Jag har ägnat några tidigare inlägg åt att utsätta ekonomiska teorier för Karl Poppers vetenskapskriterier, och visat att de inte klarar dem.
Alltså visat att teorierna borde kallas "metafysiska" eller "pseudovetenskapliga" enligt dessa kriterier.
Eftersom de fungerar helt oberoende av hur verkligheten ser ut och fungerar.
Tänkte i dag ta några exempel på motsatsen: teorier som verkligen är beroende av hur verkligheten ser ut och fungerar*.
De handlar om inkomstklyftor och ekonomisk BNP-tillväxt och kommer från Världsbankens hemsida.
Några teorier går ut på att klyftorna minskar tillväxten och ser, förenklat sett, ut så här.
1. Stora klyftor => överväldigande majoritet som är fattigare än genomsnittet => många som röstar för fördelningspolitik via skatter => högre skatter => lägre tillväxt
2. Stora klyftor => hög brottslighet, kravaller, sociopolitisk instabilitet, etc. => dyrt => lägre tillväxt
3. Stora klyftor => färre har råd med utbildning => lägre ökning i "humankapital" => lägre tillväxt
4. Stora klyftor => kapitalet koncentreras i större grad hos de allra rikaste som gör klantigare, mindre produktiva investeringar => lägre tillväxt
Sedan finns det andra teorier som går ut på att klyftorna ökar tillväxten, och de ser ut ungefär så här:
5. Stora klyftor => pengar koncentreras hos de allra rikaste, som hellre sparar än konsumerar => högre "sparkvot" => högre tillväxt
6. Stora klyftor => pengar koncentreras hos de allra rikaste => det finns privatpersoner som kan pytsa ut stora summor till stora, nya investeringar => högre tillväxt
7. Stora klyftor => stor motivation för folk att arbeta hårt för att klättra uppåt längs samhällsstegen => högre tillväxt.
Om då uppmätta data entydigt visar att klyftor ökar tillväxten, då faller (falsifieras) teorierna 1-4. Och om data entydigt visar att klyftor minskar tillväxten, så faller teorierna 5-7.
Alla teorierna (1-7) är alltså vetenskapliga (falsifierbara) och beror helt på om de kan stödjas av data.
Så vad visar uppmätta data då?
Världsbanken igen:
"Precis som den teoretiska literaturen är de empiriska resultaten inte entydiga när det gäller en orsakslänk mellan ojämlikhet och tillväxt".
Alltså, idag finns det inget entydigt stöd i uppmätta data för någon av teorierna 1-7. Men i framtiden kanske det finns det för någon eller några av dem.
Så vad göra?
Lägg teorierna åt sidan och använd andra argument för att ändra på klyftorna, än att ändringen skulle ha någon slags känd effekt på tillväxten.
*Brasklapp: Jag har inte kollat dessa teorier i detalj. Kan hända att någon eller flera av dem innehåller icke observerbara villkor som gör att de inte är falsifierbara.
den 17 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad händer om man utvecklar termerna? Rik eller fattig säger ingenting förrän man specificerar i vilket sammanhang dessa företeelser finns (tid och allmänna ekonomiska och politiska förhållanden). Men gör man den preciseringen kanske teorierna blir lite bättre än bara oanvändbara? En senfeodal respektive en tidigkapitalistisk rik knös har förmodligen olika inställningar till produktiva investeringar även om de har samma resurser att satsa. (Och hur testar man det då? antar jag att du frågar.)
Att generellt sätta sparande lika med investering (S = I) har alltid förefallit mig lite konstigt, såvida det inte rör sig om en bonde som varje år sätter av en del av skörden för att ha som utsäde nästa år.
Ditt prat om falsifieringar är lite märkligt. Ungefär alla de effekter det du räknade upp kan finnas i olika grad i olika länder och samverka till en total effekt.
Björn! Alla testbara teorier om klyftor och tillväxt har relevans i den mån de stöds av uppmätta data.
Hittar man inga entydiga samband får man nog tyvärr helt enkelt leta bättre, till att börja med. Och sätta som prio två att sedan försöka förklara sambanden.
Jeppen! Javisst, jag skriver ju att teorierna är testbara (falsifierbara). Och det är möjligt att de samverkar så att totaleffekten av klyftor på tillväxt blir noll. Men det återstår att visa med data...
Mycket bra i stort sett!
Jag vill också tillägga att såna här samband ofta konstrueras för att motivera nyliberal politik. När höga lönekrav från facket leder till att näringslivet varnar för att det kan leda till högre priser så är det hot. Det är bara giltigt om det vore en ekonomisk lag att företagen alltid ska behålla och utöka sin allt större vinster! Tänk om vi på samma sätt hävdade att maskning var en naturlig följd av lägre löner!
Marxistiska lönekrav tar inte hänsyn till inflationen.
Skicka en kommentar