Ekonomikommentarers trogna läsare vet att jag brukar dra öronen åt mig varje gång det talas om "rekord" i samband med ekonomisk politik. Så även denna gång.
I denna graf (nedan) från SCB (klicka för större bild) ser vi att högsta siffran för ungdomsarbetslösheten 1976-2004 inträffade 1993.
Grafen är uppdelad för män och kvinnor i två åldersgrupper.
Här kan vi få reda på att männen i båda åldersgrupperna var något fler än kvinnorna 1993.
Men vi antar för enkelhetens skull (och till min egen argumentations marginella nackdel eftersom ungdomsarbetslösheten var högst bland män 1993) att grupperna var lika stora.
Med rådata härifrån (bakom ovanstående graf) kan vi då räkna ut att arbetslösheten var 19,4% för 16-19-åringar och 18,0% för 20-24-åringar år 1993.
Men grafen sträcker ju sig bara fram till 2004, medan den förra regeringen satt kvar tills 2006.
Här (pdf) finns då data för Persson-regeringens två sista år, varav ungdomsarbetslösheten var som högst år 2005. Närmare bestämt 17,9% för 16-19-åringar och 12,9% för 20-24-åringar.
Ungdomsarbetslösheten var som vi ser högre 1993 än 2005 och resten av Göran Perssons regeringstid. Alltså, det var illa nog, men ändå inget rekord för ungdomsarbetslösheten under Göran Persson, säga vad man vill om honom i övrigt.
1993 var Carl Bildt (m) statsminister i Sverige. De två moderathöjdarna verkar ha lättare att förtränga Bildtregeringen på 1990-talet än vad jag har, vad nu det kan bero på...
(Nu menar jag inte att det nödvändigtvis blev något rekord under Bildt-regeringen heller - jag kan tänka mig att ungdomsarbetslösheten var ännu högre under 1930-talskrisen, men det hittar jag inga data över. Oavsett det - inget rekord under Persson, som sagt)
Fler inlägg om "rekord"
------------
Bloggat om SvD-artikeln:
Alliansfritt, Jinge, JJ.n
Bloggat i övrigt:
Alliansfritt om luddiga åtgärder mot människohandel, ProjektPåRiktigt om skillnaden mellan människohandel och prostitution, Svensson om klassklyftor och övervakning, Esbati om Hitlers ekonomiska politik, FarmorGun om ett exempel på kursändring i FRA-debatten, Motvallsbloggen om Bush, Irakkriget och Johan Norberg, Hanin Shakrah om när hon blev misshandlad vid en checkpoint på Västbanken, Claes Krantz om USA:s finanskris, Reflexions of Red om spekulationsbubblor och penningpolitik.
7 kommentarer:
Jo, den typen av "rekord" är ofta en fråga om tidsperspektiv. Men Bildt hade att administrera en katastrof som sossarna väsentligen skapat. Göran Persson har däremot inte mycket att skylla på när det gäller det ökande utanförskapet under sina två sista mandatperioder. Ja - om han inte vill skylla ifrån sig på facket, förstås.
Jaså, du använder fortfarande det där tvetydiga uttrycket "ökat utanförskap".
Menar du att fler utförsäkrade människor fick rätt till ersättning och en viss social trygghet, eller menar du att fler personer som tidigare var i arbete fick börja leva på bidrag, förtidspension och arbetslöshets- och sjukförsäkring?
Om det är det senare du menar, varför skriver du inte bara "minskad sysselsättningsgrad"? Det blir mindre luddigt då, då framgår det bättre vad du menar.
Om man ska diskutera Bildts regering 91-93 kan det vara värt att notera följande; i oktober 91 vid regeringsskiftet var arbetslösheten enligt bild ovan ca 10% och ökade extremt snabbt. Vid nästa regeringsskifte låg den visserligen något högre men var på klar nedgång.
Anonym: Ja, det är väl både möjligt och troligt att det skulle inträffa en övergående lågkonjunktur under både Bildts (obs, 1991-1994) och Perssons regeringstider - oavsett vilken politik de skulle ha fört. Men nu pratade vi rekord.
Och, ja, Jeppen, det är väl möjligt att sossarnas avregleringar och övriga marknadsanpassningspolitik bidrog till de usla siffrorna under Bildt.
jeppen skrivr:
"Men Bildt hade att administrera en katastrof som sossarna väsentligen skapat."
Det var det här århundradets häftigast skämt.
Det är visserligen riktigt att sossarna avreglerade bankväsendet och tog bort valutaregleringen i slutet av 80-talet, det som startade och möjliggjorde fastighetskraschen med ty åtföljande bankkrascher, men min gode Jeppen, detta var de borgerliga partiernas önskedröm och hade så varit i stort sett sedan en generation ekonomer, som glömt kraschen 1929, kom fram i samhället, dvs i stort sett under hela mitt vuxna liv.
Under avregleringsåren i slutet av 80-talet var de borgerliga mestadels totalt stumma - av förundran och förvåning, när sossarna började förverkliga deras drömpolitik. De hade förmodligen aldrig själva vågat genomföra sina drömmar vid den tiden och de hade inte förväntat sig en sådan politik från socialdemokraterna. Ingen kritik mot avregleringarna från de borgerligas sida inte, tvärtom de hurrade.
Det slutgiltiga eländet var Bildts/Wibbles stupida kronförsvar, som de fick stöd för från ssossarna i början, tills dessa inte ville vara med längre. Då tvingades regeringen att låta kronan flyta - och detta kronförsvar var liksom spiken i kistan. 60.000 småföretag kraschade på kuppen. Folk fick lämna sina hem, arbetslösheten rakade i höjden. Ungdomar hade inte råd att bo i egna lägenheter, och inte heller en del andra människor, varvid somliga kommuner rev tomma hus (fullt moderna).
Alltså, de borgerliga och sossarna bar väldigt gemensamt ansvar för det som hände på 90-talet. Båda sidorna hade fallit för nyliberal friedmansk ekonomisk teori om välsignelsen i regleringsfrihet.
Just nu tar högern åt sig äran för ökad sysselsättning men skyller ökat stöd för SD på sossarna. Pajkastning är väl knappast något nytt under solen men blir ganska larvigt att prata om rekord med så korta tidsperspektiv. Mer intressant skulle alla statistik av liknande karaktär vara om man kunde koppla den till konjunkturen i övriga världen. Då skulle det möjligt vis vara lättare att se vad som är bidrag av nationell politik och internationell konjunktur.
Olle:
För att inte tala om att när de borgerliga för en usel politik, som drabbar många människor, då kan försvararna gå tillbaka till 70-talet för att skylla eländet på sossarnas dåliga politik. När det går bra det första året för en borgerlig regering, då beror det bara på god borgerlig politik de senaste månaderna, inte på vad den socialdemokratiska regeringen gjorde åren innan borgarna tillträdde.
Det må vara god propaganda, men inte har det mycket med verkligheten att göra.
Skicka en kommentar