Danne Nordling skriver på sin blogg att ekonomipristagare Paul Krugman i SVT:s Agenda gav "en annan bild" av krisens rötter än Bill Black.
Krugmans kommentar till vem som bär skulden till dagens situation ser ut så här (SVT:s översättning):
Det är givetvis ingen enskild person. Jag skulle säga att den delvis är resultatet av cirka 30 år med den fria marknadens ideologi, vilket lett till att vi inte har utformat regler som håller jämna steg med finanssystemets omvandling.
Vårt banksystem var rätt bra reglerat. Men det vidareutvecklades och vi ändrade inte reglerna för att hålla jämna steg med förändringarna.
Det finns personer som kunde gjort mer och som förhindrade vidare försiktighetsåtgärder, t. ex. Alan Greenspan.
Men mest handlar det om att världen blev mer komplicerad, vi höll inte jämna steg och nu får vi betala priset.
Och, visst skiljer sig versionerna.
Bill Black menar att krisen underblåstes av faktorerna avreglering, icke-reglering, passiva reglerare, utbredda bokföringsbrott samt en regering som förhindrade tillämpning av den befintliga regleringen.
Paul Krugman menar att huvudfaktorn var otillräcklig reglering av kreditmarknaden eftersom regleringen inte hängde med i utvecklingen. I tillägg till faktorn frimarknadsideologi.
Den här frågan om krisens rötter diskuteras just nu intensivt på plats i USA.
Jag skulle tro att de närmaste veckornas diskussioner kommer att tröska fram vilken version (eller vilka versioner) som kommer hamna i historieböckerna.
Danne Nordling nämner ytterligare versioner om varför krisen uppstod, som girigheten hos marknadsaktörerna samt gigantiska kinesiska investeringar i kombination med amerikanskt handelsunderskott.
Hur svårt marknadsoptimisterna hade att förutse den här krisen illustrerar Kerstin Berminge på Motvallsbloggen med följande citat (urklipp från Göteborgsposten):
"Klas Eklund, SEB:s senioranalytiker efter en studieresa till USA för omkring ett år sedan:
Problemen på subprimemarknaden består ytterligare något år, men spridningseffekten till primemarknaden blir relativt små. Kreditoron bedarrar efter hand.
Hubert Fromlet. fd. chefsekonom på Swedbank 30/11 2007:
Vi kommer att komma in i ett lugnare läge, det kommer även de flesta andra länder i världen att göra. Jag tycker det är viktigt att påpeka att ekonomin inte utvecklas dåligt, den bara dämpas.
Ann Grevelius, förvaltare Handelsbanken 31 mars 2008:
Vi har en positiv syn på börsen och tror att vi har det värsta bakom oss.
Björn Danegårdh, förvaltare DK Fonder till DI 31 mars 2008:
Jag tror att vi under eller efter sommaren får se tecken på att den amerikanska ekonomin är mer robust än vad många väntar sig.
Johanna Möllerström, aktiestrateg på Kaupthing, en isländsk bank, kraschad och uppköpt sedan dess (!), 31 mars 2008:
Det kommer att vara fortsatt stökigt, men vi väntar oss inga större ytterligare nergångar".
Kildén & Åsman skriver om ett liknande ämne - skakiga spådomar från chefsekonomer.
------------
Bloggat:
Radar om den synliga handen i finanskrisen, Hyrdigfri om att hyresgästerna är överbeskattade, Claes Krantz om arbetslöshet, ProjektPåRiktigt om hemlöshet, Ilse-Marie om att den "svenska modellen" fasas ut, Aktieskolan om sjunkande bostadspriser, Alliansfritt om motstånd mot rättvisemärkning, Annarkia ser ett slut på bonusfesten för toppcheferna, Funderar om finländsk privatisering, Skick.se om McCain, Svensson om klassrelaterade trafikolyckor, Motbilder om kris för Bush-motståndarna, Trotten om en fransk presidentkandidat och hans syn på krisen, Reflexions om Krugman som USA:s finansminister.
3 kommentarer:
Jag har gjort en film om finanskrisens rötter som heter "Finanskrisutbildning för Humanister och andra Dummies"
Kolla här:
http://andrasidansundet.blogg.se/2008/october/finanskrisutbildning-for-humanister-och-andra.html
Finanskriser är en sekundär effekt
Det primära problemet är att banker och centralbanker skapar konjunktursvängningarna i ekonomin. Konjunktursvängningarna skapas genom att banker och centralbanker förstör den information som marknadspriserna i en ekonomi ger åt entreprenörerna. Banker och centralbanker skapar en artificiell konjunktuppgång genom att sänka räntan under marknadsräntan, och genom att bankerna skapar helt nya pengar "utav ingenting" vid sin utlåning.
