"Kom ihåg fredagen den 14 mars 2008: det var dagen då drömmen om en global frimarknadskapitalism dog. Under tre årtionden har vi rört oss mot marknadsstyrda finanssystem. Genom beslutet att rädda Bear Sterns, förklarades denna era svunnen av Federal Reserve, den institution som ansvarar för USA:s penningpolitik.
Innebörden i detta beslut är tydligt: det måste komma långt mer omfattade regleringar av sådana institutioner [som Bear Sterns, en av världens största investmentbanker]".
Världens finansvalpar (och säkert fler personer) fortsätter kanske att darra när han dessutom citerar
"Joseph Ackermann, chefen för Deutsche Bank, 'Jag tror inte längre på marknadens självläkande kraft'. Avregleringen har nått sin gräns".
Att storskaliga spekulanter har räddats av statsapparater på andras bekostnad efter besinningslös spekulation och kostsamt haveri i många andra länder under de senaste årtiondena är en sak. Sverige fick sin egen "bankakut" under krisen på 1990-talet.
Men när samma sak händer i USA och när finanskrisen sprider sig globalt till en kostnad av uppskattningsvis 7.000.000.000.000 kronor kan det få betydligt mer långtgående följder. Så vem vet, kanske Financial Times har rätt.
Det återstår i så fall även att gissa vilken som blir nästa marknadsliberala princip som hamnar under bilan.
14 kommentarer:
Så fort det blir en allvarlig skakning i det ekonomiska systemet kommer principerna att kastas överbord. Man kan ju inte bygga en fungerande ekonomisk politik på Adam Smiths spekulation om en i stort sett sluten ekonomi där allt går jämnt upp och därför en osynlig hand utan problem kan ställa allt till rätta. Det är egentligen inget fel på modeller av den där typen - utom att de har rätt lite att göra med verkliga livet.
Politiker som vill bli omvalda kan inte ställa upp på nyliberalt eller neoklassiskt joller när det krisar till sig. Och även de som inte behöver ängslas för väljarnas dom (diktatorer alltså) måste åtminstone ta hänsyn till ekonomiska realiteter. Alternativet till att rädda Bear Stearns och andra tvivelaktiga firmor hade varit att man riskerat att utlösa en ekonomisk härdsmälta. Allt förtroende hade försvunnit ur banksystemet, det hade blivit omöjligt att få krediter, pengarna hade "försvunnit" och följden hade blivit att en blyfot hade rasat ner på den ekonomiska bromspedalen. Först i USA, sedan världen över.
Här är en hypotes: neoliberala ekonomiska åtgärder kan i viss utsträckning fungera när det är god konjunktur eftersom de goda tiderna skapar en del buffertar i samhället. Det ser ut att gå ganska bra. Men när luften går ur konjunkturen minskar utrymmet för att bara låta utvecklingen flyta. (Enligt vad jag skrev om politikerna ovan.)På lång sikt kanske marknadskrafter kan vara självläkande, men på lång sikt är vi ju alla döda, som Keynes påpekade.
Och sedan är väl inte bankirer och liknande figurer mer liberala än att de gärna ser att skattebetalarna går in och betalar deras havererade projekt? Hur var det, fick vi tillbaka bidragen som de svenska bankerna fuskade till sig under krisen i början på 90-talet förresten?
Björn Nilsson skriver:
Hur var det, fick vi tillbaka bidragen som de svenska bankerna fuskade till sig under krisen i början på 90-talet förresten?
Såvitt jag förstår betalar vi fortfarande till bankerna för deras utlåningssynder under senare delen av 80-talet. ex. i alla dessa avgifter som de ansåg sig tvingande att införa efter 90-talets fastighetskrasch, alltmedan aktieägarna de senaste åren har skurit guld med tälgkniv.
Vad var det han sade, den gode Marx: "Egendom är stöld"? Hur sant detta är har jag inte förstått förrän under de senaste åren, efter avregleringarna av finansmarknaden och konsekvenserna av dessa, alltså den typ av ekonomisk politik som Marx såg effekterna av och skrev om.
Nja, det var ju Proudhon som skrev att "egendom är stöld", och det var nog i stort sett citerat från Rousseau. Marx' kontakter med Proudhon slutade med en rejäl utskåpning från Marx' sida (boken Filosofins elände är skriftligt bevis på det och fortfarande mycket läsvärd)men om Marx själv ansåg att egendom i sig är stöld vet jag inte. Gissningsvis såg han egendom som ett resultat av de samhälleliga förhållandena i stort. Men han ville ju bli av med privatägandet av produktionsmedel, det är klart.
