"Paniken är definitivt över oss och oron är extremt stor", säger Esbjörn Lundevall, analyschef på banken SEB:s aktiehandel, till Ekot.
"Börsen har fallit 20 procent - det ger hopp", tröstar DI.se.
DI.se:s resonemang går ut på att de senaste 21 årens börsras har slutat och vänt efter en sådan här period. Kurser som stiger - faller, och kurser som faller - stiger.
Men det kanske inte visar sig vara lämpligt att grunda hoppfulla utsagor på såpass nutida börskrascher (OBS! Uppdatering längst ned).
Särskilt med tanke på kapitalets globala rörlighet och med tanke på att mycket av det som händer här påverkas av vad som händer i USA.
När det gäller svängigheten (volatiliteten) på USA:s börser får man gå ända tillbaka till 1930-talets krisår för att hitta motsvarande siffror, skriver Stanford-forskaren Nicholas Bloom på VoxEu. Graf nedan.
För USA finns även andra oroväckande siffror. Veckans Affärer rapporterade igår att arbetslösheten i landet redan har nått toppnoteringarna från den förra lågkonjunkturen.
Motbilder rapporterar att USA:s armé varnade för att den kunde behöva utfärda undantagstillstånd ("martial law") om krispaketet inte skulle röstas igenom av kongressen.
Presidentkandidaten John McCain yttrade härom veckan orden "the fundamentals of our economy are strong" i samband med finanskrisen, meddelade nyhetskanalen NBC.
Ordvalet är slående likt det som USA:s dåvarande president Herbert Hoover använde i oktober 1929:
"The fundamental business of the country (...) is on a sound and prosperous basis".
Uppdatering, dagen efter:
I dag publicerar DI.se en något annorlunda syn på läget, i artikeln "Sämsta veckan på över 70 år":
"Historiken ger visst stöd för optimism.
Raset 1918–1922 var på 54 procent, nedgången under depressionsåren 1929– 1932 blev 58 procent och kostnads- och valutakrisen 1989–1992 kostade aktieägarna 53 procent.
Att över 70 kurserna nu fallit med 54 procent skulle tala för att raset stoppar här.
Men den som inte trodde att börsen inte kunde falla mer än 55 procent under it-bubblan och köpte i mitten på juni 2002 fick betala dyrt.
Det kostade då ytterligare ett fall på 31 procent till ett totalt ras på 69 procent.
På kort sikt är oddsen goda för en rekyl uppåt. Efter de 20 värsta femdagarsfallen sedan 1979 har kurserna vid 14 av fallen klättrat de följande fem dagarna.
Och efter ett år har kurserna bara vid två tillfällen 2001 stått lägre.
Men att dra för stora växlar på det vore vågat. Den här kreditkrisen har satt rekord på rekord och många teoriböcker och historiska paralleller har åkt ut genom fönstret.
Det kan de mycket väl fortsätta att göra".
--------
Lästips:
Svensson och Lars Hässler skriver om krishanteringen där "vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras".
The Economist förutspår en era av finansiell och handelsmässig reglering. Dani Rodrik kommenterar artikeln.
Lars Ohly (v) skriver i SvD att den uppkomna situationen handlar om "grundläggande fel i det ekonomiska systemet som förvärrats av marknadsfundamentalism och nyliberal ekonomisk politik".
Inte för att vara sån, men mitt inlägg om Island kan gott läsas igen. Inte minst av mina flitiga marknadsliberala kommentatorer. Kom igen då, var först ut i tävlingen "Finn den socialistiska tendensen, uppdrag Island".
Mitt inlägg om Östersjön har även det väckt förvånansvärt få reaktioner - åtminstone i bloggosfären.
--------
Bloggat i övrigt:
Ekonomistas om krisens realekonomiska konsekvenser, Alliansfritt om att tandvårdsreformen döms ut som ett "hafsverk", Approximation om facklig nytändning i USA, Jinge skriver "Globaliseringen är orsaken" angående varför finanskrisen fortsätter (sorry Jinge för tidigare formulering), Danne Nordling kopplar krisen till obalansen med Kina, medan Andreas Bergh kopplar den både till politiken och marknaden. Reflexions varnar för en katastrofal vicepresidentkandidat, Intersektionalen om rasbiologi och svenska steriliseringskampanjer i Indien, Ilse-Marie om medelklassen som sociala försökskaniner, Loke och Claes Krantz ställer sig frågan om hur ett socialiserat Volvo skulle se ut, Vardagspussel om arbetarförakt, Catti vill ha en sosseregering som bekämpar klassamhället, medan Pastey gläds åt att slippa socialdemokratisk ryggsäck.
