Härligt befriande och praktiskt taget blodlösa krig i fjärran länder mot evildoers och andra icke-människor.
En ekonomisk globalisering som spränger kapitalets tyngande bojor och gör att du kan köpa samma oligopoliserade mat och övriga produkter oavsett till vilka orter eller länder du än reser.
Sex miljoner överflödiga barn per år som påpassligt nog dör i sjukdomar som lätt kan botas eller förhindras när det gäller de viktiga människornas barn.
Och så marknadsanpassningen, förstås. Vilken frälsning att kunna välja mer och mer fritt beroende på vilken tjocklek på plånbok du har och vilka prioriteringar du gör i ditt liv. Historien har helt enkelt nått sitt slut, kan man uttrycka det som.
Men sedan finns det ändå ett gäng surkartar (arbetslösa, uteliggare, sjukskrivna och några till) som fortfarande behöver övertygas om det fantastiska i denna utveckling.
Några begrepp som stundtals provas i den liberala pressen för detta syfte, men som hittills inte riktigt har nått det önskade genomslaget är Den Rekordhöga Tillväxten® och Den Rekordlåga Arbetslösheten®.
Dags att försöka sälja in begreppet Den Rekordhöga Sysselsättningen®, resonerar tydligen Svenska Dagbladets ledarsida.
Som i tisdags skrev att högeralliansens politik har "gett den högsta sysselsättningen sedan statistik började föras".
Ett imponerande påstående, kan tyckas. Men hur väl stämmer denna karta med verkligheten?
I den gångna höstens finansplan skrev alliansen att sysselsättningen hade ökat från 79 till 80 procent.
Sedan dess har sysselsättningen, enligt SCB:s siffror, minskat.
Om vi återvinner en av mina gamla grafer som bygger på SCB:s siffror över Sveriges sysselsättning (strunta i den röda ringen denna gång, titta på själva kurvan), så ser vi att sysselsättningen var högre än 80 procent under slutet av 1980-talet och fram till och med 1991.
Det är alltså som det brukar vara när marknadsliberaler pratar ekonomiska rekord:
Minnet är bra, men kort.
-----------
Dagens historielektion:
Första Maj firades ursprungligen till minnet av Haymarket-martyrerna i Chicago 1886. Polisen avbröt ett politiskt möte till stöd för åtta timmars arbetsdag. En dödlig skottväxling uppstod. Anarkisterna August Spies, Albert Parsons, Adolph Fischer och George Engel dömdes till döden och hängdes för detta, men förklarades efter avrättningen vara oskyldiga av Illinois' guvernör John Peter Altgeld.
-----------
Bloggat:
Svensson, Petter Partikulärt, Motvallsbloggen, Ilona Sz, Ali Esbati, Björnbrum, Psykbryt och Birger Schlaug om Första maj, Alliansfritt Sverige om en dålig förstamajkrönika samt Vida Latina om massmord på Colombias fackföreningsrörelse.
13 kommentarer:
Minskar sysselsättningen?
När jag gick in och kollade på det senaster årets AKU:er på SCB så löd rubrikerna så här:
Senaste årets rubriker på AKU (arbetskraftundersökningarna):
* 2008 Mars: Fortsatt ökning av antalet sysselsatta
* Februari: Fortsatt stark ökning av antalet sysselsatta
* Januari: Ökning av antalet sysselsatta
* 2007 December: Sysselsättningen ökade och arbetslösheten sjönk
* November: Fortsatt ökning av antalet fast anställda
* Oktober: Första resultaten efter förändringarna i AKU
* September: Arbetade timmar rekordhögt
* Augusti: Fortsatt positiv utveckling på arbetsmarknaden
* Juli: "All-time high" i antal sysselsatta
* Juni: Sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar
* Maj: Fallande ungdomsarbetslöshet
* April: Ännu en månad med kraftig sysselsättningsökning
Tittar vi på din graf så ser vi ju att större delen av fallet sker innan 1992. Borgarna vann valet hösten -91.
Eftersom du tog upp finanskrisen i början av 90-talet så tänkte jag att du kanske skulle vilja läsa vad sossarna själva har sagt om den.
Aftonbladet: S tar på sig ansvar för 90-talskrisen
Erik Åsbrink talar klarspråk om upptakten till finanskrisen
I länken i ursprungsinlägget som går till SCB framgår att sysselsättningen nådde en tillfällig topp under kvartal 3 2007, minskade kvartal 4 samt kvartal 1 2008.
Jag har inte kollat alla dina meddelanden, men i det första så jämförs mars 2008 med mars 2007, inte med kvartal 3 2007.
Och om någon på allvar och grundligt skulle försöka visa att dagens sysselsättning är högre än vad den var på 50- 60- 70- och 80-talet så skulle det nog vara en ganska utmanande uppgift.
SvD:s ledarredaktion borde ha bättre minne än vad som framkommer i artikeln.
monaljuger:
Nu är det som sägs i artikeln i DN ingen nyhet för oss som var med, och som följde vad som hände - och som dessutom förutsåg vart det skulle leda.
