Hon anklagade organisationerna för att förespråka "protektionism" istället för "frihandel" och menade att deras ambition därmed utgjorde ett "hot" mot både EU:s och fattiga länders utveckling.
Kärnan i hennes argumentation löd:
"Om det är något som historien lärt oss är det nämligen att mer handel och en större öppenhet mot omvärlden är något helt centralt för länder som vill bygga upp sitt eget välstånd".
Bakgrunden till bråket var att handelsministern har varit med om att driva igenom ett handelsavtal mellan EU och några av världens fattigaste länder. Sättet som avtalet drevs igenom på fick då en rad organisationer att reagera.
Även i de fattiga länderna har folk protesterat öppet mot avtalet med EU. Bland andra ungdomar i Sierra Leone, bönder i Burkina Faso, folkrörelser i Senegal och fackföreningar i Kenya.
I höstas demonstrerade tusentals lantbrukare och andra i Ghana under paroller som "EPAs [avtalen] kommer att döda utvecklingen" och "Vi skriver under våra egna dödsdomar".
På Forum Syds hemsida kan vi läsa vad som stod i de europeiska organisationernas kravbrev: avtalet var på väg att bli "förhandlat och undertecknat i hast". De fattiga ländernas ministrar hade särskilt bett om att detta inte skulle ske.
Organisationerna påminde även om en tidigare överenskommelse om att inte tvinga de fattiga länderna till förhandlingar om "investeringar, statliga förvärv eller intellektuell äganderätt [patent, copyright osv.], eller att liberalisera tjänstesektorn".
Slutligen uppmanade de EU att gå med på att ge de fattiga länderna "GSP", alltså särskilt generösa handelsvillkor.
Dessa uppmaningar från biståndsorganisationer och religiösa organisationer var tydligen tillräckligt osmakliga för handelsministern för att framkalla ett offentligt raseriutbrott hos henne.
Hur står det då till med den svenska handelsministerns kunskaper i ekonomisk historia? Hon har en bakgrund som medicinare (virolog) och verkar inte alls ha hört talas om det som jag lärde mig på nybörjarkursen i "ek-hist".
(Man kan knappast tro att ministern ens har lyckats rådfråga några uppriktiga sakkunniga där på handelsdepartementet innan hon skrev sin artikel.)
För historiens lärdomar är inte så enkla som ministern försöker påskina.
Handel och ekonomisk utveckling har periodvis haft ett motsatsförhållande. Många av de länder som nu för tiden tillhör världens ledande ekonomier, de höll sig faktiskt en gång i tiden med betydande handelshinder för att skydda sina känsliga industrigrenar från alltför stor yttre konkurrens – ända tills de nådde en världsledande position.
Först då började ländernas ledare och handelsexperter argumentera för "frihandel". Tre exempel på sådana länder är Storbritannien, USA och Japan.
(Se till exempel:
Bairoch, P., 1993. Economics and World History: Myths and paradoxes. The University of Chicago Press, Chicago.
Chang, H.-J., 2002. Kicking Away the Ladder: Development Strategy in Historical
Perspective. Anthem Press, London.
Vamvakidis, A., 2002. How Robust is the Growth-Openness Connection? Historical Evidence. Journal of Economic Growth, 7: 57-80.)
Ett modernt exempel på att handel och tillväxt periodvis kan ha ett svagt men statistiskt signifikant motsatsförhållande finns i grafen här nedanför.
Data (1961-2004; alla år som fanns i databasen) kommer från Världsbankens WDI online
(enbart tillgänglig för prenumeranter, men jag räknar kallt med att någon av Ekonomikommentarers kritiska läsare har energin och möjligheten att kontrollera sambandet...)
Säger då allt detta att handel är dåligt för fattigdomsbekämpning?
Inte alls. Det tror inte ens merparten av dem som är kritiska mot EU:s handelsavtal med fattiga länder.
Om någon läsare kan nämna någon halvstor proteströrelse mot handelsavtal där kravet har varit total isolering från omvärlden, så skrik till. Jag kan i alla fall inte minnas att jag har hört något sådant krav.
Däremot brukar villkorslös frihandel vara ganska impopulär på de flesta håll. Även bland rika länders regeringsmedlemmar, som trots allt fagert tal om frihandel behåller statligt stöd till produktionsgrenar som exempelvis jordbruk, fiske och vapenindustri.
Så är det något som historien borde ha lärt oss om fattigdomsbekämpning, så är det detta:
EU:s ministrar kan lika gärna kosta på sig att lyssna betydligt mer på krav och önskemål från de fattiga länderna när det gäller handelsavtal.
Mer solidaritet och mindre överlägset ursinne gentemot världens fattiga, med andra ord.
(tidigare inlägg om frihandel här)
19 kommentarer:
Väl skrivet, som vanligt.
En riktig god fortsättning på det nya året önskar jag dig och jag hoppas på många fler bloggposter på din blogg under år 2008.
Du behövs.
Det är väl närmast ett axiom hos timbroliberalerna det här med sk frihandel. Hela resonemanget är ganska enfaldigt, man väljer ut de parametrar som passar för att avgöra om fri handel är förhanden. När man sen försöker bevisa detta med ekonomisk historia blir urvalet också minst sagt snävt.
