Har vi råd att vara utan invandring?

Bortsett vad jag eller bloggläsarna tycker om allas rätt att bosätta sig i vilken del av världen man vill, så florerar en massa ekonomiska påståenden i invandringsdebatten.

Som oavsett regering avspeglar sig i den svenska och europeiska invandringspolitiken.

Det handlar om allt ifrån språkkrav och krav på att ha jobb innan man kommer hit, via trög och förnedrande byråkrati och låsta flyktingförvar, till drunknande båtflyktingar och tvångsavvisningar till torterande och mördande diktaturer.

Argumenten mot fri invandring kan se ut så här:

"VI har inte råd med invandringen"
eller
"VI har råd med en begränsad invandring, men bara om VI ställer hårda krav på DEM så att DE anpassar sig till VÅRT samhälle"

Den som inte håller med om argumenten kan välja att blunda för dem och vrida diskussionen åt ett annat håll - eller bemöta argumenten.

En som bemöter argumenten på ett lättförståeligt sätt är den brittiske ekonomijournalisten Phillippe Legraine. Hans bok Immigrants: Your Country Needs Them finns än så länge bara på engelska.

Han argumenterar för fri, gränslös, kravlös invandring och använder även delvis ekonomiska argument.

På svenska kan man läsa om honom på DN, SvD, och Corren .

Till Göteborgsposten säger han:

- Det talas så mycket om kostnader för invandringen - med det som kostar är försöken att reglera invandringen.

Alliansregeringen refererar ett av hans föredrag:

"Det finns inte bara ekonomiska skäl till att tillåta fri invandring utan även starka kulturella och humanitära argument. Sverige skänker i dag stora summor till tredje världen. Genom att öppna gränserna skulle Sverige i mycket högre grad hjälpa de fattiga. Slutligen tog Legrain upp den moraliska aspekten att alla individer har rätt att lämna ett land, även sitt eget. Men vad hjälper det om man inte får komma in någonstans"?

Men jag undrar om han ändå inte överdriver ibland.

Bland annat sina påståenden om forskningsläget. Skulle invandringsvänliga eller invandringsfientliga ekonomier generellt sätt växa snabbare, så skulle denna kunskap kunna förbättra tillväxtmodellernas prognoskraft.

Bland den ekonomiska forskningslitteraturen verkar resultaten, som så ofta annars, vara ganska blandade.

Så här sammanfattar Howard Chang i en artikel från förra året:

"Uppskattningar av storleken på de vinster som världen kunde få genom att liberalisera internationell migration antyder att även en delvis liberalisering skulle inte bara skapa ordentliga ökningar i världens realinkomster utan även förbättra deras fördelning. Vinsten från liberalisering skulle fördelas så att om vi undersöker effekten på de som är födda i invandringsländerna, på invandrarna, och på dem som blir kvar i utvandringsländerna, så finner vi att varje grupp skulle uppleva tydliga vinster" (min fetstil).

Han skriver också att de undergrupper bland de som redan tidigare bodde i invandringslandet som marginellt missgynnas, enkelt kan kompenseras med fördelningspolitik, alltså med skattesänkningar, bidrag eller liknande.

Men andra studier kommer fram till andra resultat.

Av allt att döma är frågan i rubriken felställd. Det handlar inte om pengar, det handlar om vilket sätt vi vill behandla våra medmänniskor på.
--------
Relaterade blogglänkar:
"Malm krossade Åkesson" (Trondheimsmodellen),
"Ingen stolthet över Sverige" (Syrran),
"Fri invandring - javisst" (Svensson)