torsdagen den 17:e december 2009

Två argument mot utsläppsrätter

I dessa dagar skriver ju "alla andra" om klimatet, så då hakar även jag på bandvagnen.

Denna gång om handel med utsläppsrätter (förkortas hädanefter HMU) och varför jag inte tror att HMU löser klimatproblemen.

Två huvudskäl.


1. HMU berikar utsläppare och spekulanter - utan att minska utsläppen nämnvärt eller tillräckligt.

De stora utsläpparna får själva uppge hur mycket de tror de kommer att släppa ut och hur mycket de sedan släpper ut - och de kan därigenom skörda stora vinster från HMU genom att anpassa de siffror de anger till hur handelssystemet fungerar.

Svenska Dagbladet rapporterade i maj att
ståljätten SSAB år 2008 tjänade 240 miljoner kronor på att sälja utsläppsrätter - som de fått gratis.

Denna sammanfattande studie
,
som kommer att publiceras inom kort i tidskriften New Political Economy, tar upp fler exempel och visar att sådana fel hos de nuvarande handelssystemen är systematiska:

"Näringslivets makt visas vara en stor kraft som påverkar utsläppsmarknadens funktion och utforming. Potentialen för manipulering i syfte att tjäna pengar, med liten hänsyn till miljömässiga eller sociala konsekvenser, är tydlig (...)".
Motvallsbloggen skriver mer om detta - särskilt om det flummiga begreppet "klimatkompensation". Ett Hjärta Rött är inne på samma linje.

Och så nästa argument då.

2. HMU syftar till att reglera
efterfrågan av fossilt kol, istället för att reglera utvinningen.

När EU och andra nu satsar på allsköns klimatåtgärder, så sporras olje- och kolproducenterna faktiskt att skynda på sin utvinning - snart kan det bli mindre lönsamt.

Den tyske nationalekonomen Hans-Werner Sinn skriver mer om detta och det gör även Jonas Vlachos på Ekonomistas.
Efterfrågeminskning kan alltså rentav vara kontraproduktiv, menar den senare:
"I varje fall om inte alla länder är med och om inte politiken får ägarna av fossila bränslen att minska utbudet. Anledningen är att en förväntan om sjunkande efterfrågan i framtiden ger oljeshejkerna incitament att pumpa upp mer olja redan idag. Oljepriset sjunker då och någon kommer man alltid att kunna sälja oljan till. Eftersom klimatpåverkan är global spelar det ingen roll om oljan bränns i Västerås eller i Timbuktu".
Lösningen? Att köpa upp och lägga ner olje- och kolkällor eller på annat sätt se till att fossilkolet stannar i marken. Företaget Vattenfall kan ju exempelvis gå i bräschen för detta, för att bättra på sitt sargade rykte. Låt kolet ligga!

--------------
Apropå ingenting:

Minns ni Tobin-skatten? En skatt på valutatransaktioner som skulle ge skatteintäkter samt minska kortsiktig spekulation kring valutakurser. Organisationen Attac grundades kring denna idé om jag inte minns fel.

Idén var utskälld för tio år sedan, men nyligen föreslog faktiskt EU-ländernas ledare att IMF ska överväga en skatt på internationella finansiella transaktioner.


Läs om detta i Financial Times, Dagens Arena, eller Dagens Industri.


Bloggat:

Kildén och Åsman om de rika utsläpparna och pepparspray mot demonstranter. Svensson om "klimatboven" Obama, Biology&Politics om "Climategate" och om den felaktiga uppfattningen att koldioxidhalten i luften skulle reglera växtproduktionen på land eller i vatten.


Ett Hjärta Rött skriver, som bästa blogg i ämnet, mer om hur sjuka och funktionshindrade kastas ut från försäkringssystemen. Även Björnbrum skriver bra om detta.

Badlands Hyena
bidrar till klimatdebatten med följande galghumoristiska betraktelse:


"Men resultatet från toppmötet i Köpenhamn är ett exempel på att kapitalismen faktiskt fungerar. Ekonomins obarmhärtiga lagar säger att de starkaste överlever, och kanske visar det sig att människans civilisation på planeten jorden tillhör de svagare. Då ska den gå under, ju förr dess bättre, för att lämna plats åt andra, mer produktiva och tillväxtvänliga varelser.

Tyvärr har vi stora inslag av socialism och statlig styrning på planeten, som orsakat problemen. Därför är det naturligt att jorden rensas på högre biologiskt liv för att göra plats för andra civilisationer, som behöver mer livsrum".

söndagen den 6:e december 2009

Boliviansk krisbekämpning

Samtidigt som många av världens ekonomier befinner sig i djup kris finns ett av exemplen på motsatsen i Bolivia.

