Sänk skatten för de rika och de lägger pengarna på hög, snarare än att konsumera för dem. Höj skatten för dem och de konsumerar ungefär lika mycket men sparar mindre.
Det är kontentan av en färsk USA-baserad studie från analysföretaget Moody's, skriver Bloomberg.com.
- De fem procent rikastes utgifter verkar mycket närmare knutna till konjunkturfrågor än till skattefrågor, säger Moody's-ekonomen Chris Cornell, som har fingranskat regeringsrapporter från 1989 och framåt.
Närmare bestämt verkar det vara börsens svängningar som framför allt påverkar de allra rikastes konsumtion, skriver Bloomberg.com.
Så vill man elda på ekonomin genom att öka konsumtionen så kan det finnas bättre sätt att åstadkomma detta än att sänka skatterna för de allra rikaste.
Via EconoSpeak.
-----------
Nybloggat om skatter:
Begrundat och plitat om jobbskatteavdrag. Stewe om moderaternas skattepolitik. Alla smutsiga detaljer om skatter och vallöften. Björn Andersson om seriefiguren Bamses syn på skatter. Lars-Olof Hägred om kopplingen mellan sänkta skatter och nedskärningar i välfärden.
6 kommentarer:
Vad innebär "lägga pengar på hög". De rika är väl också de som står för investeringar i nya företag pga. sina tillgångar.
Det där påpekades av åtminstone en ekonom (Batra nånting) redan i början av 90-talet, och borde redan Göran Persson ha insett. Men han trodde benhårt på myten om att bara de rikaste tilläts bli ännu rikare så skulle de investera och skapa massor av jobb. Att så inte blev fallet borde ju fått honom att tänka om. (Eller så strävade han bara efter att bli EU:s förste president genom att vara bäst i klassen.)
Att borgerligheten struntar i saken är ju naturligt, men att S inte insett detta är förskräckande.
Misse: Det finns olika aktörer som kan investera i nya företag. Även andra än de allra rikaste kan göra det. Offentliga sektorn kan göra det. Det handlar om vilket samhälle man vill ha.
Det finns inga belägg för att en större andel av kakan åt de allra rikaste gynnar samhällsekonomin i stort. Oavsett vad finansministern tror och säger.
Kerstin: Håller med.
Borg-länken blev visst fel, nytt försök.
Jag förstår inte ditt svar till misse. "Lägga pengar på hög", dvs sparande är väl motsatsen till investeringar? Det ditt inlägg visar är just att de sparar istället för att investera?
Kerstin:
"borde redan Göran Persson ha insett"
En kommunpamp som Göran Persson inser naturligtvis inte mycket mer än näsan räcker. I Perssons värld är allt mycket enkelt. Som när någon journalist frågade om den ekonomiska kompetensen om det var Nuder eller Ringholm, Persson viftade bort det med att det är inte så svårt det där med ekonomi, det är ganska enkelt. Det vanliga resultatet av ökad kunskap är att inget är så enkelt som man en gång trodde när man inte visste så mycket, mer kunskap gör ytan mot det okända större. Man tycker att "rörelsen" skulle ha varit lite mer kritisk till den store ledarens kompetens på detta område. Persson fick ganska svidande kritik i Veckans affärers recension av hans bok "den som är satt i skuld...", då speciellt att han hade dåliga insikter i hur den moderna makroekonomin fungerade.
D Batra påpekade väl redan då det ohållbara i att reallönerna inte alls hängde med produktivitetsutvecklingen.
Sen tycker man ju att inte minst sossarna skulle ha ägnat sig åt lite självkritik efter 80-talet när man just i tron att bara vi sköljer över kapitalisterna med vinster så kommer investeringar att återskapa den industriepok som var på 50 och 60-talet. Så blev det inte, spekulationen och bubbelekonomin blomstrade men de förväntade ökningen av investeringarna uteblev. Börsen gick bäst i världen när de stinna plånböckerna hos kapitalisterna skulle förvaltas, konst och antikvitetsauktionerna slog rekord på rekord. Själva finalen kom med den stora bygg och fastighets bubblan, 90-tals krisen.
Och ingenting lärde de sig. Som lök på laxen fick den arme svensken den självlärde ekonomigurun Nivea som med självgod inkompetens permanentade hög arbetslöshet och gav oss ett utanförskap som vi dras med än i denna dag.
Det empiriska talar för motsatsen att mer till de som redan har skulle skapa produktiva investeringar. Vi har nu i minst 30 år levt i en tid när det skett gigantiska omflyttningar av välstånd från de många till de få och värden går från kris till kris och arbetslösheten är och har varit mycket hög. En liten del badar i så mycket välstånd att det krävs stor kreativitet för att uppfinna allehanda spekulativa instrument för att förvalta detta välstånd. Kommer inte ihåg siffran men har för mig att före krisen var uppemot 40% av vinsterna i USA genererade av improduktivt finansiell verksamhet. Hur man efter dessa 30 år på allvar kan tala om att mer pengar till de redan rika skulle skapa produktiva investeringar och arbete är obegripligt, det saknar all verklighetsförankring. Om vi jämför med de mer ekonomiskt demokratiska efterkrigsdecennierna är skillnaden frapperande.
Att man på fullt allvar efter tre till fyra decennier med stillastående eller stagnerade reallöner pratar om att sänkta löner skulle skapa sysselsättning och arbete är också lite märkligt. Men nu är det väl bara tomt prat från de välbeställdas legoknektar i det klasskrig som pågått under denna tid.
Dessutom kan man ifrågasätta den gamla bilden av kapitalisten/fabrikören som samlar på sig vinster och investerar i fler fabriker. I dag är kapital och kreditmarknaderna livaktiga och omfattande och det finns närmast obegränsat med kreditmöjligheter. Det är de framgångsrika företagen som lånar mest och utnyttjar detta som hävstång. Problemet är att för mycket går till de få och att de många på efterfrågesidan missgynnas, det finns ingen anledning att investera i produktiv verksamhet om det inte finns möjlighet till avsättning. Speciellt inte om man kan göra betydligt snabbare och större pengar på finansiell spekulation i motsats till riskabla investeringar i real produktion.
Skicka en kommentar