I dessa tider av ekonomisk kris och världshärskarbyte ställs mycket på ända. Vi har vant oss vid politiska ledare som predikar frihandel men som tillämpar det selektivt (behåller jordbrukssubventioner, patent, kopieringsskydd med mera). Kommer detta att fortsätta? Den som lever får se.
Om frihandel eller protektionism är snabbaste vägen till välstånd är ett gammalt trätoämne.
Harvard-professorn Dani Rodrik beklagar: "mycket av diskussionen drivs av förutfattade idéer (om hur effektfulla marknader kontra stater är) istället för faktiska bevis".
I det ena lägret framhåller vissa debattörer den ricardianska teorin om "komparativa fördelar". Alla ska koncentrera sig på att producera det som de (relativt sett) är bäst på och handla så mycket som möjligt.
Teorin är dock inte falsifierbar - alltså, den fungerar helt oberoende av hur verkligheten fungerar, vilket Schumpeter konstaterade på femtiotalet.
I det andra lägret framhåller vissa debattörer att det gäller att ha "skyddstullar" för näringsgrenar som är mindre utvecklade än övriga världens - så att den egna näringen ska "hinna ikapp". Först då kan man lätta på tulltrycket.
I detta läger står Ha-Joon Chang, som skriver följande i en kolumn i Financial Times:
"i motsats till vad de flesta tror är USA protektionismens sanna hem. Mellan 1830-talet och 1940-talet, mot överlägsen europeisk konkurrens, utvecklade USA sin industri bakom de bokstavligen högsta tullmurarna i världen, med genomsnittstullar för industrin på mellan 35% och 55%.
(...)
Herr Obama borde ta ledningen i att skapa ett världshandelssystem som tillåter assymetrisk protektionism mellan rika och fattiga länder, där de senare skyddar sina marknader mer och gradvis öppnar upp i takt med sin ekonomiska utveckling.
(...)
Han kommer att påbörja ett nytt kapitel i världshistorien om han kan ta fram en framåtblickande protektionistisk strategi som både skyddar amerikanska jobb bättre på lång sikt och hjälper utvecklingsländer att utvecklas snabbare".
Dani Rodrik kommenterar med att citera från en studie som fann ett positivt samband mellan industritullar och tillväxt. Jordbrukstullar och tillväxt hade däremot ibland ett motsatsförhållande, ibland ingen koppling alls.
En annan studie fann att tullar på kapitalinförsel och halvfabrikat bromsar tillväxten, medan resultatet för konsumtionsvaror var blandat.
Är frihandel eller protektionism bäst då? "Det beror på", skriver Dani Rodrik. Just nu under kristider tycker han tydligen att det är en dålig idé.
Nonicolasos skriver också om komplexa erfarenheter från frihandel.
Lästips från arkivet: Reagan - protektionisten och andra inlägg om frihandel.
----------
Bloggat:
Claes Krantz om 50.000 sjukskrivna som riskerar att bli utförsäkrade, Björnbrum om krismötesdeltagare som dricker vin för tusentals kronor flaskan, Ilse-Marie om chefsförmåner till de rika och klorinförgiftad mat till de fattiga, Alliansfritt ifrågasätter om kristdemokratiska kvinnor har omsorgsgener, Biology&Politics om bloggosfären som demokratisk granskare eller kloakbrunn, Loke om Hitlers syn på socialismen.
2 kommentarer:
Det viktigaste är nog att ingen har makt att tvinga på någon varken skyddstullar eller frihandel, och att om det val man gör slår fel måste man ha tillåtelse att ändra sig, helst innan människor börjar svälta! Och på en mindre nivå att människor är fria att protestera mot slavlöner och slavliknande förhållanden i sitt arbete. Sen kan vi ägna oss åt frihandel eller protektionism, men ingen ska behöva lida pga dogmatiska ekonomer/regeringar och deras teorier/övertro på dessa teorier.
Ricardos teori bygger också på full sysselsättning, samt att det bara är varor som kan flytta över gränser, inte arbetskraft eller kapital. Om man inför lite rörlighet i det klassiska exemplet får man andra resultat.
Det är lite kul, så här kommer det:
Antag att det i England tar 4h att tillverka skor och 2h att tillverka vin, och det i Portugal tar 8h att tillverka skor och 3h att tillverka vin. Med Ricardos antaganden skulle då alla i England tillverka skor och alla i Portugal tillverka vin. På 12h gör de bägge länderna 7 enheter vin och skor, vilket är mer enheter än de skulle gjort var för sig, sedan kan de handla. Tack vare de komparativa fördelarna vinner alla.
Låt oss nu införa rörlighet. Det kapital som är nödvändigt för varuproduktionen - i både vin- och skotillverkningen - söker bästa möjliga avkastning och flyttar till England. När den portugisiska arbetskraften upptäcker det följer de efter och tar jobb i England. (Det tack vare att de bor inom EU och inte i ett afrikanskt land då hade de drunknat på vägen.) Kvar i Portugal är några gamlingar som lever på jordbruksstöd och författar smädesskrifter över Ricardo.
Summa sumarum: om man lägger till rörlighet för kapital ger Ricardos modell inte resultatet att det gynnar alla. Tvärtom blir det absoluta fördelar som gäller och det gynnar den som har mest absoluta fördelar.
Det helt oberoende av teorins falisfierbarhet.
Skicka en kommentar