcker.

Vi vet ju alla att alliansen även tänker införa marknadshyror på hyreslägenheter.

Och då blir det inte något utrymme för hyresförhandling längre.

Då sätts hyran efter hur mycket hyresvärden kan lyckas krama ur hyresgästernas betalnings-"vilja".

Om förslaget om marknadshyror genomförs kommer en eventuell skattesänkning knappast öka tjockleken på studenternas plånböcker - utan snarare tjockleken på hyresvärdarnas plånböcker.


UPPDATERING 21/3: Mats Odell kan få kraftigt motstånd mot att genomföra sin utrednings förslag om marknadsanpassning av hyror, skriver DN.

---------
Hanna Löfqvist och Alliansfritt Sverige skriver också om hyror - om att hyresgästerna i Stockholms kommunägda bostäder får välja om de vill bilda bostadsrätt - men inte välja om de vill behålla sin nuvarande hyresvärd.

Apoteksledningen vilseleder om läkemedelskostnader

Apotekets monopol är tänkt att brytas upp av alliansen. Vissa apotek ska privatiseras och en marknad ska etableras där nya apoteksaktörer ska kunna etablera sig.

Nu lägger sig vd:n och direktören för Apotekets ledning, Stefan Carlsson ocn Eva Fernvall, i debatten och tycker att alliansen gör helt rätt och kallar det för "en naturlig utveckling".

De skriver i DN om de svenska läkemedelspriserna som det ser ut i dag:

"Vi har också bland de lägsta läkemedelspriserna i Europa".

Så långt inga konstigheter när det gäller priser. Jag har tidigare citerat ur apoteksutredningen (SOU 2008:4) som skriver:

"Slutsatsen är att Sveriges priser för dessa läkemedel ligger i linje med övriga Europa"

Apoteksutredningen SOU 2008:4 skriver också om totalkostnaderna för läkemedel:

"De totala privata och offentliga utgifterna för läkemedel per capita var 2004 11 procent lägre i Sverige än OECD:s genomsnitt (se diagram). I jämförelse med övriga nordiska länder har endast Danmark lägre utgifter per capita. Utgifterna i Sverige 2004 motsvarade 1,1 procent av BNP jämfört med snittet för OECD om 1,5 procent".

Men vad säger apoteksledningen om samma sak? Jo, den säger att det ena skälet av två för att delar av apotekssektorn ska privatiseras är

"minskade läkemedelskostnader"

Det är förstås helt ok att ha egna, ideologiska föreställningar om marknadens förträfflighet.

Men apoteksledningen har också ett visst ansvar för att vara sakliga och ärliga mot uppdragsgivarna och finansiärerna (staten och skattebetalarna) samt mot dem som köper och/eller använder läkemedel från apoteket.

Vad hände med det ansvaret?

-------
Twingly om apoteksartikeln. Alliansfritt Sverige om statliga bolag med god ekonomi.

Bloggtips om annat:
Svensson om kravaller i Göteborg 2001 och Tibet 2008, Björnbrum om bidragsfusk, Petter Partikulärt, Syrran och Samhällsfeber om papperslösas fackliga kamp, Ilona Sz om bandyfinalen, Biology&Politics om Obama och Farc-gerillan, Motvallsbloggen om vapenexport och Paolo Pissoffi med en saga om Alliansen på en öde ö.

Mer statlig marknadsanpassning på gång

Alliansregeringen är på gång med att marknadsanpassa många hel- eller delägda statliga arbetsplatser.

Detta skriver Dagens Industri i en sammanfattande artikel i dag (pappersversionen, sid 10).

Det handlar om ett stort antal - i tillägg till den planerade avregleringen av apoteksmarknaden och den impopulära utförsäljningen av de sex företagen Nordea, Telia Sonera, OMX, Vasakronan, Vin & Sprit samt SBAB.

Först lite kort om den ideologiska bakgrunden, som jag själv har uppfattat den (någon uppmärksam läsare kanske kan rätta mig om det behövs).

"Osthyvelsprincipen" för en trestegs förvandling av offentligt ägande av företag och andra resurser, till privata, vinstdrivande bolag ser ofta ut så här:

1. Avreglering (kallas ibland "konkurrensutsättning"). Sker för att skapa en marknad för en viss vara eller tjänst. Tillåter privata företag att konkurrera med offentlig verksamhet.
Ledord: "konkurrens bra, samarbete dåligt".

2. Bolagisering. Anpassning av offentliga arbetsplatser så att de börjar fungera efter marknadsmässiga principer.
Ledord: "marknadsmässighet ger ökad effektivitet".

3. Privatisering. Utförsäljning av återstående offentligägda arbetsplatser.
Ledord: "offentliga företag snedvrider konkurrensen", "staten/kommunen ska inte äga konkurrensutsatt verksamhet".

Alla tre stegen kan även de göras stegvis, så att "ostskivorna" i hyvlingsprocessen blir ännu tunnare och mindre synliga var för sig, för att inte väcka oönskade reaktioner.

Nu åter till DI, som skriver att många statliga arbetsplatser ska genomgå "stora förändringar" redan "före [sic] nästa val".

Det handlar om Vägverket Produktion (bolagisering), Svensk Bilprovning (avreglering), Vägverket Konsult och Banverket Projektering (bolagisering och sammanslagning), Luftfartsverket (bolagisering), Statens väg- och transportinstitut (bolagisering), och slutligen Banverket Produktion (bolagisering).

---

Vill slutligen passa på att tipsa om s-politikern Thomas Östros' debattartikel i dagens UNT om alliansens privatiseringar efter börsraset:

"Frågan är nu hur många miljarder Fredrik Reinfeldt tillåter att de ideologiskt motiverade utförsäljningarna kostar statskassan innan han drar i nödbromsen?"

Sachs kritiserar marknadsfundamentalismen

Ännu en kändisekonom höjer rösten mot marknadsfundamentalismen. Denna gång Jeffrey Sachs från Columbiauniversitetet. Från Yelah.net:

Jeffrey Sachs är kritisk mot de senaste årens övertro på att sociala nedskärningar, privatiseringar och avreglering av marknader ska kunna lösa fattigdomsproblemen i världen.

- De senaste 25 åren har Washington varit fångat i marknadsfundamentalismens grepp som predikar att marknaden kan lösa alla dessa problem. Men marknaden bryr sig inte om att miljoner människor dör.

- Marknadsfundamentalismen är en ideologi som tjänar sina präster eftersom den skyddar deras rikedom. Det är därför den är så svår att knäcka, säger han.

Jeffrey Sachs, Joseph Stiglitz, Paul Krugman... listan över oliktänkande kändisekonomer växer. Är vi på väg mot ett systemskifte inom det allmänna nationalekonomiska tänkandet?