"Ekonomisk frihet" mäts som ett sammanvägt indextal, som skapades av den liberale ekonomiprofessorn Milton Friedman och Michael Walker, grundaren av den kanadensiska högertankesmedjan Fraser Institute. Tankesmedjan publicerar numera en årlig rapport över indextalet för olika länder.
För att ett land ska få ett högt indextal för "ekonomisk frihet", måste landet enligt den senaste rapporten (2007)
"tillhandahålla ett säkert skydd för privatägd egendom, opartiskt upprätthållande av kontrakt och en stabil penningmiljö. Det måste också hålla skatterna nere, avstå från att skapa hinder för både inrikes och utrikes handel, och anförtro sig mer åt marknader, snarare än åt politiska processer, för fördelningen av varor och resurser".
En ideologi som strider mot min egen, eftersom jag ser det som att marknader tenderar att fördela resurser och annat efter storleken på plånboken, snarare än efter behov eller ansträngning. Men alla behöver förstås inte tycka som jag.
Så långt inga problem. Problemen uppstår istället om ekonomer, politiker och debattörer börjar hävda, och övertala folk om att vi "måste" ha en hög "ekonomisk frihet" för att ekonomin inte ska börja sacka efter – eller rentav krascha.
En sådan typ av argumentation kan backas av studier mellan "ekonomisk frihet" och ekonomisk tillväxt. För den som inte är insatt i sådana studier kan det vara intressant att se hur pass tätt de där två variablerna hänger ihop.
Data över "ekonomisk frihet" i olika länder från 1970 och framåt går att ladda ner här. Fraser-ekonomerna brukar jämföra sina siffror med andra typer av data från Världsbankens World Development Indicators, så jag gör detsamma.
Om man tar samtliga data som fanns i den senaste Fraser-rapporten och parar ihop dem med samtliga Världsbanks-data över tillväxt i BNP/person så får man 1306 datapar och ett svagt men signifikant positivt samband som säger att länder med hög tillväxt i regel har högt "frihets"-index. Men undantagen från regeln är många - sambandet är, som sagt, svagt.
Dataparen syns här nedanför och sambandet har en statistisk förklaringsgrad på 2,4% av maximalt 100% (r2-värdet är alltså 0,024).
När detta sedan är konstaterat så har jag följande tre kommentarer:
1. Eftersom sambandet är så pass svagt, så blir det ganska tidsödande att jämföra enskilda datapunkter när det gäller tillväxt och ekonomisk "frihet".
En person som hävdar att länderna A, B och C har (eller har haft) hög tillväxt och hög ekonomisk "frihet" kan lätt få mothugg av en annan person som säger att länderna D, E och F minsann har/hade hög tillväxt, men låg ekonomisk "frihet". Som kan bemötas med att länderna G, H och I har/hade låg tillväxt och låg ekonomisk "frihet". Vilket kan bemötas med att länderna J, K och L har/hade låg tillväxt men hög ekonomisk "frihet". Och så vidare.
2. Svaga samband kan vara opålitliga samband.
Data från högertankesmedjan Fraser sträcker sig av någon anledning bara tillbaka till 1970. Under 1950-talet och 1960-talet och fram tills 1973, så var den globala tillväxten i genomsnitt högre än under de följande årtiondena. Samtidigt slår den senaste Fraser-rapporten (s. 3) fast att den "ekonomiska friheten har ökat betydligt under de senaste årtiondena".
Den ekonomiska "friheten" har alltså ökat, medan tillväxten har minskat.
Om data togs fram för en längre historisk period och bakades in i jämförelsen i bilden här ovanför, så finns det därför skäl att misstänka att det svaga sambandet skulle förlora en hel del i statistisk säkerhet (signifikans).
Om ett samband ska gälla generellt, och alltså även förväntas gälla i framtiden, så måste det även gälla för längre tidsperioder bakåt i tiden.
Sambandet från figuren – och andra samband som baserar sig på Fraser-institutets data – får då svårt att förklara varför globaliseringens 1990-tal hade högre "ekonomisk frihet" men lägre tillväxt, än 1960-talet, då den ekonomiska politiken i Öst utgjordes av kommunism och centraliserad planekonomi, medan den ekonomiska politiken i Väst ofta fördes enligt den "statskramande" Keynesianismens principer.
3. Samvariation är inte samma sak som orsakssamband.
Att det finns en svag men statistiskt signifikant samvariation (korrelation) mellan två variabler behöver inte betyda att förändringar i den ena variabeln kan orsaka förändringar i den andra.
