De globala priserna på livsmedel som vete, sojabönor, ris och majs har skjutit i höjden. På många håll har fattiga människor i större utsträckning drabbats av svält. I flera afrikanska länder har matkrisen lett till omfattande protester och kravaller, skriver nyhetsbyrån Reuters.
Men vems är felet?
EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) har svaret klart för sig, skrev han på SvD Brännpunkt i veckan:
"Det är globaliseringsmotståndarnas kamp mot fri handel som nu drabbar världens fattiga".
Han kallar även motståndet mot frihandel för "hotet mot mänskligheten".
Vem är då dessa ansiktslösa frihandels- och mänsklighetsfiender? Sist frågan var uppe var när EU i slutet på förra året skulle teckna handelsavtal med några av världens fattigaste länder.
Lite spridd, lågmäld kritik kom från några bloggar, däribland denna, samt från en rad kyrkor och biståndsorganisationer – och kärnan i denna kritik var en hänvisning till kritiken från de fattiga länderna.
Den fränaste kritiken mot handelsavtalet kom därmed från afrikanska jordbrukare och andra demonstranter i u-länderna, genom slagord som "Vi skriver under våra egna dödsdomar".
Det är alltså dessa människor som Gunnar Hökmarks anklagelser främst träffar. Vita européer som helt eller delvis skyller fattiga, mörkhyade människors fattigdom och svält på de fattiga själva har som bekant en lång historisk tradition.
Författaren och idéhistorikern Johan Norberg är inne på en liknande linje som Gunnar Hökmark, med den viktiga skillnaden att han faktiskt pekar ut en vit europé som en ledande protektionist.
I Expressen skrev Johan Norberg i veckan:
"Titta på skillnaden mellan blommor och mat. Vi har fria marknader för blommor. Kenyanerna kan sälja det fritt till Europa och får därmed stordriftsfördelar, fler jobb och resurser till allt bättre teknik".
Handeln med livsmedel hindras istället med hjälp av tullar och EU-pengar till bönderna. En som försvarar detta system är jordbruksminister Michel Barnier i Frankrikes nuvarande högerregering.
Johan Norberg avslutar sin artikel med att kommentera EU:s jordbrukspolitik:
"Det är ett fullkomligt vettlöst slöseri. Men det stora problemet är inte vad Michel Barniers och hans vänners politik kostar, utan vad den köper: Undernäring och död".
Hårda ord igen. Inget problem i sig – problemet är att vi inte får läsa motståndarsidans argument i den svenska dagspressen.
Så, vad säger denne påstått dödsvållande franske högerminister då?
Till Financial Times sade han i veckan att u-länderna borde ta efter EU:s jordbrukspolitik och bilda regionala, självförsörjande jordbruksmarknader med stöd av omriktat bistånd:
- Vad vi nu bevittnar i världen är konsekvensen av för mycket frimarknadsliberalism. Vi kan inte lämna ut matförsörjningen av befolkningen till marknadens förbarmande. Vi behöver en offentlig politik, ett sätt att ingripa och stabilisera.
- Jag tycker att [EU:s jordbrukspolitik] är en bra modell. Det är en politik som låter oss framställa för att föda oss själva. Vi samordnar våra resurser för att stödja framställningen. Västafrika, Östafrika, Latinamerika och Medelhavets sydkust behöver alla en regional, gemensam jordbrukspolitik.
Att skydda framställningen av livsmedel från marknadskrafternas nycker genom att stabilisera priserna är något som även jordbruksekonomen David Dawe vid International Rice Research Institute i Filippinerna förespråkar.
I en forskningsartikel från 2001 i tidskriften Food Policy (26: 163-175) skriver han:
"Ris utgör en stor utgiftspost för Asiens fattiga. Till exempel står riset för nästan 40% av utgifterna för de fattigaste tre femtedelarna av tätortsbefolkningen i Bangladesh (Bangladesh Bureau of Statistics, 1998).
