Det är en gammal sanning att slavsamhällena erbjöd sämre möjligheter för "utsugning" än dagens kapitalistiska samhällen, som går ut på att kapitalägarna köper (och ibland säljer vidare) arbetarnas arbetskraft ("löneslaveri") istället för att de producerande människorna är elitens formella egendom (som slavar eller livegna var i forna dagar).
I ett av Världsbankens "working papers" från i höstas (pdf-länk 1, 2, 3, 4; sammanfattning på VoxEU) presenteras ett nytt begrepp för att beskriva de ekonomiska förutsättningarna för klyftor med annorlunda laddade ord än dem ovanför: Gränsen för möjlig ojämlikhet (Inequality Possibility Frontier).
Denna gräns förskjuts alltså uppåt i takt med den ekonomiska utvecklingen.
Bilden här nedanför jämför data från några historiska exempel med möjlighetsgränsen beräknad på två olika sätt (den heldragna och den streckade kurvan).
Den liggande axeln visar BNP per person (i konstant penningvärde), medan den stående axeln visar Gini-index (ett mått på "inkomstklyftorna", eller "inkomstspridningen" om man så vill).
(Bilden är hämtad via bloggen Ekonomistas som kommenterar andra aspekter på detta "working paper").
Klyftorna i det romerska imperiet år 14 låg under möjlighetsgränsen, medan klyftorna i Indien 1750 låg över gränsen.
I dagens rika länder, visar författarna, är möjlighetsgränsen så hög att eliten kan lägga beslag på nästan hela den ekonomiska kakan utan att de fattiga människorna i dessa länder dör av svält.
Klyftorna i rika länder ligger dock långt under möjlighetsgränsen, medan klyftorna i exempelvis Nigeria, Kongo och Tanzania under senare år har legat nära denna gräns.
Men har klyftorna varit en historisk nödvändighet för ekonomisk utveckling? Nej, om något, så gäller motsatsen, skriver författarna:
"Det vanliga påståendet att ojämlikhet främjar ackumulation och tillväxt har inte mycket stöd i historien. Tvärtom har stor ekonomisk ojämlikhet alltid samvarierat med extrem koncentration av politisk makt, och den makten har alltid använts för att öka inkomstklyftorna genom rent-seeking och rent-keeping, krafter som har visat sig bromsa den ekonomiska tillväxten".
----------
Bloggat:
Alliansfritt om yttrandefriheten kring FRA-lagen, Catti Ullström visar första delen i en tecknad serie om samma övervakningslag, Svensson om svårigheten att bygga upp Afghanistan under krig och ockupation, Motvallsbloggen om okunniga riksdagsledamöter, Claes Krantz om privatiseringshets, Motbilder om bistånd i form av vapenexport, Reflexions of Red om positiva aspekter på lågkonjunktur, Björnbrum om varför marknadskrafter kan behöva regleras.
3 kommentarer:
"Det vanliga påståendet att ojämlikhet främjar ackumulation och tillväxt har inte mycket stöd i historien. Tvärtom har stor ekonomisk ojämlikhet alltid samvarierat med extrem koncentration av politisk makt, och den makten har alltid använts för att öka inkomstklyftorna genom rent-seeking och rent-keeping, krafter som har visat sig bromsa den ekonomiska tillväxten"."
Problemet med inkomstklyftor har alltså att göra med politisk makt inte med marknadsekonomi. I ett fritt samhälle, dvs laissez fair eller Nattväktarstat skulle inkomstskillnader vara bra för tillväxten. På samma sätt är det troligt att ju mera möjligheter det finns till politisk makt och ju svagare äganderätt, ju större skada lär inkomstskillnader göra. För i samhällen med svag äganderätt och mycket politisk makt då kan man köpa sig makt, och då finns möjligheten till rent seeking genom att ge sig in i politiken, och därmed starka incitament för att ge sin in i politiken istället för att verka på marknaden. Det är bara att kolla på utveckligen i Ryssland för att se ett verkligt exempel..
Det är alltså möjligheten att berika sig med politisk makt som är problemet.. inte inkomstklyftor. Så lösningen är alltså att begränsa den politiska makten
"I ett fritt samhälle, dvs laissez fair eller nattväktarstat skulle inkomstskillnader vara bra för tillväxten"
Ett ganska spekulativt påstående.
Fortfarande: i den värld vi lever i främjar inte klyftorna tillväxten.
i den värld vi lever är vi så långt ifrån en nattväktarstat man kan komma. vi har inte kapitalism utan snarare kreditism. världen blir mer & mer kommunistisk för varje dag som går... suck. snart är det väl som i ayn rands Anthem.
Skicka en kommentar