Alltså, om länder med snabbt växande ekonomi, nu och genom historien, även generellt skulle visa sig ha (ha haft) hög "ekonomisk frihet" och tvärtom (vilket det enligt vad jag skrev här ovanför finns anledning att betvivla), så skulle det kunna vara så att tillväxt orsakar "ekonomisk frihet", eller så orsakar "ekonomisk frihet" tillväxten – eller så kan det finnas en tredje faktor som påverkar båda två.
Ett sätt att djupare ta reda på hur det ligger till är att se om det där sambandet kan förbättra tillväxtprognoserna.
För en "okunnig" prognosmakare som inte känner till något annat förutom historiska tillväxtdata borde i så fall lyckas sämre än en annan prognosmakare som dessutom känner till en massa orsakssamband och som även vet hur de undersökta ländernas politik har förändrats.
Men i fallet med den ekonomiska tillväxten, så lyckas inte ens de skickligaste prognosmakarna klå de "okunniga" när det gäller förändringar i tillväxt.
Så, för att sammanfatta detta långa inlägg: länder med hög "ekonomisk frihet" har under 1970-2005 ofta haft högre tillväxt än länder med låg "ekonomisk frihet". Men det finns ändå inga entydiga belägg för att "ekonomisk frihet" därmed generellt sett skulle öka tillväxten.
"Riktig" ekonomisk frihet är att kunna föra en sådan ekonomisk politik som medborgarna vill ha, inte en politik som vissa orakel tycker att man "måste" föra.
12 kommentarer:
Imponerande jobb du lagt ner. Tyvärr har du missat en av de kanske viktigaste insikterna när det gäller tillväxt: Små systematiska skillnader ger stora utslag över lång tid. Om du tar en titt här över hur det såg ut 1993-2004 i världen (ekonomisk frihet i kvintiler), så ser du att de två högsta kvintilerna har ungefär 2.4% tillväxt och de två efterföljande har 1.9%. Detta ger stort utslag i det långa loppet. Betrakta gärna övriga korrelationer.
För att betrakta hur utslaget blir över lång tid är det lämpligt att ta en titt på hur BNP/capita faktiskt ser ut jämfört med ekonomisk frihet. Sambandet är entydigt i varje världsdel!
Ett annat problem med din enkla jämförelsemetod är att ekonomiskt fria länder efter ett tag når toppen på välståndsligan, och då blir det mycket svårare att utvecklas än för de fattigare länder som leker catch-up, och kan åka snålskjuts på de rikare ländernas handel och tekniska utveckling.
Det finns mycket mer att säga om detta, exempelvis 50- och 60-talens tillväxt, men jag nöjer mig med detta så länge.
Mycket bra arbete du har lagt ned. Jag tycker spridningsdiagrammet är rätt intressant. Man kan ana en viss tendens till heteroskedasticitet, vilket är ytterligare en anledning till hur mycket man kan lita på signifikanstestet.
Anderas>>> Bra, intressant och tydligt som vanligt! Att jobba på SCB kommer alltid att vara en dröm jag aldrig förverkligade men du stillar iaf delvis statistiksuget.
jeppen>>>
Din första referens täcker ett ännu kortare tidsintervall än det tidsintervall som i inlägget tidigare kritiserade. Och det förklarar inget av orsakssambanden. Jag vet inte riktigt hur det är relevant som kritik av det ursprungliga inlägget.
Din andra referens har en tabell på första sidan där ”ekonomisk frihet” och bla tillväxt redovisas. Den visar att den region med högst (viktad) ”ekonomisk frihet” har haft den lägsta (viktade) tillväxten. Asien har den delat sämsta (viktade) ”ekonomiska friheten” men den högsta (viktade) tillväxten. Europa har en lägre (viktad) ekonomisk frihet och en högre (viktad) tillväxt än regionen Nord- och Sydamerika. På vilket sätt menar du att de data skulle motsäga det som det ursprungliga inlägget handlade om?
Sen finns ett diagram för varje världsdel som visar bruttonationalprodukt och ”ekonomisk frihet”. Men det var tillväxt vi pratade om. Det är möjligt att man genom att titta på historiska data för ”ekonomisk frihet” och bruttonationalprodukt kan få fram andra samband än de som diskuteras här men det säger din referens inget om. Men utifrån de tabellerna som redovisas är det väldigt svårt att argumentera för några påvisade orsakssamband som är relevanta för det ursprungsinlägget tog upp. Återigen ser jag inte riktigt relevansen till den här diskussionen.