Tack för kommentarer, Björn och Kerstin!
Men vad Marx tyckte, sade och gjorde och vad han inte tyckte, sade och gjorde hör inte riktigt till ämnet, så jag hoppas att den delen av diskussionen stannar här.
Jag sympatiserar själv inte med Marx, men håller med om era övriga kommentarer.
I varje lagkonjunktur borjar folk skrika "panik". Det har ar inte varre an vad som hande 1987 har i USA. Efter den justeringen hade vi nastan ett decennium av obruten tillvaxt pa finansmarknaderna. Sedan fick vi en IT-justering 2000 och darefter har det finansiella systemet gatt utmarkt i sju ar.
Det ligger i socialismens natur att dess anhangare forhoppningsfullt star och skuttar upp och ner varje gang den fria marknadsekonomin justerar sig efter en overhettning. Det ar synd, naturligtvis, eftersom regleringsanhangarna alltid glommer att i overreglerade kreditsystem har sma foretagare och vanliga manniskor langt svarare att skaffa kredit. Ett vanligt socialistiskt svepargument ar att "man ska inte satta sig i skuld till finanskapitalet" och det later ju bondfornuftigt nog att tilltala de flesta - tills de sjalva behover lana pengar till ett hus eller en bil.
Dessutom bidrar hoga skatter till att satta allt fler manniskor i hopplosa skuldsituationer. Folk tvingas lana mer till kop av hus och bil pa grund av att deras nettoinkomster ar sa sma. Med hogre nettoinkomster kan folk lattare spara ihop aven till stora kop som bil, villa osv.. Bankerna behover inte ta lika stora kreditrisker eftersom folk har rad att spara i stallet for att ta lan.
s r larsson>>>
”Dessutom bidrar hoga skatter till att satta allt fler manniskor i hopplosa skuldsituationer.”
För att detta inte ska vara ytterligare ett tomt argument för sänkta skatter behövs det naturligt vis någon form av belägg. Utan ha gjort någon vetenskaplig undersökning har jag ändå svårt att se den tydliga kopplingen när man tittar på hushållens skuldsättning. Men efter som du gör påståendet så hoppas jag att du också kan visa att det faktiskt är sant.
”Bankerna behover inte ta lika stora kreditrisker eftersom folk har rad att spara i stallet for att ta lan.”
Ytterligare något som skulle vara intressant om du kunde belägga på något sätt. Speciellt eftersom bloggposten handlade om en bank i ett land med relativt låga skatter som uppenbarligen tagit förstora kreditrisker. Men efter som du gör påståendet så hoppas jag att du också kan visa att det faktiskt är sant.
”Det ligger i socialismens natur”
Är det ett seriöst vetenskapligt påstående eller bara ett exempel på oseriös argumentationsteknik?
olle,
Det ar en enorm skillnad pa det som forsiggar i den amerikanska ekonomin idag och den hardsmalta som intraffade i det svenska banksystemet for 17 ar sedan. Det som hander har i landet har inte drabbat den vanliga kreditmarknaden, utan handlar helt och hallet om sub prime-marknaden. Det vill saga: marknaden for lan till ungefar 85 procent av amerikanska hushall ar totalt opaverkad av det som nu hander.
I Sverige 1990-92 drabbades daremot bokstavligt talat hela kreditmarknaden. Aven folk med hogsta mojliga kreditrating blev nekade att lana pengar. Foretag med perfekt betalningshistoria blev nekade kredit till utvidgning av verksamheten. Byggare som hade salt alla lagenheterna pa forhand fick inte lan att finansiera ett nytt bostadsomrade.
Rantorna steg i Sverige under den perioden - de faller har i USA idag.
Det har handlar saledes om tva helt olika kriser.
Vad betraffar skuldsattningen i den svenska respektive den amerikanska ekonomin: ett svenskt genomsnittshushall har ingen nettoformogenhet, till skillnad fran ett genomsnittligt hushall har i USA. Detta finns val belagt i OECD-statistik och de svenska siffrorna finns aven hos SCB. Darmed blir det mer riskfyllt att bedriva bankverksamhet i Sverige an har i USA, vilket alltsa bekraftas nar vi jamfor naturen hos finansiella kriser i respektive lander.
s r larsson>>>
”ett svenskt genomsnittshushall har ingen nettoformogenhet, till skillnad fran ett genomsnittligt hushall har i USA.”
