Den första kom från en kritisk läsare som tolkade mitt inlägg som om jag bara skulle ha jämfört läkemedelspriser mellan Sverige och Norge.
En del av skulden för detta missförstånd faller ju faktiskt på mig, om det nu är så att jag inte skrev tydligt nog.
Signaturen Olle som stod för kommentar nr 2 verkar dock ha förstått inlägget på ett sådant sätt som jag trodde att det skulle förstås.
Hur som helst - ett förtydligande: jag skrev inte i förra inlägget om någon prisjämförelse mellan enbart Sverige och Norge.
Jag skrev om en alleuropeisk prisjämförelse som gjordes av EUROSTAT, och som även tar hänsyn till "köpkraften" i de olika länderna. En sammanfattning av den går förresten att ladda ner här (pdf-fil).
Och enligt den jämförelsen har Cypern, Luxemburg, Belgien, Malta, Österrike, Nederländerna, Finland, Italien, Irland, Norge, Danmark, Tyskland, Island och Schweiz högre läkemedelspriser än Sverige.
Samtidigt har Portugal, Storbritannien, Frankrike, Turkiet, Grekland, den forna jugoslaviska delrepubliken Makedonien, liksom alla de "nya" EU-länderna i central- och östeuropa, lägre priser än Sverige. Sverige ligger under prisgenomsnittet i jämförelsen.
Den färska apoteksutredningen (SOU 2008:4) skriver om en annan jämförelse som kommer fram till liknande resultat:
"I en studie genomförd av IMS 2007 har priserna undersökts på de i Sverige mest säljande produkterna som lanserats sedan 2001. Slutsatsen är att Sveriges priser för dessa läkemedel ligger i linje med övriga Europa" (s. 113; min fetstil).
Och så skriver utredningen om ännu en jämförelse, gjord av OECD. Men där jämförs inte bara priser i detaljhandeln, utan även samhällets totala kostnader för läkemedel:
"De totala privata och offentliga utgifterna för läkemedel per capita var 2004 11 procent lägre i Sverige än OECD:s genomsnitt (se diagram). I jämförelse med övriga nordiska länder har endast Danmark lägre utgifter per capita. Utgifterna i Sverige 2004 motsvarade 1,1 procent av BNP jämfört med snittet för OECD om 1,5 procent.
(...)
I en aktuell analys beskriver OECD tillväxten av läkemedelskostnaderna i Sverige som modest på senare år. Under perioden 1997–2004 var den svenska årliga kostnadsökningen i snitt 4,6 procent jämfört med snittet i OECD om 5 procent" (s. 110, min fetstil).
Så varifrån kommer då de insparade 110 miljoner kronorna under år 2009 och ytterligare 190 miljoner kronorna 2010 som alliansregeringens utredare tror ska dyka upp?
Det framgår i utredningens pressmeddelande.
Apoteken ska tillåtas förhandla med läkemedelsbolagen om sina inköpspriser och "parallellimporten" av läkemedel ska öka. Dyra läkemedel vars patent har gått ut ska i större utsträckning bytas ut mot patentfria läkemedel.
Men vad som inte framgår (förutom att det lindas in i tjusiga ord om "ökad konkurrens"), vare sig i pressmeddelandet eller i utredningen, är varför detta skulle lyckas bättre bara för att apoteksmonopolet bryts, till förmån för en marknad som verkar komma att domineras av några få, stora bolag.
(Några exempel på vad sådant i värsta fall kan leda till är 1990-talets avregleringar av elmarknaden, postväsendet och inrikeståget)
Och det framgår inte heller varför avsaknaden av ett statligt monopol inte har gett en lägre samhällskostnad för läkemedel i de andra OECD-länderna jämfört med Sverige - om nu statliga monopol är så otroligt ineffektiva.
På tidningen Läkemedelsvärldens hemsida gästbloggar Bo Holmberg, som är omvärldsbevakare på Apotekarsocieteten och före detta farmaci- och marknadschef på Apoteket AB. Han kommenterar så här när det gäller apoteksutredarens förslag och kalkyler:
"Efter drygt trettio års yrkesverksamhet på 10 olika befattningar i apotekeriet är jag svår att övertyga att det blir billigare med läkemedel".
