(klicka för större bild)
Härom veckan släppte U.S. Congress Joint Economic Committee en rapport (pdf) om ekonomiska klyftor i USA i samband med den senaste (enligt många pågående) lågkonjunkturen.
Den har döpts till The Great Recession och jämförs i rapporten med den andra stora historiska krisen som inleddes med Den Stora Börskraschen 1929.
Grafen ovan jämför de allra rikastes inkomstandel med dessa två krisers inledning och kommer från rapporten. Kongresskommittén kommenterar:
"Höga nivåer av inkomstklyftor kan utlösa ekonomiska kriser.
(...)
Inkomstklyftorna nådde toppnivåer innan USA:s två djupaste ekonomiska kriser, Den Stora Depressionen och Den Stora Recessionen.
Den aktiebubbla som övertäckte det glada 20-talet nådde toppen 1928 och då inträffade även toppnivån 49,3 procent för andelen av inkomsterna som tillföll de 10 procent rikaste.
(...)
Nästan 80 år senare, då den Stora Recessionen började 2007, överträffades det tidigare rekordet för den inkomstandel som tillföll de 10 procent rikaste när andelen uppgick till 49,7 procent".
Två möjliga mekanismer som kopplar stora inkomstklyftor till den senaste krisen är:
"För det första, stagnerande medelklassinkomster innebar ökad efterfrågan på krediter, som gödde en ohållbar bubbla.
För det andra samlade de allt rikare rika ihop ökande pengasummor för att investera i nya finansiella produkter.
Bankavregleringen tillät att exotiska finansiella instrument utvecklades och korthusets kollaps anstiftade den Stora Recessionen".
Nedanstående graf sammankopplar reglering och avreglering av finansmarknaden med de allra rikastes andel av inkomsterna (klicka för större bild).
Via Real-World Economics Review Blog. Även Björnbrum kommenterar.
1 kommentarer:
Den stora depressionen föregicks också av ett decennium av överskott i det offentligas affärer mot medborgarna, detta "kompenseras" på den privata sidan med motsvarande skuldsättning. När detta oundvikligen blir ohållbart och den privata sidan måste justera sin balansräkning blir det kris, konsumtion och produktion faller. För att den privata delen ska kunna skuldsätta sig behövs finansiell avreglering. Stora underskott mot utlandet ökar också den privata skuldsättningen.
För att stora klyftor ska vara möjliga i en modern ekonomi måste konsumtionen stöttas med skuldsättning om det inte ska bli för stor arbetslöshet.
Klyftorna har växt kraftigt i Sverige sen 90-talet:
Gini i Sverige 1975-2007
andel av nationalförmögenheten som ägs av den rikaste procenten I Sverige 1978-2000
Samtidigt överbeskattas de vanliga svenska hushållen med meningslöst sk offentligt "sparande". De svenska hushållen ligger också i toppligan vad gäller skuldsättning, disponibel inkomst eller procent av BNP. Enl BKN och deras statistik sen år 2000 har mer än 60 procent av bostadskrediterna gått till annat än köp av bostad, hushållen gör uttag ur "bostadssparbössan" och stöttar den inhemska svenska ekonomin, de så att säga kompenserar för överbeskattningen med lån. Utan detta hade vi haft högre arbetslöshet här i landet. Det är förstås ett osunt sätt att hålla landets ekonomi flytande. Alliansen spädde på med att sänka fastighetskatten och ge ny skjuts åt "påfyllning" av "bostadssparbössan". Det gav förmodligen utslag i t.ex. senaste kvartalssiffrorna för BNP tillväxt där den enskilt största posten i konsumtionsökningen var köp av nya bilar. Mycket troligt att detta finansierades med uttag ur "bostadssparbössan".
Skicka en kommentar