Men grejen är den att när Åsbrinks med fl. genomförde sina avregleringar i mitten av 80-talet, så gjorde de vad de borgerliga partierna hade drömt om, troligen sedan 1928. Inte ett ord av kritik från det håller för vad de gjorde alltså, utom möjligen kritik för att socialdemokraterna inte gick långt nog, inte avreglerade mer och snabbare.
Så de borgerliga var precis lika ansvariga som socialdemokraterna för vad som hände då, för att inte tala om räntekrisen när regeringen Bildt satt, och då man lät räntan stiga till 500% en kort tid, den tid som behövdes för de stora att rädda sina tillgångar, medan småfolket sedan fick betala med konkurser och förlust av sina hus och arbetsmöjligheter. Även där var båda blocken medansvariga dock, eftersom Carlsson stödde Bildt under kronförsvaret.
Den ende som protesterade då, dystert nog, och som krävde en flytande krona, var Ian Wachtmeister, som satt i riksdagen för ny demokrati.
Som borgerlig ska man alltså inte skälla på socialdemokraterna för att de förverkligade de borgerliga partiernas dröm. Dessas väljare har ju dessutom berikat sig alldeles ofantligt på grund av den nya ekonomiska politiken, och på grund av socialdemokraternas vilja att göda samma grupper.
Vi har numer, precis som i USA, två block som för nära nog exakt samma politik, fast det ena blocken vill genomföra den som chockpolitik medan den andra vill genomföra den i lite mer försiktig takt, koka grodan långsammare allts. En skendemokrati med andra ord.
Ekonomerna är ganska överens om varför kreditavregleringen gick fel.
Skattereformen och kreditavregleringen kom i fel ordning. Avdragsrätten för ränteutgifter i kombination med höga marginalskatter (i vissa fall upp till 102%, man fick alltså betala mer skatt än vad man hade i inkomst) och hög inflation gjorde det mycket förmånligt för hushållen att ta lån. Kreditavregleringen ledde därför till en låneexplosion, med bland annat kraftiga prisstegringar på bostäder som följd. När marginalskatterna sänktes genom skattereformen, ökade räntekostnaderna genom att skatteavdragen för ränteutgifter blev mindre värda. När inflationen minskade och realräntorna steg blev sparande mer lönsamt för hushållen, varpå efterfrågan föll kraftigt och krisen var ett faktum.
Många menar därför att det hade varit bättre om 1990 års skattereform hade genomförts före kreditavregleringen. De sjukt höga marginalskatterna har borgare och liberaler alltid varit emot. Det är sossar och andra kolektivister som gillar att experimentera med människor och deras pengar, inte liberaler.
Kerstin, du nämner subprimekrisen i USA. Den har som bekant sin grund i att den tungt reglerade bankindustrin lånat ut pengar till icke kreditvärdiga personer.
Varför gjorde de då det? Jo, därför att demokraterna (Bill Clinton) sa att de var tvungna att göra det för att inte diskriminera icke kreditvärdiga personer. Vem som helst borde förstå det osunda i att låna ut pengar till människor som inte har en betalningsförmåga.
Den största krisen sedan kanske 30-talet beror återigen på att kollektivister vill bestämma över hur andra människor skall hantera sina pengar. Vägen till helvetet kantas av goda intentioner.
Nu försöker man anklaga den fria marknaden, och försöker överföra ännu mer makt till byråkrater och socialister som är de ansvariga för krisen. Vansinne!
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=4&year=2008#2635
Provar en tinyurl istället:
http://tinyurl.com/47b998
Fel igen (sorry):
Government failure
Peter:
Ja, och visst har det blivit mycket bättre, nu när de fattigaste får betala de rika knösarnas kalas.
Det är inte så att somliga har pengar och andra inte, av naturen så att säga, eller för att Gud vill det, eller ens för att det finns en osynlig hand som fixar den saken.
Somliga vältrar sig i pengar medan andra knappt har mat för dagen, för att politiken tillåter dem att göra det, och ingen skulle kunna göra det om det inte fanns människor som slavade för de rika och vars arbetsinsatser de rikaste tar hand om.
Kerstin, det står dig fritt att bli självförsörjande eller att starta kooperativ om du föredrar det. Själv jobbar jag för ett företag där de anställda är ägare till företaget och tar hand om vinsterna. Jag tycker att det är alldeles utmärkt, men något säger mig att du inte gillar det heller.
Det som stör mig är att du inte har några problem när ni i vänstern förvanskar sanningen, när du fick det påpekat för dig så fick du istället ett anfall av koprolali, vilket är symptomatiskt för vänstern.
Monaljuger:
Jobbar du i ett företag där arbetarna äger och kontrollerar produktionsmedlen? Det kallas socialism.
Hur står du ut? :P
Jag har överhuvudtaget inget problem med kooperativa företag. Det jag inte står ut med är socialister som vill bestämma över andra människor och ta deras pengar.
Marx hade lipat om han hade sett hur mesig och offerorienterad den så kallade arbetarrörelsen är idag. Riktiga kommunister har aldrig haft något till övers för slöfockar.
Han hade också fått göra upp med sina egna idéer om han hade sett hur människor i den fria världen lever idag.
Skicka en kommentar