Han är garanterat inte ensam om sådana tvivel.
---------------------
(Jag kan ju lägga till att jag personligen, av ideologiska skäl, inte tycker att toppstyrda, statliga monopol är den bästa lösningen. Jag föredrar arbetsplatser där alla viktiga beslut fattas direktdemokratiskt av alla medarbetare. Men jag ser ändå den här föreslagna förändringen som en förändring till det sämre, vilket jag motiverade i slutet av mitt förra inlägg).
15 kommentarer:
Här tycker jag det är viktigt att inte blanda ihop de totala läkemedelskostnaderna och vad alla de enskilda läkemedlen kostar (missförstå mig rätt). Det första påverkas ju av så otroligt mycket mer än bara hur effektivt apoteket köper in. Bl.a. hur mycket marknadsföring läkemedelsföretagen lägger ett visst land (både mot konsumenter och läkare) hur mycket generika som används, hur mycket av sjukvården som bedrivs som intensivvård etc etc. Allt detta driver ju ofta upp kostnaderna utan att förbättra något.
Vidare skulle man från ett liberalt perspektiv kunna argumentera att anledningen till våra läkemedelskostnadern är låga är för att vården är ransonerad, dvs fanns det en fri marknad skulle folk efterfråga mer vård och mer läkemedel, något som nu är starkt begränsat. De flesta av länderna som jämförs med här har ju trots allt ett större privat inslag och något till och med ett i huvudsak privat sjukvårdssystemt.
I övrigt; trots att jag inte delar särskilt mycket av din politiska åskådning så uppskattar bloggen, du för oftast bra och ärliga resonemang. Dessutom har du ju nu skrivit en del om något som ligger mig varmt om hjärtat, hälsoekonomi och hälsopolitik.
henrik>>>
”Här tycker jag det är viktigt att inte blanda ihop de totala läkemedelskostnaderna och vad alla de enskilda läkemedlen kostar (missförstå mig rätt).”
Håller med. Men personligen tycker jag att det är ganska tydligt i inlägget. Först handlar det om priser på läkemedel. Ett citat från länken till Läkemedelsvärlden beskriver EUROSTAT-undersökningen bra och tydligt: ” Studien har jämfört priserna för de 181 mest sålda läkemedlen i 33 europeiska länder så som de var i november 2005.”
Och som det tidigare påpekats är det viktat efter köpkraft mm.
Den andra delen handlar om kostnaden för samhället. Vilket också beskrivs: ” Och så skriver utredningen om ännu en jämförelse, gjord av OECD. Men där jämförs inte bara priser i detaljhandeln, utan även samhällets totala kostnader för läkemedel:””
Personligen anser jag att det är ganska tydligt. Jag kanske missförstod dig fel;-)
” Vidare skulle man från ett liberalt perspektiv kunna argumentera att anledningen till våra läkemedelskostnadern är låga är för att vården är ransonerad, dvs fanns det en fri marknad skulle folk efterfråga mer vård och mer läkemedel, något som nu är starkt begränsat.”
En enkel motfråga är givetvis om ökad läkemedelsförskrivning ger en bättre hälso- och sjukvård eller för den delen folkhälsa?
Ett enkelt exempel kan göras av förskrivningen av antibiotika. Förskrivningen av antibiotika har i Sverige varit relativt restriktiv vilket är något mycket viktigt för att inte öka förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier. Här finns säkert andra som kan mer om denna fråga så jag har inga planer på att ge mig djupare in i det ämnet. Men vad händer om en privat aktör märker att man kan få fler och nöjdare kunder (och ja, här kan man även läsa in mer pengar) bara man skriver ut antibiotika så fort patienten känner sig lite hängig eller har ont i halsen? Resultatet för den enskilda aktören skulle kunna bli högre effektivitet (skippa lite krångliga bakterieodlingar och andra undersökningar) och nöjdare kunder (man får en medicin med sig hem och antibiotika hjälper ofta).
