Ett objektivt mått på vår kunskap om vetenskapliga samband är förmågan att göra korrekta prognoser, med andra ord den så kallade prediktionskraften.
Alltså, en hög prediktionskraft krävs för att vi ska kunna uttala oss om varför tillväxten ökar eller minskar långsiktigt. Om det är skattetrycket, klyftorna eller något annat som orsakar förändrad tillväxt.
En studie från förra året* undersökte långsiktigt systematiska avvikelser i tillväxtprognoser för de så kallade G7-länderna 1990-2005.
Tillväxten föll - och prognoserna var systematiskt överoptimistiska för majoriteten av länderna (Japan, Frankrike, Tyskland och Italien - de länder där tillväxten föll allra mest).
Varför?
Artikelförfattaren, den brittiske nationalekonomiprofessorn Roy Batchelor, anger tre möjliga orsaker till systematiska prognosfel:
1: Att "prognosmakaren saknar förmågan att använda information effektivt och misslyckas med att lära sig av nyligen inträffade prognosfel".
(Jag kallar detta alternativ "klantighet")
2: Att "prognosmakaren har förmågan att använda informationen 'rationellt' men har otillräckliga data för att lära sig vilka förändringar i målvariabeln som är permanenta och vilka som är övergående".
(Jag kallar detta alternativ för "informationsbrist")
3: Att "prognosmakaren har förmågan och tillräckliga data men lägger medvetet in en 'rationell avvikelse' som svar på finansiella eller ryktesmässiga incitament för att göra optimistiska eller pessimistiska prognoser".
(Jag kallar detta alternativ för "lönsamt kvacksalveri")
Slutsatsen av de överskattade prognoserna under en fallande tillväxttrend?
"Den mest övertygande förklaringen för optimismen är att den speglar en rationell anpassning bland prognoserna till fallet i tillväxttrenden i dessa länder".
Förklaring nummer två alltså. Vi hade troligtvis dålig koll på vad som orsakade den snabbt fallande tillväxttrenden.
*Batchelor, R., 2007. Bias in macroeconomic forecasts. International Journal of Forecasting, 23: 189-203.
Fler inlägg om tillväxtprognoser här.
-------------
Bloggat:
Ett hjärta rött om nedskuren socialförsäkring, Sjölander om nedskuren a-kassa, Catti om friskolor som klassmarkörer, Rödgrönt om terrordåd, Svensson, Alliansfritt, Motvallsbloggen, Ali och Pastey om Sveriges kryperi för Bush i samband med kriget i Georgien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag arbetade en tid med prognosarbete inom en större försäljningsavdelningen i ett stort industriföretag. Prognoserna som månglarna skulle sätta ihop var för tre år. Jag lade snart märke till att det förväntade utfallet för år ett var dåligt, för år två också dåligt, men tredje året gick försäljningen upp! Och så kom nästa år och ny prognos: första året och andra året dåligt, men det tredje året ...!
Man får ta prognoser för vad de är, nämligen mer eller mindre intelligenta och välgrundade gissningar som sedan bearbetas och förmodligen ofta förvanskas i någon sorts "politisk" process. Ofta handlar det ju om vad olika instanser vill visa upp, inte vad de verkligen har att visa upp.
Jag väljer att köra en favorit i repris. Det här inlägget skrev jag för knappt ett år sedan:
"Kul om prognoser:
(från dn)
"Cecilia Hermansson konstaterar att det internationella läget har färsämrats jämfört med för två veckor sedan, då Swedbank lade fram en prognos för den globala ekonomin."
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=683189
är det en femdygnsprognos de lägger fram eller? "På torsdag ser bostadsmarknaden ljus ut och det är bra läge att köpa villa. På fredag blir det ostadigt i hela landet och på lördag kommer lågkunjunkturen att dra in från väster. Detta kan medföra kraftiga nedgångar på både bostads- och aktiemarknaden. Sälj i tid."
mer från samma artikel: "För 2008 och 2009 uppskattar Swedbanks ekonomer att BNP-ökningen blir 2,9 respektive 2,5 procent."
Va?!? Två år frammåt? Kan vi inte börja med att klara av två veckor framåt?"
Och vi kan nu konstatera att de inte verkar vara så duktiga på att lägga prognoser för två år framåt. Det här är Swebanks prognos från 14 augusti i år:
""En klart nedreviderad omvärldstillväxt leder till en
svagare svensk tillväxt", sammanfattade Swedbanks chefekonom
Cecilia Hermansson men konstaterade samtidigt att Sverige
ändå klarar sig "relativt hyggligt" och växer mer än
euroområdet.
Swedbank räknar med en BNP-tillväxt i Sverige på 1,8
procent för 2008 och 1,7 procent för 2009."
Jag vet inte var gränsen mellan prognos och gissning går men det kanske borde utredas. Prognoser som inte kan förutsäga förändringar känns inte speciellt spännande.
"Prognoser som inte kan förutsäga förändringar känns inte speciellt spännande." Det borde du få en guldstjärna i kanten för som dagens formulering.
Fast jag undrar om det faktiskt inte är lättare att förutse väder (och klimat) på lång sikt än vad det är att lista ut hur det kommer att se ut om ett par dagar. På lång sikt kan man ju gå efter statistik som utjämnar tillfälliga fluktuationer!
Olle:
Att misslyckas med enstaka prognoser händer garanterat alla prognosmakare inom alla områden.
Problemet är när prognosfelet är systematiskt stort och/eller systematiskt överskattat/underskattat.