Den populäre vänsterpresidenten Evo Morales ser ut att bli omvald av landets befolkning.

Några möjliga förklaringar till hans popularitet är en framgångsrik ekonomisk krisbekämpning och ökad statlig kontroll över naturresurserna, vars intäkter har kanaliserats till sociala program med syftet att minska fattigdomen och klyftorna.

Detta har skett trots att landets rika elit och den mäktiga grannen i nord har kämpat emot.

Washingtonbaserade Center for Economic and Policy Research skriver i en färsk rapport (pdf):

"Bolivias ekonomiska tillväxt under de senaste fyra åren har varit högre än någon annan gång under de senaste 30 åren, med ett genomsnitt på 4,9 procent per år sedan den nuvarande regeringen tillträdde år 2006. Den beräknade BNP-tillväxten 2009 är halvklotets högsta.

(...)

Bolivias tillväxt år 2009 är desto mer anmärkningsvärd med tanke på storleken och antalet av de negativa chockerna mot ekonomin.

Dessa innefattar fallande penningförsändelser, minskande utländska investeringar, USA:s återkallande av handelspreferenser, minskande exportpriser och marknader för delar av året och andra effekter av den globala lågkonjunkturen.

Under de senaste fyra åren har regeringen Morales även drabbats av allvarlig politisk instabilitet som en följd av separatistiska politiska oppositionsrörelser och ledare som inte har erkänt den valda regeringens legitimitet.

Denna politiska situation hade en negativ inverkan på privata investeringar och det ledde även till en viss kapitalflykt".

Regeringen Morales får även beröm för att ha hållit den ekonomiska krisen stången med ökade offentliga utgifter. Detta har varit möjligt på grund av att staten har tagit större kontroll över gas- och oljeindustrin och dess penningintäkter, skriver CEPR.

Bolivia har under Evo Morales mandatperiod dragit igång nya program för fattigdomsbekämpning. Två exempel är Renta Dignidad, ett bidragssystem för fattigpensionärerna och Bono Juancito Pinto, som innebär studiemedel åt skolbarn upp till sjätte klass.

Men, skriver CEPR:

"På samma gång finns det mycket mer att göra, särskilt för att minska den extrema fattigdomen, som är fortsatt hög, och dess konsekvenser för hälsa och utbildningsnivå.

Med en kraftigt utvidgad resursbas som ett resultat av regeringens ökade kontroll över landets naturresurser, borde det vara möjligt att göra bättre ifrån sig inom dessa områden under de kommande åren".

Läs mer om Bolivia i Svenska Dagbladet (1, 2) samt Dagens Nyheter (proxy).

Ekot har låtit sin allmänt vänsterpolitiks-föraktande (ex1, ex2, ex3) reporter Lars Palmgren* tycka till om Evo Morales inför presidentvalet. Lars Palmgren verkar dock ha haft svårt att hitta något att hacka på. Bara en sak:

"Men även om statens finanser är bättre än kanske någonsin, så har det inte lett till en ekonomisk utveckling som skapat nya jobb".

Jovisst. Jämför då det med tillståndet i Sverige, Europas tufsiga "tigerekonomier" och en massa andra länder där det inte bara är så att nya jobb inte skapas utan där arbetslösheten dessutom har ökat kraftigt. Det är ju trots allt kristider.

Bloggaren Fotolasse tipsar förresten finansminister Anders Borg om att han borde ringa till Evo Morales och fråga hur man gör för att öka de offentliga utgifterna och på så sätt hålla krisen stången.

---------

Nybloggat om Bolivia:

Fotolasse igen, Jonas Sjöstedt, Frasse Contreras, Jöran Fagerlund, Björnbrum.

---------

Apropå ingenting:

*Jag har en bok av Lars Palmgren i min bokhylla. Hittade den för tio spänn i en boklåda härom året. Den är från 1981 och heter "Gryning! Ett reportage från upprorets Centralamerika". Lasse var tydligen radikal i sin ungdom, ända tills det egna klassintresset slutligen tog över hans penna och tangentbord. Biology&Politics har mer information om detta.

-----------

Bloggat i övrigt:

Kildén&Åsman om sosse-alternativet. Motvallsbloggen och Ett Hjärta Rött om cancersjuka som blir av med sjukpenning, Alliansfritt om att försöka minska bostadsbristen utan att bygga bostäder, Svensson vill förbjuda bemanningsföretag, Biology&Politics om klimatmötet i Köpenhamn.