Vänsterpartiet och MUF gör gemensam sak mot den europeiska monetära unionen, EMU.
Nu gör Svenskt Näringsliv gemensam sak med radikala ekofilosofer som John Zerzan och Pentti Linkola och uttrycker ovilja mot hög ekonomisk tillväxt.
Den första oheliga alliansen sympatiserar jag med, men jag ställer mig mer tveksam till den andra.
Svenskt Näringsliv:
"De stora grupper som befinner sig utanför arbetsmarknaden är på väg att successivt slussas tillbaka i arbete. En låg produktivitetsutveckling under några år är därför oundviklig. Dels ökar sysselsättningen mer i branscher med lägre produktivitet, dels anställs fler yngre och personer som länge stått utan arbete till lägre löner".
Lägre löner smakar tydligen mumma för Svenskt Näringsliv, som även spår att tillväxten kommer att minska när industrin lämnar över mark till förmån för tjänstesektorn.
- Trots en något lägre tillväxt kommer de flesta svenskar att uppleva en allt hetare konjunktur, säger chefsekonomen Stefan Fölster.
Jag som trodde att hög tillväxt ingick i själva definitionen av en het konjunktur...
Organisationen förklarar närmare i rapporten "Produktivitetsfall: Ja tack!":
"På lite längre sikt kommer regeringens reformer att bidra till att sysselsättningen utvecklas relativt bättre inom sektorer i vilka produktiviteten är relativt sett låg. Även detta tenderar att påverka den genomsnittliga produktiviteten negativt. Det betyder dock inte att en svag produktivitetsutveckling nödvändigtvis bör ses som ett negativt inslag i den samhällsekonomiska utvecklingen - tvärtom".
Lågavlönade tjänster som skoputsning, gräsklippning och tvättvikning åt dem som har råd att betala för sådant. Det är tydligen framtidsbranscher som även i fortsättningen bör gynnas med skattelättnader och andra "reformer". Allt för att vi alla ska kunna njuta av en "något lägre tillväxt".
(Jag tackar Katrine Kielos på Dagens Arena för inspirationen till detta inlägg.)
2 kommentarer:
Självklart är det bra att även de lågproduktiva får jobb, även om det sänker snitt-produktiviteten i ekonomin. Att socialdemokrati och fack i långa tider tvingat upp snitt-produktiviteten med hjälp av höga skatter, höga kollektivavtalade minimilöner och därmed ett stort utanförskap är i själva verket rent omänskligt: Det leder till enorm ungdomsarbetslöshet, utanförskap för invandrare etc, samt utbrändhet för många av de som försöker överleva tempot.
Ett mjukare samhälle kräver mer inklusivitet, lägre krav och en starkare tjänstemarknad.
Och givetvis blir inte tillväxten lidande; har SN uttryckt sig så så har de fel. Tvärtom blir det förstås en större ekonomisk volym i samhället när fler får in en fot på arbetsmarknaden och kan delta i produktionen.
Är det meningsfullt att diskutera produktivitet innan man diskuterar vad som produceras och vad denna produktion kostar i form av ändliga resurser? Dessutom bör man fråga sig vad "produktivitet" i sig betyder. Det kanske kan vara bättre att en del "inte gör någonting" eller rättare: gör något annat än att gör fel saker ur global synpunkt.
Att Jeppens tjänstesamhälle skulle vara så mycket mjukare mot de personer som är långt ner i tjänstekedjan tvivlar jag på. Snarare tvärtom.
Skicka en kommentar