Från en läsarkommentar till denna DI-artikel som jag har länkat till här:
Håhåjaja, det här är inga nyheter om någon trodde det utan sådant som alla seriösa ekonomer känner till. Den som är intresserad av en mer ingående diskussion kan med fördel läsa boken "Butterfly Economics" av Paul Ormerod.
Varför producerar man då mot bättre vetande otillförlitliga prognoser? Svaret är helt enkelt att det finns en efterfråga på dem. Politiker, journalister och liknande människor behöver dem som en fast punkt i tillvaron, av exakt samma sätt som andra galenpannor ringer tarotlinjen eller läser horoskop: de externaliserar osäkerheten och frälser oss från ansvar för våra handlingar genom att tjäna som en yttre norm för agerande.
Tillväxtens variabilitet över några år är såpass stor inom länder jämfört med mellan länder att vi kanske aldrig kommer att kunna förutsäga långsiktiga tillväxtförändringar på något vettigt sätt.
Det ar betydligt enklare an du beskriver det. De modeller som anvands for prognoserna ar baserade pa teorier om langsiktig jamvikt, nagot som i realiteten inte existerar. Jamviktsteorierna definierar ett antal storningsvariabler som kan kila in sig mellan jamvikten och den faktiska losningen. Ju fler sadana variabler som arbetar pa samma gang, desto storre blir avvikelsen. Problemet for modell- och prognosmakarna ar att de alltid maste begransa sig i prognosticeringsarbetet, darfor att storningsvariablerna tar for mycket datakapacitet och gor modellerna mer eller mindre olosliga. Visst kan man anvanda modeller med fyra tusen variabler om man vill, men det har visat sig att pa grund av jamviktsaxiomet ar dessa jattemodeller inte har battre prognosticeringskapacitet an modeller med fyra variabler.
Problemet ar alltsa sjalva teorin om langsiktig jamvikt. I min avhandling, "Uncertainty, Macroeconomic Stability and the Welfare State" lagger jag ut den teoretiska grunden for hur ett alternativt angrepssatt kan se ut.
"Att misslyckas med enstaka prognoser händer garanterat alla prognosmakare inom alla områden."
Tveklöst. Mitt inlägg var mest raljerande och poängen är väl snarast att det är konstigt att man inte är tydligare med att redovisa hur osäkert det är och att man väldigt ofta har fel.
Sven R Larson:
Javisst är det hopplöst med överdrivet många variabler - de bidrar till osäkerheten snarare än till prognoskraften.
Jag ser att du har gett ut din doktorsavhandling som bok. En av recensenterna skriver:
"No econometric or other empirical evidence is presented in support of the model".
Stämmer det?
Verkar hur som helst vara en intressant bok - jag håller med om det du skriver här om jämviktsantagandet.
Skulle vara intressant att läsa mer om din kritik mot detta, även om Terence Hutchison mördade jämviktsantagandet redan 1938 genom att konstatera att teorier som bygger på att ekonomin kan vara i jämvikt inte är falsifierbara.
(Hutchison, T. W., 1938. The significance and basic postulates of economic theory. Macmillan and Co., Ltd., London, 191 s.)
Modeller som står och faller med jämviktsantagandet har då sannolikt även en struktur som inte är falsifierbar.
Jo, den dar kritiken av min avhandling fick jag nar jag presenterade den ocksa. Men de kritikerna missar dels den empiriska studie jag har i avhandlingen, dels den overgripande metodologiska poangen: sjalva iden om ekonometrisk testbarhet satter vagnen fore hasten.
Jag tror mer pa CGE-modeller som inte nodvandigtvis behover vara ekonometriska. Har inte haft tid att jobba pa modellutveckling, men ska garna ateruppta det nar jag far tid. Grundproblemet ar att teorin inte ar fardigutvecklad och, som sagt, att det formodligen ar svart att applicera samma rigorosa testmetoder i en oppen teori an i en sluten.
Jag vet att jag for lange sedan laste delar av Hutchisons bok. Minns tyvarr inte sarskilt mycket av den, men jag ska se om jag kan fa tag pa den igen. Sjalva jamviktstankens ursprung ar, som du sakert vet, mikroekonomiskt, och det stora metodologiska felet inom nationalekonomin begicks av Samuelson et al nar de mikrofierade makroteorin. Metodologiskt bor man gora precis omvant - makrofiera mikroteorin.
Det finns tre forfattare inom nationalekonomin som fortjanar langt mer uppmarksamhet an de far idag: Keynes, Hayek och GLS Schackle. Vad galler Keynes bor man lasa hans Treatise on Probability. En battre forklaring av "makrofiera mikron" har jag aldrig sett. Hans General Theory ar ocksa lasvard, men man maste begransa sig till vissa kapitel, speciellt de som handlar om privat konsumtion. "Sundry Observations"-kapitlet ar ocksa intressant.
En av Keynes's skarpaste observationer, som inte later sig fangas i nagra ekonometriska modeller, ar att nar en ekonomisk agent beslutar sig for att inte konsumera idag, sa ar det beslutet inte pa nagot vis ett lofte om nagon som helst konsumtion i morgon. Paul Davidson gor en liknande observation nar han sager att "he who hesitates is saved to make a decision another day". Men vi vet inte vilket beslut, eller nar. Den har osakerheten ar omojlig att kvantifiera, och i tider av recession eller osakerhet orsakad pa andra omraden ar dess inflytande over ekonomin storre an annars. Darmed blir det annu svarare att gora korrekta prognoser. Jag visar i min bok varifran den har osakerheten kommer och vilka dess konsekvenser ar. Mot den har bakgrunden ar det nast intill ironiskt att mina kritiker efterlyste ekonometriska evidens for min teori...
Skicka en kommentar