Visst förenklar jag det lite, men det finns ganska många exempel (narkotiska preparat mm) där det absolut inte är så enkelt som att en tillfredställd efterfrågan är något eftersträvansvärt. Om man kunde visa att den, enligt dig, starkt begränsade hälso- och sjukvården i Sverige ledde till en påvisbar försämrad folkhälsa så hamnar läget självklart i ett annat ljus. Men mig veterligen existerar inte det problemet idag.
Om vi förbjuder bensinmackar att sälja dagligvaror så kommer genomsnittspriserna kanske sjunka, eftersom mack-priserna är höga. Leder ett sådant förbud till att någon konsument blir gladare?
All internationell erfarenhet visar att att tillgängligheten blir bättre om apoteksmonopolet slopas. Självklart kommer vissa aktörer att fokusera på riktigt pressade priser, och vissa på lite dyrare tillgänglighet. Och konsumenten kan välja och planera efter det.
Kanske blir det inte billigare i genomsnitt, men det blir billigare för den som vill, och tillgängligare för alla. Jag begriper inte hur man kan vara emot detta; om man generaliserar sådana tankegångar så bör väl en massa annan handel monopoliseras?
Henriks jämförelser med avregleringar av infrastruktur och elmarknaden är irrelevanta. Där handlar det om naturliga monopol eller marknader med enorma inträdeshinder (vem får bygga ett nytt kärnkraftverk eller reglera en ny älv?). När det gäller apoteket handlar det om precis sådan fingranulär konkurrens som den privata marknaden excellerar i.
Henrik: Tack, och tack för ett bra och konstruktivt inlägg. Olle har redan skrivit det mesta av det som jag skulle ha svarat.
Alla tre: Kul diskussion.
Det som Jeppen skriver om ökad tillgänglighet är något som även SOU:n tar upp.
Men, om staten i dag är Apoteket AB:s ägare, så kan staten lika gärna ge ett ägardirektiv för att öka "tillgängligheten" i form av antal apotek, öppettider osv.
Jag var och köpte receptmedicin i lördags klockan kvart över fyra, två personer var före mig i kön. Tillräckligt tillgängligt, som jag ser det.
Dessutom går det att få sakerna hemskickade via Apotekets hemsida.
Sen har jag sett i några av de andra länder jag har varit i, som Spanien, Rumänien, Portugal, mm., att det till skillnad från i Sverige finns apotek, inte "överallt", men väldigt tätt i alla fall. Små apotek med lite personal och ett begränsat utbud av läkemedel.
Om vi använder OECD:s databas för 2004 som i SOU:n, så hade Portugal dubbelt så höga samhällskostnader för läkemedel som Sverige och Spanien 70% högre än Sverige, räknat i andel av BNP. Rumänien finns inte med i databasen.
Jag vill inte ha det som i de här länderna. Men, det kanske bara är jag.
Och om det finns ett behov för det bland allmänheten och om det rentav anses kunna få kosta mer för samhället - då går det ju faktiskt att pejla det önskemålet i någon opinionsundersökning, till att börja med.
Inte ens detta har gjorts. Om det har gjorts så har det gjorts i tysthet. Och därmed verkar det där argumentet om tillgänglighet mest vara ett svepskäl för att få privatisera.
Sen är inte "tillgängligheten" automatiskt högre i länder utan statligt monopol. Danmark har inget statligt apoteksmonopol men ändå färre apotek per invånare än vad Sverige har (se SOU:n, länk i originalinlägget).
Och den här diskussionen om "tillgänglighet" och "ökad efterfrågan" på läkemedel understryker en av mina tidigare poänger: det ser hur som helst inte ut att bli några billigare läkemedel med den där reformen.
Och om jag ska fortsätta att ge komplimanger åt många av Ekonomikommentarers kritiska läsare så är det bra och ärligt att erkänna att det ni argumenterar för grundar sig i ideologi.
Det är helt ok att tycka att vinstdrivna bolag, hellre än staten ska äga produktionen, av sådant som kan köpas och säljas på en marknad.
Det som är desto vidrigare är att alliansregeringen inte nöjer sig med att tycka sådana saker, utan försöker driva igenom sina ideologiska förändringar under förespeglingen att det även gynnar dem som inte alls delar regeringens ideologi eller samhällsvision.
