"Det skadar inte att påminna om att det råder konsensus också bland nationalekonomer – handel gynnar alla, fattiga som rika".
"Konsensus" betyder att alla tycker samma sak. Men trogna läsare av denna blogg vet att tidningens påstående inte stämmer.
Till exempel, jag tycker att handel kan vara bra, men inte alltid och inte alla aspekter av handel. Det beror på.
Lokal handel med närproducerade livsmedel gillar jag. Importerat kaffe från Mut Vitz och importerade bomullskläder från DEM Collective köper jag gärna. Kan tänka mig att de som tillverkar och säljer sådana varor också är ganska nöjda.
Men innehållet i protesterna mot EU:s senaste handelsavtal med några av världens fattigaste länder gör att jag tycker att den sortens handel vars villkor föreskrevs i avtalet verkar vara en dålig idé. Och om en viss typ av handel leder till onödigt stora totalutsläpp av klimatgaser och skadliga klimatförändringar, så gynnar detta knappast de drabbade. Etc.
Bloggaren och nationalekonomen Björn Nilsson har också skrivit en hel del kritiskt om frihandel, bland annat här.
Ett exempel på en till nationalekonom som inte stämmer in i konsensus-bilden: I detta inlägg nyligen skrev jag om en Harvard-professor som menade att han inte är säker på att han över huvud taget vet vilka ekonomiska åtgärder på landsnivå som gynnar alla.
Ännu ett exempel är Berkeley-ekonomen Brad DeLong, som kallar sig "nyliberal". Här kommenterar han att Mexikos löneutveckling, tillväxt, mm. efter frihandelsavtalet Nafta har varit en stor besvikelse:
"Vi nyliberaler understryker att Nafta inte orsakade dålig infrastruktur, hög brottslighet eller korruption bland tjänstemännen. Indirekt säger vi då att mexikanerna skulle ha det sämre i dag utan Nafta
(...)
Den nyliberala förklaringen kan vara sann. Men den är en ursäkt. Den behöver inte vara sann. Efter att ha sett Mexikos låga tillväxt under de senaste 15 åren kan vi inte längre upprepa det gamla mantrat att den nyliberala vägen med Nafta och dess reformer klart och tydligt är den rätta".
Om vi rör oss ännu längre högerut på skalan har vi John Williamson, som visserligen en gång brukade tala om att det rådde "konsensus" om bland annat liberaliserad handel.
Men inte bland alla, inte ens alla nationalekonomer, utan bara bland inflytelserika personer i Washington. Och detta var 1990, precis när kommandoekonomierna i Östeuropa föll samman.
Han använder dock inte uttrycket längre. För fem år sedan (i Finance & Development, september 2003) skrev han en artikel där han beklagade att uttrycket var illa valt.
"Washington Consensus" hade blivit ett "skadat varumärke" på grund av allt skäll som uttrycket hade fått.
Han vidhöll att han fortfarande förespråkade frihandel, men avslutade artikeln med att han hoppades att "vi lämnar 1990-talets skämda retorik bakom oss".
Fem år senare kan jag hoppas att de bloggläsare som inte tror mig när jag skriver att Borås Tidnings ledarredaktion har fel i den här frågan, de kanske åtminstone lyssnar på John Williamson.
---------
PS. Tänkte du nu påminna mig om teorin om komparativa fördelar? Bespara oss båda då lite besvär och läs det här om teorin först.
----------
Nybloggat om frihandel:
Motvallsbloggen
Det progressiva USA
Blogge Bloggelito
Robert Rasmussen
Argumentum ad ignorantiam
Allmänt: Biology and Politics gör upp med postmodernister här.
3 kommentarer:
På senare tid har den norska ekonomen Erik Reinert vållat rabalder med sin bok How rich countries got rich - and why poor countries stay poor. Det är en lång och bitvis vansinnigt skojig vidräkning med frihandelsteorin, både dess teori och dess empiri. Rekommenderar den starkt. Om nån kunde översätta den till svenska skulle den antagligen göra stor nytta.
Boken här
Motvilligt beundrande recension av den frihandelsvänlige Martin Wolf i Financial Times.
Reinerts webplats
Reinerts andra webbplats
Artikel av Reinert
Det är väl tämligen uppenbart att Borås Tidning har fel i att alla gynnas av handel (de borde ha sagt att de två handlande parterna gynnas).
Exempelvis är det väl väldigt troligt att det finns personer i Göteborg som skulle gynnas om riksdagen klubbade igenom lite handelshinder mellan Göteborg o t.ex. Stockholm.
Men från den insikten följer väl inte att frihandel inte är den bästa policyn? (Och då menar jag fri handel, inte handel som regleras i tusensidiga dokument).
Även om det är viktigt med handel verkar det vara så att den interna strukturen är det avgörande för huruvida ett land är rikt eller inte. Frihandel hjälper inte det land som inte kan ta del av fördelarna.
Precis som bidrag inte hjälper den som inte kan ta till vara på det (gäller både stater och individer).
Skicka en kommentar