Därigenom tjänar fattiga konsumenter på stabila inrikespriser på ris eftersom deras låga inkomster då skyddas från perioder med onormalt höga rispriser.
Om ingen stabilisering sker, kan kraftiga prisökningar skapa hungersnöd, eller åtminstone betydande svårigheter, för dem som inte är förmögna nog att ha råd med de högre priserna.
(...)
Bönderna tjänar också på stabila rispriser eftersom de skyddas från perioder med onormalt låga priser. Eftersom många bönder är fattiga, är detta i viss grad en fråga om rättvisa, precis som i fallet med konsumenterna.
(...)
Om regeringarna vill fortsätta stabilisera inrikespriserna, så kommer nyckelfaktorn att vara förmågan att kontrollera omfattningen av internationell handel, antingen genom variabla handelskvoter eller variabla tullar.
Om den privata sektorn tillåts bestämma omfattningen av internationell handel utan begränsningar, så kommer inrikespriserna att följa världspriserna och stabilisering blir omöjlig".
Den u-landsbaserade småbondeorganisationen Via Campesina är inne på ett liknande spår, skriver de i ett öppet brev till FN:s mat- och jordbruksorgan FAO:
"Den nuvarande matkrisen är resultatet av många års avreglering av jordbruksmarknader, privatiseringen av statliga reglerande myndigheter och dumpningen av jordbruksvaror på u-ländernas marknader.
Enligt FAO har de avreglerade marknaderna lockat till sig enorma penningflöden som används till att spekulera i jordbruksprodukter till "framtids"- marknader och andra finansiella instrument.
Den bolagsledda utökningen av biobränslen och det inledningsvis entusiastiska stödet för biobränslen i länder som USA, EU och Brasilien har ökat förväntningen om att jordytor för livsmedelsframställning kommer att bli mer och mer knappa.
Ovanpå detta förvandlas hundratusentals hektar mark i sydliga länder på ett okontrollerat sätt från jordbruksmarker till så kallade ekonomiska utvecklingszoner, tätorter och infrastruktur.
Den pågående markanskaffningen som bedrivs av transnationella bolag och andra spekulanter kommer att fördriva ytterligare miljontals bönder som kommer att hamna i storstäderna där de kommer att läggas till massan av hungriga och fattiga människor i slummen.
(...)
En absolut prioritet måste ges till inrikes matframställning för att minska beroendet av den internationella marknaden. Småbönder borde stödjas genom bättre priser för sina jordbruksvaror och genom stabila marknader för att tillverka mat åt dem själva och åt sina samhällen. Jordlösa familjer från landsbydgen och tätorten måste ges tillgång till land, utsäde och vatten för att framställa sin egen mat.
(...)
Länderna behöver skapa ingripande mekanismer i syfte att stabilisera marknadspriserna. För att uppnå detta behövs importkontroll med skatter och kvoter för att undvika lågprisimport som undergräver framställningen inom länderna".
En dödsalstrande fransk högerminister? Självhatande fattiga bönder? Döm själva.
----------
Jag har tidigare skrivit flera inlägg om frihandel och det senaste av dem hittar du här.
----------
Relaterad bloggpost: Norska bloggen Indregard.no om rispriserna.
----------
Bloggat i övrigt:
Ali Esbati skriver om social status kopplat till depressionsnivå, Lenas Studio skriver om EU, flyktingpolitik och människors lika värde, Alliansfritt Sverige om CUF och demonstrationskrockar i Jönköping, Motvallsbloggen och Pierre Gilly om USA:s kommande kollaps, Jinge om brist på socialdemokratisk ideologi och samhällets förbruning, Björnbrum om vänsterstrategier inför framtiden, FarmorGun och Kim Müller om vårdstrejken, Kropotkin om arbetskraftsinvandring och Motbilder om krigsprofitörer.
8 kommentarer:
Kan inte hålla mig från att raljera lite över vad Norberg skrivit i detta ämne. Han konstaterar bland annat på sin blogg att orsaken till de höjda matpriserna är tre saker: ökad köttkonsumtion, handelshinder och etanolbränsle.