Vänsterekonomi, jag ser att du framhärdar i att det inte blir billigare. Har du ingen kommentar till min utsaga att det självklart blir som alltid på en fri marknad: en del prispressare och en del "lyxställen" och en del mittemellan? Därmed blir det ju billigt för de som verkligen behöver det, och dyrare för de som skiter i det och köper småförpackningar på närapoteket i Danderyd.
Sen angående ideologi: Vi liberaler är oftast liberaler av en orsak, nämligen att liberal politik visat sig ge överlägsna resultat. Det är onödigt polariserande, dessutom omoget, att påskina att vi är oärliga när vi påpekar detta om resultaten.
Ytterligare en kommentar: Nej, det är inte alls lika bra med ägardirektiv om ökad tillgänglighet. En fri marknad på apoteksområdet gör att antalet butiker, deras placeringar samt deras prissättningar, kontinuerligt anpassas till kundtrycket. Marknaden har en sorts inbyggt konsumentskapat evolutionärt tryck på företag och produkter, något som saknas i "ägardirektiv".
Din utsaga om att Portugal har dubbelt så höga läkemedelskostnader som andel av BNP (per capita, får man förmoda) finner jag - i bästa fall - ogenomtänkt. Det säger ju absolut ingenting, bland annat eftersom Portugal har såpass låg BNP.
Vad gäller Danmark, som är det ENDA EU-land som har lägre apotekstäthet än Sverige, så har danskarna regleringar som innebär att endast farmaceuter får äga apotek, och i Danmark finns en farmaceut-brist... Vi kan med säkerhet säga att en vettig avreglering ger fler apotek. Norge fick det resultatet, och i EU i stort finns dubbelt så många apotek i förhållande till invånarantalet.
Olle och Vänsterekonomi: uttryckte mig kanske något klumpigt, jag uppfattade inte inlägget som särskilt otydligt, det var mer ett utvecklat jag-håller-med.
Olle:
Men för att svara på några frågor då:
Nej, mig veterligen finns det inga studier som visar på att en ökad läkemedelskonsumtion skulle leda till bättre hälsa på något slags aggregerat plan jämfört med något medelvärde i lämplig grupp länder, det finns däremot några studier som indikerar (inte bevisar) motsatsen (jag kan rota reda på lite länkar om någon är väldigt intresserad). Samtidigt är det så att sett över en väldigt lång tidsperiod så har mänskligheten givetvis ökat läkemedelsförbrukningen ordentligt, och det har bidragit mycket att förbättra vår hälsa.
Jag tror inte vården i Sverige idag är starkt begränsad, även om en viss begränsning finns. Men ju mer våra politiker stoppar huvudet i sanden och inte höjer skatten (för ja, vårdens andel av bnp kommer otvivelaktigt öka, precis som alla andra tjänstesektorer) så kommer den ransoneringen öka.
Jeppen: jag syfter på hela hälso och sjukvården, inte enbart det som säljs direkt mot privatpersoner. De läkemedel som används på sjukhusen är ju ransonerade eftersom vården som ges där är det (om det sedan är skadligt för folkhälsan eller ej är en annan fråga).
Jeppen:
Men de som verkligen behöver medicinen (gamla och/eller kroniskt sjuka) är ju kanske inte de som har råd/möjlighet att ta sig ut till de nya lågprisapotek som du antyder kommer att dyka upp. Utan dessa människor kommer att fortsätta handla där det är närmast.
"Vi liberaler är oftast liberaler av en orsak, nämligen att liberal politik visat sig ge överlägsna resultat".
Låt mig vara så omogen att fråga vad du syftar på med överlägsna resultat? Stora inkomstklyftor? För du menar väl inte tillväxten, vars samband med olika variabler inte tillför någon prediktiv kraft till tillväxtprognoserna.
"Din utsaga om att Portugal har dubbelt så höga läkemedelskostnader som andel av (...)"
Aj då. I tråden innan fick jag kritik för att jag jämförde köpkraftskorrigerade läkemedelskostnader per capita - nu får jag kritik för att jag använder andel av BNP, eller andel av BNP per capita (andelen i % blir förresten samma i de två senare fallen).