Problemet är att man numera utgår ifrån den keynesianska teorin att de fysiska resurserna i ekonomi inte är knappa. Det är också vanligt att man utgår ifrån teorin att nyskapade pengar är neutrala, dvs pengarna höjer alla priser lika mycket och vid samma tidpunkt.
Utifrån dessa utgångspunkter kan en ökad monetär efterfrågan på BÅDE konsumtionsvaror och på investeringsvaror inte leda till att marknadspriserna förändras jämfört med varandra. Marknadspriser är både inkomster och utgifter för företagen. I verkligheten är priserna våldsamt icke-neutrala både i tid och jämfört med olika typer av resurser och färdiga konsumtionsvaror.
I början av en konjunkturuppgång när det finns lediga fysiska resurser stiger företagens försäljningsintäkter och vinster. Den artificiellt låga räntan leder till att investeringsprojekt som i normala inte är lönsamma att genomföra plötsligt blir lönsamma enligt kalkyl. Dessa investeringar sker främst i de produktionssteg som är längst ifrån konsumenterna.
När mer pengar kommer ut i ekonomin ökar även efterfrågan på konsumtionsvaror. Problemet är att fysiska resurser är knappa och att det inte går att använda en arbetstimme och 1 kg stål till att samtidigt producera en konsumtionsvara och en investeringsvara.
Detta kommer att leda till underinvesteringar i produktionen av konsumtionsvaror och till överinvesteringar i produktionsstegen längst ifrån konsumenterna (exempelvis gruvor, stålverk, verktyg, maskiner). I slutet av uppgången har prisökningarna på de fysiska resurserna drivit upp kostnaderna för industrins investeringsprojekt. Industrins avveckling av sina felinvesteringar leder till att neddragningarna fortplantas genom alla produktionssteg. Konsumtionen drabbas alltid sist.
Den sekundära effekten av att banker och centralbanker kan skapa helt nya pengar "utav ingenting" är att det uppstår överskuldsättning och spekulationsbubblor. Dessa bubblor spricker när räntorna stiger och när industrin avvecklar sina felinvesteringar. Det uppkommer en högre arbetslöshet och människor kan inte återbetala sina lån.
Dessa problem kan endast försvinna om marknadsränta får råda och om penningmängden är stabil. En ökning av investeringarna kan på lång sikt endast ske om sparandet ökar (minskning av konsumtionen). Vinsterna sjunker i produktionsstegen närmast konsumenterna och räntan sjunker. Därmed blir det lönsamt att genomföra fler investeringsprojekt i stegen längst ifrån konsumenterna samtidigt som fysiska resurser överförs till dessa steg.
Investeringarna måste alltid ske i stegen längst ifrån konsumenterna och genomföras stegvis fram till konsumentledet. En högre efterfrågan skapas genom att en större produktion sänker kostnaden per producerad enhet och därmed sjunker försäljningspriserna. Om penningmängden är stabil går det endast att sälja fler produkter om priserna sjunker.
Om alla länder hade haft en guldmyntfot hade länderna haft en gemensam valuta samtidigt som obalanser i handeln inte hade uppstått. Ett exportöverskott hade lett till en större penningmängd (guld) och att efterfrågan på importprodukter hade ökat samtidigt som priserna på exportprodukterna hade stigit. För ett land med importöverskott hade situationen blivit den motsatta. En utjämning i handeln mellan länderna hade skett.
好神拖,料理,幸福,好色,頂好,好事多,好玩遊戲,史萊姆,線上遊戲,A片下載,影城,愛情公寓,貼圖,情色,網站,遊戲,小說,文學,色情,交友,影片,臺灣,小遊戲,論壇,嘟嘟,視訊,小說,言情小說,貼圖,用品,情趣,漫畫,情色網,情色,遊戲,85cc,嘟嘟,網站,18成人,影片,交友,貼圖,圖片,圖片,文章,小說,光碟,微風,影片,漫畫,文學,遊戲,電影,論壇,成人,做愛,aio,小說,聊天室,聊天室,聊天室,尋夢園聊天室,視訊,聊天,聊天室,聊天室,聊天室,聊天室,免費視訊,交友
Skicka en kommentar