12 kommentarer:
Nej jag klandrar inte globaliseringen.
För finansmarknaderna är väl botten när tillgångar och skulder kan kvantifieras för alla större aktörer. Bara lehman sitter ju på miljarder i oupklarade lån eller swaps. Det handlar väl i praktiken om ett globalt Ìsland med riksbankerna som mellanhand och direkt garant för lån. Samtidigt ny lagstiftning på globalnivå för att reglera kapitalmarknaderna?
Frågan är hur mycket av den globala ekonomin som hinner raderas ut. I USA räknade ekonomerna visst med en 12 månaders recession. Vilket kanske är optimistiskt.
Inte minst av mina flitiga marknadsliberala kommentatorer. Kom igen då, var först ut i tävlingen "Finn den socialistiska tendensen, uppdrag Island".
Det räckte inte med att förstatliga 75% av aktierna hos tredje största banken, Glitnir, vilket skedde i förra veckan.
Socialism?
Nu har Islands ledning enats om en lag som enligt E24.se "ger den isländska staten långtgående befogenheter att ta över bankerna".
Socialism?
Fraser Institute angav den senast bedömda avregleringsgraden för Islands finanssektor till 9,50 på sin tiogradiga skala. Detta var den näst högsta siffran bland de 141 undersökta länderna och överträffades endast av Bahamas med 9,56 poäng.
Inte socialism kanske, men väl socialdemokratism. (dvs att dela ut privilegier till företag som "behöver" dem)
Tror inte Islands centralbank nämndes i inlägget men det är givetvis socialism.
Vad är förstapriset i tävlingen?
Per: Nu menar jag Island INNAN krisen. Alltså, krisen i USA har ju beskyllts för att ha "socialistiska" rötter - tävlingen går ut på att hitta någon liknande ursäkt för Island.
Din sista kommentar handlar iofs om Island innan krisen. Vad har en kreditavregleringspoäng på 9,5 av 10 att göra med privilegier för vissa företag?
Per! Haha! Du rabblar händelser som skett EFTER krisen, LOL som man säger.
/Bre
@Anonym:
Per! Haha! Du rabblar händelser som skett EFTER krisen, LOL som man säger.
Och vad "rabblades" i inlägget som refererades?
Din sista kommentar handlar iofs om Island innan krisen. Vad har en kreditavregleringspoäng på 9,5 av 10 att göra med privilegier för vissa företag?
Visst, det är inte jätterelevant, men precis på samma sätt som i övriga världen har isländska banker innehaft privilegiet att skapa pengar efter eget huvud. Betyget indikerar väl att deras system fungerar på ungefär samma sätt som på andra håll?
Per: Nu menar jag Island INNAN krisen. Alltså, krisen i USA har ju beskyllts för att ha "socialistiska" rötter - tävlingen går ut på att hitta någon liknande ursäkt för Island.
Är det inte intressantare att försöka hitta förklaringar än "ursäkter"? Människor kommer alltid att göra idiotiska saker, frågan är ju under vilket system som idioterna får störst utrymme?
Du kanske kan svara sen i islandstråden, så slipper jag upprepa det som står där.
9,50 var den näst högsta siffran bland alla undersökta länder.
Om man ska leta förklaringar till krisen så är det inte särskilt relevant att ta upp det som hände efter att krisen blev ett faktum.
Om man ska leta förklaringar till krisen så är det inte särskilt relevant att ta upp det som hände efter att krisen blev ett faktum.
Jo, visst bör man fokusera på saker som hänt innan men saker som händer efter är inte ointressanta om de är förväntade, eftersom de kan ha påverkat aktörers handlande (moral hazard problem t.ex.).
Vad i de fyra delarna av kreditkriteriet skulle spela en roll för fallet med de isländska bankerna?
Det låter som en typisk efterhandskonstruktion. Vem varnade för "moral hazard" på Island innan krisen?
Skicka en kommentar