(Vad ska man göra för att hålla samtliga läsare nöjda med enheterna?)
Men ok, du får den andra varianten också:
Räknat i köpkraftsjusterade dollars per capita så hade Spanien 38% högre samhällskostnader för läkemedel och Portugal 19% högre än Sverige 2004. Fortfarande högre, alltså.
Javisst är det tänkbart att vissa inte orkar/kan utnyttja apoteks-lågprisbodarna, inte ens med hjälp av vår generösa färdtjänst, och som inte heller har några släktingar eller vänner som kan hjälpa dem. Men så är det med all handel, och ändå är det få som ropar på socialisering av den handel som redan är privat. Hur kommer det sig?
Vad jag menar med överlägsna resultat? Jo, jag menar framförallt befolkningens långsiktiga välstånd. Du påpekar att det är svårt att göra exakta tillväxtprognoser, och det stämmer, men jag ser inte riktigt vad det har med saken att göra. Konjunkturerna drivs av psykologi, men den långsiktiga trenden har med utgångsläge och policy att göra. Här kan det vara instruktivt att titta på vilka länder som är mest marknadsliberala (eng: economic freedom) och om detta verkar korrelera med välstånd eller inte.
Vad gäller Portugals och Spaniens läkemedelskostnader så säger mig din andra variant inget heller; jag vet ju inte om dessa länders läkare förskriver frikostigare eller om dess invånare helt enkelt har större behov. Något som kunde vara av intresse är priset, nominellt och ppp, för en korg med vanliga läkemedel, i respektive land, gärna kompletterat med information om spridning.
Jeppen: det är skillnad på handel och handel, man kan klara sig utan tuggummi, men många kan inte klara sig utan mediciner.
(även om jag över huvud taget inte gillar att det är möjligt att tjäna pengar på att äga andra människors arbetsplatser)
Din kommentar om "ekonomisk frihet" förtjänar ett eget inlägg (klicka).
Andreas, visst är det skillnad på handel och handel. Vill man absolut ha viss handel offentligt driven så vore det lämpligast att offra tuggummiförsäljningen, som inte är särskilt viktigt, och låta den fria marknaden se till att tillgänglighet och pris är bättre för viktiga saker som medicin. Eller?
Din kommentar om att du inte tycker om möjligheten att "äga andra människors arbetsplatser" är väldigt totalitär, men det vet du förstås. Sådant ägande uppstår genom fria överenskommelser som rimligen bör vara tillåtna i varje samhälle som har ambitionen att vara åtminstone en gnutta frihetligt.
jeppen>>>
"och låta den fria marknaden se till att tillgänglighet och pris är bättre för viktiga saker som medicin."
Men det är precis det som debatten har handlat om. Alltså att ett sådant påstående är långt ifrån självklart. Om det nu är så kanske du kan visa det på ett tydligt sätt. Det har du mig veterligen inte gjort. På vilka grunder gör du då dina självsäkra uttalanden om vad som kommer att hända vid en avreglering här? Eller baserar du det bara på din föreställning av hur marknaden fungerar?
Olle, detta med tillgänglighet håller jag för självklart; Norges exempel samt det faktum att Sverige är EUs näst minst tillgängliga i apotekshänseende talar sitt tydliga språk. Du får ursäkta om jag verkar arrogant, men jag tänker inte bevisa det som är allmänt känt.
Vad gäller pris, jodå, jag baserar det på en föreställning om hur marknaden fungerar. Det kommer dyka upp prispressare och det kommer finnas dyrare ställen, eftersom det blivit så på vartenda annat område som marknaden fått verka på.
I genomsnitt kan det bli ungefär samma pris som för monopolet, men skillnaden är att med marknadslösningen så kan de som behöver låga priser agera på detta behov, och de som struntar i priset och prioriterar tillgängligheten kan uppfylla detta behov.
Kort uttryckt så slösar monopol regelmässigt bort sina stordriftsfördelar och tillhandahåller en one-size-fits-all-lösning, medan en konkurrensutsatt marknad anpassar sig, fyller upp nischerna och åstadkommer bättre behovstillfredsställelse.
Skicka en kommentar