Hmm, ett par ord föll tydligen bort. Får skylla på att det var sent. :-)
Givetvis så menade jag att den heteroskedasticitet som anas är en anledning till att man kanske ska vara försiktig med att tolka signifikanstestet. Var det vid 95% nivå?
Till alla: Tack! Men inte så mkt jobb, jag är ju van att hantera dataserier, tog några timmar på söndagseftermiddagen i väntan på att halsflussen skulle gå över.
Olle: Visst kan statistik vara intressant och ett mäktigt verktyg! Jag gillade inte alls att plugga statistik, men är nu ändå väldigt glad att jag gjorde det.
Jeppen: Som Olle säger så motsäger det du skriver inget i ursprungsinlägget.
Intressant att du kallar min jämförelsemetod för "enkel", när de jämförelser du hänvisar till har ett ännu snävare tidsintervall och inte ens säger något om statistisk signifikans...
Men den allra mest tankeväckande kommentaren kommer från "Master". Jag har inte tagit hänsyn till att EFI inte har varit stationär 1970-2005, utan har ökat.
Då kan man ramla i en statistisk fallgrop som heter "heteroscedasticitet" vilket innebär att man får korrelationer vars signifikans bara är skenbar.
Den här forskningsartikeln hittar heteroscedasticitet i sambandet mellan tillväxt och "ekonomisk frihet". De finner även att sambandet inte är signifikant om man korrigerar för heteroscedasticiteten.
Däremot anmärker författarna att förändringen i "ekonomisk frihet" är positivt korrelerad med tillväxt. Vilket även flera andra studier har visat (se uppräkning i denna artikel).
OM detta nu stämmer, så försvinner några av mina poänger i originalinlägget. Och några andra tillkommer:
4. I så fall så spelar nivån av liberalisering inte någon roll för tillväxten. I så fall skulle det bara kosta pengar i form av en kortsiktig, tidsbegränsad tillväxtminskning om man nu skulle vilja minska den "ekonomiska friheten".
5. (Parallell med anmärkning nummer 2 i ursprungsinlägget). Det finns fortfarande inga data innan 1970. På 1950- och 1960-talet var politikerna inte lika liberaliseringstokiga som nu för tiden - men tillväxten var högre. Om man skulle räkna in data på EFI-förändringen och tillväxten innan 1970, så finns det skäl att misstänka att signifikansen i sambandet skulle minska.
6. (Parallell med anmärkning 3). Under alla omständigheter verkar fortfarande inte prognoskraften i tillväxtprognoserna förbättras av kunskapen om sambandet mellan EFI-förändring och tillväxt.
(Har varit lite upptagen, borde svarat tidigare.) Ni, Olle och Andreas, tycker inte att mitt svar var relevant. Jag håller förstås inte med, men jag tänker inte lägga så mycket utrymme på att försvara detta.
Istället tänkte jag haka på påståendet att positiva förändringar i ekonomisk frihet ger extra tillväxt under en tid. Jag håller med, och just detta påstående är ett argument mot att den lilla systematiska skillnaden som Andreas enkla jämförelse visade är heteroscedastiskt. Det är rimligare att skillnaden beror just på denna "temporära" effekt, isåfall.
Idén att ökad ekonomisk frihet behövs för att gå vidare i ekonomiskt hänseende tycks ha en hel del stöd. Exempelvis påpekar nationalekonomer ofta att Kina måste fortsätta liberalisera för att upprätthålla sin utveckling. Deras nivå på ekonomisk frihet duger alltså för stunden, men de behöver gå vidare successivt för att inte stagnera.
Andreas antyder att minskad ekonomisk frihet skulle ge en "kortsiktig" kostnad i form av sänkt tillväxt. Men då vill jag påpeka att det tvärtom är en permanent kostnad. Om vi i Sverige går ner i ekonomisk frihet och offrar exempelvis måttliga 5% i kumulativt tillväxthänseende över några år, innan vi återgår till "normal" tillväxt, så innebär det en ÅRLIG kostnad på 150 mdr. Eftersom vi långsamt bygger upp vårt välstånd genom investeringar i byggnader, humankapital, infrastruktur etc etc, så ger det med tiden en stor kumulativ effekt på våra tillgångar, även om vår tillväxt sedan normaliseras på en lägre BNP-nivå.
