Ägandet - en politisk fråga

Dagens SvD Brännpunkt handlar om ägandet av produktionsmedlen, eller om man så vill, av arbetsplatserna:

"Ägandet är en politisk fråga. Det handlar inte bara om att maximera avkastningen utan det ger också en möjlighet att driva politiska motiv eller till nationell självständighet".

Orden kommer från föreningen Aktiespararna, som förstås tycker att lösningen är att gynna de svenska aktieägandet.

Själv tycker jag att arbetsplatserna i första hand ska ägas och styras av dem som arbetar där. Näst bästa alternativ är att stat, kommun och landsting äger arbetsplatserna och att medarbetarna styr dem.

Ett sätt att göra det kooperativa och offenliga ägandet mer attraktivt är att bryta ner maktstrukturerna där och ge alla medarbetare lika mycket makt över viktiga beslut.

Inte av nationalistiska skäl, alltså, utan av demokratiska.

Men visst är ägandet en politisk fråga. Det håller jag gärna med Aktiespararna om.

-----
Bloggat:

Ilsemarie om utanförskap som politiskt slagord, Ali Esbati om SSU:s seminarium om nationalekonomi för vänstern, Kerstin/Motvallsbloggen om direktörsklubbar med makt, Björnbrum om elitskolor, Motbilder om ockupation i Mellanöstern.

Socialiserad eller privatiserad sjukvård

I både Västeuropa, Kanada och USA går debatten varm om vilket sjukvårdssystem som är bäst, USA:s eller Kanadas och Västeuropas.

I Västeuropa och Kanada står den skattefinansierade offentliga sektorn i huvudsak för sjukvårdskostnaderna, medan i USA täcks en stor del av privata försäkringar.

Ni som har sett Michael Moores film Sicko kanske reagerade på nyheten att det ska öppnas ett ny privat cancerklinik i uppländska Knivsta. Svenska Dagbladet skriver:

"I första hand är den avsedd för patienter med stora och snabbväxande tumörer i farligt läge, nära strategiska organ i kroppen.

Än så länge har företaget dock inga avtal med landstingen utan samverkar istället med de privata sjukförsäkringsbolagen.

För en patient som söker privat utan försäkringar kommer en behandlingsomgång på Ray Clinic att kosta mellan 50 000 och 150 000 kronor".

Över huvud taget blir det allt mer populärt att köpa sig förbi köerna med privata sjukvårdsförsäkringar, rapporterar Sveriges Radio Jönköping.

I USA handlar debatten om hur effektiv vården för prostatacancerpatienter är.

Republikanska presidentkandidaten Rudy Giuliani har opererats för sjukdomen, och menar att hans chanser att överleva var större i USA än i det "socialiserade" Storbritannien.

Nationalekonomen och läroboksförfattaren Paul Krugman har granskat överlevnadsstatistiken för prostatapatienter i de två länderna och skriver i New York Times (länk via Beat the Press) att

"skillnaden visar sig bara vara en statistisk illusion. Detaljerna är tekniska, men slutsatsen är att en mans risker att dö i prostatacancer är ungefär samma i Storbritannien som i USA".

Ett annat sätt att se på det är att USA:s sjukvårdssystem är mycket dyrare än Västeuropas, men USA har ändå ingen bättre generell hälsostatistik.

Michael Moores film visade att försäkringsbolag, läkemedelsbolag och privata vårdbolag lägger beslag på betydliga summor för vården i USA, samt att många människor faller utanför skyddsnäten.

Här nedanför syns statistik från OECD:s databas.

Om vi kollar i diagrammet nedan så ser vi att USA ligger bland de sämsta länderna när det gäller förväntad livslängd, jämfört med Västeuropa och Kanada.

Samtidigt är sjukvårdskostnaderna dubbelt så höga som de flesta andra länder i jämförelsen - 23 procent högre än tvåan Luxemburg och tre gånger så höga som i Portugal, som har ungefär samma förväntade livslängd som USA.

I nästa diagram ser vi sjukvårdskostnader plottade mot spädbarnsdödlighet.

På Island dör 2,4 promille av barnen vid födseln, jämfört med 3-5,3 promille i övriga Västeuropa och Kanada. I USA dör hela 6,9 promille, mer än dubbelt så stor andel som i Sverige.

Sensmoralen? Det verkar vara betydligt billigare och ge bättre effekt att finansiera en upprustning av den svenska sjukvården med skattepengar, än att låta dem som har råd köpa privata försäkringar.