Vad är hans recept för att komma åt problemet?
” In the short term, we should abolish the ethanol subsidies, the price controls and the export barriers (and obviously the food tariffs) to soften the blow.”
Att han som marknadsfundamentalist vill ta bort alla handelshinder är föga förvånande. Mer konstigt är det att han helt vill slå undan benen för ny teknik som åtminstone kan bli ett av många alternativ som behövs för att klara kommande energibehov samtidigt som vi ska minska vårat oljeberoende. Köttätandet verkar dock vara en helig ko i den av västvärlden uppfunna överkonsumtionen som ska prånglas ut i hela världen. För tänk om man inte fick äta kött minst två gånger om dagen. Något långt mycket viktigare än global uppvärmning och svält i tredje världen.
Vill man ha en något utförligare förklaring till orsakerna än den som Norberg levererar kan man läsa:
http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kaianders/article336666.ece
Men där vågas det minsann kritiseras både företag och marknader så det måste väl vara någon form av vänsterextrem som ligger bakom.
Olle:
"Mer konstigt är det att han helt vill slå undan benen för ny teknik som åtminstone kan bli ett av många alternativ som behövs för att klara kommande energibehov samtidigt som vi ska minska vårat oljeberoende."
Eftersom JN förmodligen är mer inspirerad av Hayek och andra som tror på mer evolutionära framsteg är det just en del av det du säger som kan motsäga etanolbidrag, nämligen "kan bli ett av många". Genom riktade bidrag blir det mindre rationellt att testa alternativ som kan fungera.
En miljon olika försök med mindre tilldelade bidrag per försök leder med större sannolikhet fram till många alternativ som kan fungera jämfört med att lägga miljoner på ett (eller några få) försök som förvisso kan fungera, men som i detta fall inte är energieffektivt och förhindrar möjligheten till att möta efterfrågan på mat.
Snacka om att vända upp och ner på verkligheten. Hur kan globaliseringsmotståndare vara anledning till att matpriserna går upp? Det är ju de kommersiella multinationella krafterna som vill krama ur så mycket vinst som möjligt ur allt som är grunden för hur globaliseringen genomförs. Hur blind är Hökmark?
RS
kulturbloggen.com
"Småbönder borde stödjas genom bättre priser för sina jordbruksvaror och genom stabila marknader för att tillverka mat åt dem själva och åt sina samhällen."
Nu vet jag inte vad som menas med småbönder i det här fallet, men att var och en tillverkar det man själv behöver har sällan varit ett recept för ekonomisk utveckling...
henrik sa:
"Nu vet jag inte vad som menas med småbönder i det här fallet, men att var och en tillverkar det man själv behöver har sällan varit ett recept för ekonomisk utveckling..."
Nu var det väl inte "ekonomisk utveckling" som var frågan, utan huruvida människor ska hungra ihjäl eller överleva?
ja, ställt ur det perspektivet är det givetvis bättre att det finns manga smabönder. Pa sikt maste dock jordbruket bli effektivare, bade per anvand yta och per arbetande person och da är smabönder inte särskilt effektiva.
Både konsumenter och producenter i fattiga länder ska alltså "skyddas" från svängningar i matpriser. Då undrar jag: Hur ska incitament skapas för att investera?
Om en bonde får lika mycket betalt oavsett efterfrågan varför ska han då investera för att öka produktionen? (om efterfrågan på mat är stor). Eller tvärtom. Varför skulle någon bonde minska produktionen om efterfrågan är låg om han får lika mycket betalt?
Hur ska man säkerställa att rätt mängd mat produceras om man kontrollerar priserna? Med tvång?
Om man får ett visst garantipris för varje kilo odlad vara så är ju det totala incitamentet större ju fler kilon man odlar.
Variationer i utbud och efterfrågan kan man antingen tackla genom lagring eller genom att, som det föreslås i originalinlägget, variera handelshindren med omvärlden.
Skicka en kommentar