Jag vill återigen referera till de diagram med BNP kontra ekonomisk frihet per världsdel som jag tidigare länkade till, och som Olle avfärdade. Tillväxt är tidsderivatan av BNP, så antingen så är ekonomisk frihet viktig för BNPs utveckling, eller så finns det en stark tendens hos rika länder att införa ekonomisk frihet i efterhand, så att säga. Om någon hävdar att det senare gäller (kontraintuitivt så det sjunger om det) så vore det intressant att höra det, och en förklaring eller ett bevis.
jeppen>>>
”Ni, Olle och Andreas, tycker inte att mitt svar var relevant. Jag håller förstås inte med, men jag tänker inte lägga så mycket utrymme på att försvara detta. ”
Jag uppskattar att diskussionen fortsätter men det hade förstås blivit mer av en diskussion om du berättat varför du inte håller med. Diskussion har en tendens att bli mer konstruktiv om man bemöter varandras argument.
”Jag vill återigen referera till de diagram med BNP kontra ekonomisk frihet per världsdel som jag tidigare länkade till, och som Olle avfärdade. Tillväxt är tidsderivatan av BNP, så antingen så är ekonomisk frihet viktig för BNPs utveckling,”
Kolla ursprungsinlägget. Sambandet verkar inte vara speciellt starkt. Det är det diskussionen handlar om. Jag säger inte att diagrammen du hänvisar till är fel. Jag säger att de inte motsäger det som står i ursprungsinlägget eftersom de inte säger något om utvecklingen av BNP eller orsakerna till den historiska utvecklingen av BNP. Det var därför som jag avfärdade dem som irrelevanta i den här diskussionen.
”eller så finns det en stark tendens hos rika länder att införa ekonomisk frihet i efterhand, så att säga. Om någon hävdar att det senare gäller (kontraintuitivt så det sjunger om det) så vore det intressant att höra det, och en förklaring eller ett bevis.”
Jag tycker att du har en ganska konstig syn på bevisbörda. Du hänvisar till ett diagram som fortfarande inte motsäger poängen av ursprungsinlägget, bortser från hela poängen av ursprungsinlägget, och vill sedan att någon annan ska komma med bevis. Bevis för vad? Menar du att ursprungsinlägget är irrelevant för diskussionen om sambandet mellan tillväxt och ”ekonomisk frihet”? Berätta i så fall gärna varför.
Nu har jag bemött de delar av inlägget som var riktat mot mig. Jag överlåter till andra att kommentera det övriga. Kan dock inte hålla mig från att påpeka en sak:
”Idén att ökad ekonomisk frihet behövs för att gå vidare i ekonomiskt hänseende tycks ha en hel del stöd. Exempelvis påpekar nationalekonomer ofta att Kina måste fortsätta liberalisera för att upprätthålla sin utveckling.”
Jag hoppas att ”en hel del stöd” kan underbyggas bättre än ditt exempel. Annars är det bara en fråga om tyckande.
Tjadu, Olle, ibland har man olika åsikter om hur diskussionen ska gå vidare, om alls. Jag har sett några inlägg av dig nu och konstaterar att du är av den lite snäva typen som har som hobby att utbrista "irrelevant" som svar på allt. Huruvida jag orkar bemöta sånt beror på hur jag vid varje tillfälle prioriterar min tid.
Jag påpekar att sambandet mellan BNP och ekonomisk frihet är extremt starkt. Du tycker att det är irrelevant; jag tycker att det är intressant i sammanhanget och tarvar en förklaring, även om det som sagt är teoretiskt möjligt att den förklaringen är att ju rikare ett land är, desto mindre socialistiskt vill det vara. (Snarare än att tillväxten kommer efter den ekonomiska friheten.)
Jag påpekar även att det finns andra jämförelser som visar ett relativt starkt samband mellan tillväxt och ekonomisk frihet, som den på wikipedia. Din invändning var att den jämförelsen täckte ett kortare tidsintervall, och Andreas går ett steg längre och påstår, utan belägg, att med ett ännu större tidsintervall än i hans ursprungsjämförelse så blir korrelationen "antagligen" ännu mindre.
Jag tror att det är tvärtom. Min gissning (jag förutsätter att du nu kommer att gnälla väldeliga på att jag gissar) är att sambandet mellan tillväxt och ekonomisk frihet tvärtom blir tydligare om man betraktar likartade länder under snävare tidsperioder.
(Orsakerna till att jag tror det är bland annat att tillväxtens potential beror på den tekniska utvecklingen i samhället och nivån på globalisering, samt det faktum att världens ekonomier i stor utsträckning går i takt, samt att det är svårare att växa ju högre BNP man har, dvs hur mycket av den föreliggande potentialen som man uppfyllt.)
