Harvardekonomen Dani Rodrik förklarar på sin blogg varför han har slutat med att forska på orsaker till ekonomisk tillväxt.
"Under den tidiga delen av min akademiska karriär var frågan som upptog mig: varför gör inte regeringar det som uppenbarligen är bäst för deras samhällen? Varför reformerar de inte sin politik när detta skulle öka den totala storleken av den ekonomiska kakan?
(...)
Anledningen till att jag slutade skriva denna sorts artiklar är att jag, tillsammans med en stor del av yrkeskåren (tror jag), blev mycket mindre övertygade om att vi hade den rätta uppfattningen om vilka som var de nödvändiga reformerna.
(...)
Så även om traditionell nationalekonomi visst kan förklara en del av mönstret kring politiska åtgärder, så tror jag inte att de kan ta oss långt när det gäller att förstå varför vissa [länders ekonomier] växer och andras inte".
Dani Rodrik beskriver i en färsk forskningsartikel (pdf) en del av de förbryllande omständigheterna.
"Det är tydligt att världsekonomin upplevde en tydligare ökning under 1950-73 än den gjorde under vare sig den överentusiastiska globaliseringsperioden efter 1990 eller övergångsperioden 1973-90.
(...)
De länder som klarade sig bäst under var och en av dessa perioder var knappast några omslagsbarn för öppna marknader och ingreppsfria ekonomier. Dessa länder kombinerade ortodoxi på vissa (framför allt makroekonomiska) åtgärdsfronter med en stor bit heterodoxi på andra (särskilt för mikroekonomiska åtgärder). Japan, Sydkorea och Kina spelade alla efter väldigt annorlunda regler än de som föreskrevs av den ortodoxa globaliseringens väktare - multilaterala institutioner som Världsbanken, IMF, GATT/WTO och västbaserade akademiker".
Det finns alltså inte mycket kvar av argumenten bakom att vi bara har att välja på "den enda vägen" av privatiseringar, avregleringar och nedskärningar inom offentlig sektor, som Carl Bildt brukade beskriva för oss på 1990-talet.
6 kommentarer:
Vill man vara lite elak så här på lördagskvällen kan man väl säga att Världsbanken och Internationella Valutafonden har spelat en ungefär lika konstruktiv roll med sina råd och befallningar till staterna som Komintern spelade med sina tvivelaktiga direktiv till kommunistpartierna på sin tid.
Ekonomisk mirakelmedicin
Nationalekonomi som bygger på formell logik (den österrikiska skolan) säger att ekonomisk tillväxt beror på följande faktorer:
- Det måste uppkomma sparande och investeringar i ekonomin.
- Sparande uppkommer när en individ (kapitalisterna) konsumerar mindre än vad individen producerar. Det räcker således inte att "sparandet" sker genom att centralbank och banker ökar penningmängden.
- Investeringar uppkommer när en individ (entreprenörerna) använder sparandet för att skaffa produktionsresurser (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror).
- Detta innebär att alla faktorer som höjer sparandet och investeringarna i ekonomin också höjer tillväxten.
Mer att lära finns på www.mises.org. Den bästa läroboken som bygger på formell logik är "Capitalism" av George Reisman och denna bok kan laddas ned gratis.
Björn: Ja, risken är uppenbar att strukturanpassningsprogrammen och de andra "Washington consensus"-råden från IMF och WB kommer att dömas efter en måttstock av det slaget i framtidens historieböcker.
Per-Olof: Problemet med sådana teorier är att formell logik inte är falsifierbar och därför saknar egenskapen att kunna säga något om hur verkligheten ser ut och fungerar.
Jag återkommer mer än gärna till logiska tillväxtmodeller i ett framtida inlägg.
All tillganglig empirisk forskning visar att lander som har hog grad av ekonomisk frihet, eller utvidgar den ekonomiska friheten, erfar hogre tillvaxt an lander som inte gor det.
Distinktionen mellan "orthodox" och "heterodox" i Rodriks artikel ar en laroboksdistinktion som helt enkelt refererar till olika forskningstraditioner. Det finns egentligen inga ideologiska demarkationslinjer dem emellan. Heterodoxi ar helt enkelt off-mainstream, inget annat.
Manga vansterekonomer, sarskilt har i USA, vill garna kalla sig heterodoxa. De raknar in Keynesiansk teori bland heterodox nationalekonomi, sarskilt i form av postkeynesiansk teori. Problemet ar att Keynes' bidrag till nationalekonomin ar allt annat an heterodoxt - vad som hamnar off mainstream ar postkeynesianernas forsok att verifiera sina egna ideologiska preferenser med hans teorier.
S R Larson
Din förklaringsmodell med ekonomisk frihet stämmer inte särskilt väl överens med harvardprofessorns historiebeskrivning här ovanför. En av er har fel, jag överlåter till läsarna att avgöra vem.
Finns även folk till höger som inte litar på nationalekonomer eller deras prognoser:
"Akademiker av denna kategori har endast undantagsvis tillräcklig anknytning till verkligheten. Ytterst sällan har de kunnat förutse en konjunkturnedgång, kredit eller valutakris eller annan allvarlig störning av ekonomin."
Det och lite till finns i en annons (!) i dagens svd. Kolla som PDF här: http://www.svd.se/multimedia/archive/00284/L_s_annonsen_fr_n_d_284067a.pdf
Skicka en kommentar