Det har jag inte ifrågasatt men inte helt säker på att jag hänger med... Menar du att det är samma sak eller skulle vara någon form av bevis för ditt tidigare påstående om skatter och ”hopplosa skuldsituationer.” . Vad förmögenheten sedan ska räcka till skiljer sig naturligtvis mellan USA och Sverige, men det är en helt annan debatt.
”Darmed blir det mer riskfyllt att bedriva bankverksamhet i Sverige an har i USA”
Det trodde tydligen Handelsbanken också:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=756527
Jag kan köpa att olika marknader har olika stabilitet och risk. Men problemet nu är ändå, vad jag förstår - jag är inte ekonom, att man missbedömt riskerna på den marknad du säger är mindre riskfylld. Grunden är ändå att enskilda individer inte kunnat betala för de lån de fått. I alla fall enligt vissa ekonomer:
”På grundval av bristande genomlysning och överoptimistiska värderingar så har investerare tagit högre risk än vad de fått betalt för. När så betalningsproblemen ökar för de enskilda låntagarna (vars skulder ju utgör merparten av substansvärdet i CDO) så har förlusterna ökat. Detta har kraftigt påverkat värderingen på CDO-marknaden.”
.......
” Oron på finansmarknaden började som en följd av felaktiga värderingar och kreditrisk, men det verkliga problemet ligger i bankernas (och företagens) förmåga att finansiera sin verksamhet.”
Hämtat från http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=753583
Måste avsluta med ett citat:
”But the triumphalism of the past 30 years is over. The market is no longer the answer to everything. It certainly does not heal itself.”
www.ft.com/skapinker
Vissa kanske tycker att jag skuttar upp och ner av glädje nu, men för mig handlar det mer om förvåning över att få läsa något sådant i Financial Times. Har de rätt blir jag ännu mer förvånad. I så fall har jag ännu inte insätt vidden av den här krisen. Jag ser dock hellre att ett byte av ekonomisk politik sker på grund av politisk vilja inte ekonomisk kris, men det återstår att se om det är möjligt.
olle,
Du far lara dig att skilja pa olika delar av det finansiella systemet. Att syssla med rante- och valutahandel ar en helt annan sak an att lana ut pengar till folk.
s r larsson,
Att det är skillnad på att låna ut pengar till vanligt folk och syssla med ränte- och valutahandel är jag medveten om. Att Bear Sterns inte sysslat med att låna ut pengar till vanligt folk är jag också medveten om. Jag känner inte att jag hävdat något annat, möjligtvis har jag varit rörig i min argumentation. Min poäng var att dagens kris bottnar i att man gjort felaktiga bedömningar av sina risker och enskilda låntagares förmåga att betala sina lån. Vilka den krisen sedan berör och om den av sin natur är annorlunda än den tidigare bankkrisen i Sverige har jag inte uttalat mig om.
Att endast låna ut pengar till folk som har pengar är ett sätt att kontrollera sina risker. Kontrollera sina risker måste du göra som bank i Sverige och som bank i andra länder. Följande artikel påstår att det fanns andra drivande krafter som gjorde att bankerna lånade ut pengar för lättvindigt:
http://www.nypost.com/seven/02052008/postopinion/opedcolumnists/the_real_scandal_243911.htm?page=0
Hur mycket eller lite av verkligheten som artikel förklarar vet jag inte och tar jag inte ställning till. Det vara bara ett exempel på att det självklart kan finnas många faktorer som spelar in.
Mitt ursprungliga inlägg handlade om två av dina ganska svepande påstående och jag undrar om du kunde belägga dem. Undran kvarstår.
Har nyheten nått Timbro?
Skämt o sido. Om man inte är ideologiskt hjärntvättade är de få som tror på den perfekta självreglerande marknaden. Eller rationella kyligt kalkylerande aktörer i alla lägen.
Har inget med detta att göra men Andreas Bergh skrev nyss ett mycket intressant inlägg om offentliga kontra privata sjukförsäkringar.
http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2008/4/3/west-wing-adverse-selection-och-medicares-administrationskos.html
Ett utdrag:
''Påståendet att Medicares administration bara är 2 procent har naturligtvis ifrågasatts, men den kanske mest citerade rapporten kommer ändå bara upp i 5-8 procent. I grunden är det alltjämt så att ett obligatoriskt system som inte behöver bry sig om premiediskriminering, riskbedömningar och marknadsföring därför kan bli billigare än en marknadslösning.''
Fri finansmarknad?
Dra den om tomten också...
THE REAL SCANDAL
länken igen:
THE REAL SCANDAL, HOW FEDS INVITED THE MORTGAGE MESS
Skicka en kommentar