Och Olle, givetvis kan "en hel del stöd" underbyggas bättre. En del saker nämner jag i förbigående, och lämnade jag stöd skulle du väl ändå bara hävda att utsagan är irrelevant för diskussionen?
Vill tacka Olle för alla inlägg som jag, till skillnad från Jeppen, tycker är skarpa och bidrar till att skärpa debatten.
Då ska jag ta och bemöta det som Jeppen skrev och som gällde mig och inte Olle.
"Jag påpekar att sambandet mellan BNP och ekonomisk frihet är extremt starkt".
Hur starkt då? Jag har demonstrerat här ovanför att om man använder samtliga EFI-data från Fraser-institutet och plottar dem mot tillväxten så får man bara en förklaringsgrad på drygt 2%, vilket kanske inte ens är signifikant om man tar hänsyn till heteroscedasticiteten.
Och om det nu skulle vara så att sambandet mellan EFI-förändringen och tillväxten skulle förbättra tillväxtprognoserna (vilket de som sagt inte gör), så skulle en EFI-minskning med syfte att jämna ut klyftorna, ändå inte behöva vara en nettoförlust för de 50% fattigaste i Sverige.
För om du tittar på inkomstfördelningen i denna tabell, så ser du som jämförelse att de 50% fattigaste (de 5 fattigaste decilerna) i snitt bara tjänar 55% av samtliga gruppers medelinkomst. Man kan se detta som att de hela tiden förlorar 45% av sin inkomst genom att klyftorna upprätthålls.
En sådan stor, ständig inkomstförlust skulle knappast en tillfällig, marginell tillväxtminskning ge.
(Försöker alltid kritisera mina egna inlägg snabbt så att ingen annan hinner hacka på uppenbara brister).
De 50% fattigaste utgör ju inte majoriteten.
Men medelinkomsten bland de 70% fattigaste är bara 70% av samtliga inkomstgruppers medelinkomst.
De 70% fattigaste förlorar (i snitt) alltså ständigt 30% av sin inkomst på att det finns inkomstklyftor.
Inte ens en måttlig tillväxtminskning under några år skulle ge de 70% fattigaste en bestående 30-procentig inkomstminskning.
"sin inkomst" ska bytas mot "sin potentiella inkomst jämfört med om inkomstklyftor skulle avskaffas".
i näst sista stycket i det förra och förrförra inlägget.
Vansterekonomi, hur starkt sambandet mellan BNP och ekonomisk frihet är? Kollade du på de diagram jag gav över BNP/EFI per världsdel? Jag ids inte räkna ut korrelationen när diagrammen talar ett så tydligt språk, utan nöjer mig med att konstatera att sambandet är enormt starkt. Det kan du väl också erkänna? Sen kan vi gå vidare till att diskutera om sambandet är att hög EF ger hög BNP eller tvärtom, eller om det möjligen är någon underliggande faktor som skapar både hög EF och hög BNP samtidigt, och om det isåfall går att frikoppla.
Sen upprepar du ditt påstående om "2% förklaringsgrad" men bemöter inte mina invändningar, så jag har inget att tillägga där.
Vidare argumenterar du lite märkligt om att "fattiga" förlorar så och så mycket av sin inkomst genom att klyftorna "upprätthålls". Ett påpekande är att 70% av befolkningen knappast kan räknas som "fattiga". Ett annat är att ni i vänstern alltid tycks utgå från att 100% skatt och en absolut lika fördelning är normalläget. Klyftorna "upprätthålls" inte, utan är tvärtom väldigt tillbakapressade i Sverige. Det vet alla.
Slutligen vill jag invända mot detta:
"Inte ens en måttlig tillväxtminskning under några år skulle ge de 70% fattigaste en bestående 30-procentig inkomstminskning."
Att ta bort denna 30-procentiga "inkomstminskning" skulle betyda att de "fattiga" snittar samma inkomst som de "rika". Det betyder i princip att man beslutar om lika inkomster, oavsett om man arbetar eller inte, oavsett om man äger kapital eller inte. Jag kan lova dig att BNP-förlusten inte skulle stanna vid 30%.
Antagligen finns det någon spann av ekonomisk frihet där den fattigaste andelen (en liten klick, inte 70%) kan tjäna långsiktigt på en liten, liten, minskning av EF, men knappast i Sverige eftersom vi redan gått så långt i detta.
Skicka en kommentar