Frihandel i nån egentlig mening som är optimalt gynnsam för bägge parter kan naturligtvis endast komma tillstånd mellan jämbördiga parter. En nation är inte fri om den inte själv kan avgöra till vilken grad utländska ekonomiska intressen skall få penetrera dess interna ekonomi. Om man blir påtvingad villkor som man anser vara ogynnsamma för en själv av en starkare part är man inte fri. Är man inte fri kan man knappast heller vara en fri deltagare i fri handel.
Det kommer antagligen aldrig att bli jämbördigt förhållanden mellan alla parter men det kan vara mer eller mindre ofria relationer.
Många av de sk tigerekonomierna i Asien hade bl.a. fördelen av gynnsamt geopolitiskt läge i USA/väst containment politik mot Sovjet och Kina. Man kunde strunta i de ekonomiskt-ideologiska diktaten och till stor del göra som man själv ville. Kina nu är stora nog att även de till mycket kunna strunta i olika diktat. Troligen den enda vägen för Afrika är att som nu latin och Sydamerika försöka göra sig fria och självständiga genom jämbördigt samarbete, att förlita sig på starkare parts goda vilja är inte tillrådligt.
Kan bara hålla med föregående talare.
Problemet är dock att Björlings artikel nog inte i första hand ska ses som ett försök att övertyga i sakfrågan (syn på världsekonomin) utan som uttryck för rent maktspråk gentemot frivilligorganisationerna: "Tyck som vi och håll käft i handelsdebatten, eller så drar vi in varenda spänn i statsbidrag."
Eller så är det helt enkelt så att Ewa Björling har omskolat sig från virolog till virrolog.
Du kan knappast dra några slutsatser från en korrelation av den samlande världshandeln, under en så lång tidsperiod, bara så där. Måttet är för brett.
Nu vet jag inte hur underliggande data ser ut men låt säga att handeln i världen har ökat varje år i fyra decennier samtidigt som tillväxten i världen avtar pga ökande skatter. Alltså, då skulle det kunna vara skatterna som sänker tillväxten, inte den ökande handeln.
Kolla in tex. Gwartney & Lawson 2001 som visar att de mest öppna länderna har störst BNP/capita tillväxt.
1. 0.5% (minst öppna ekonomier)
2. 0.5%
2. 1.4%
3. 2.0%
4. 2.4% (mest öppna ekonomier)
>>>Neoliberal Agenda
Nu dras det, iaf vad jag kan läsa mig till, inte speciellt långtgående slutsatser i texten ifrån de data som du kritiserar. Poängen var väl att handelsministern kommer med relativt svepande och vad som tyckas vara dåligt underbyggda argument.
Utan att få någon bakgrund till de data som du hänvisar till är de inte speciellt relevanta för den argumentation som förs i orginalinlägget. En av poängerna var just att många länder har använt handelshinder för att bygga upp och skydda sin nationella industri innan de utsatt den för internationell konkurrens.
neoliberal agenda:
Det är precis som Olle skriver. Och så som jag antog att folk skulle tolka det jag skrev. Jag drar inga slutsatser från korrelationen.
Det är möjligt att det är så som du säger - tyvärr finns det inga skattedata på WDI Online som sträcker sig så långt tillbaka.
Jag visade grafen enbart för att illustrera att historiens slutsatser inte är så enkla som handelsministern vill göra gällande.
Den tankesmedjerapport som du hänvisar till tar bara upp data för ett väldigt begränsat antal år.
Om ett samband ska gälla hyfsat generellt, så måste man visa att det gäller för betydligt längre perioder än så, eftersom ekonomin är såpass föränderlig.
Väl skrivet verkligen, mycket bra!
Det är möjligt att det är så som du säger
Jag säger inte att det är skatter. Det var en helt vild hypotes för att visa att det finns massa indikatorer som kan ha rört sig under 40 år.
Däremot har jag väldigt svårt att förstå argumentet varför länder skulle utvecklas bättre om man har protektionism. Om ett u-land inte kan importera modern utrustning(tex. datorer) från i-länder så kommer de självklart få det svårare att utvecklas lika snabbt. Idén om komparativa fördelar la ju Ricordo fram för nästan 200 år sedan.
Att frihandel ger ökad tillväxt känns ändå som ett ganska okontroversiellt uttalande.
Däremot har jag väldigt svårt att förstå argumentet varför länder skulle utvecklas bättre om man har protektionism. [...] Att frihandel ger ökad tillväxt känns ändå som ett ganska okontroversiellt uttalande.
Fast det är att uttalande som grundas på ideologisk övertygelse baserad på en 200 år gammal bok, och inte på konkret empiri. Faktum är att det är utomordentligt svårt att hitta länder som har lyckats utvecklas genom att förlita sig på frihandelsdogmer. De utvecklingsländer som det har gått bäst för är just de som har använt sig av kraftig statlig styrning kombinerat med ett starkt skydd av den inhemska produktionen, tills landet har nått en tillräckligt hög nivå, då man har kunnat lätta på restriktionerna. De asiatiska tigrarna är praktexempel på detta, trots att de ironiskt nog brukar framhållas som praktexempel på lyckade frihandelsekonomier av liberaler. Anledningarna till att de asiatiska länderna har kunnat ägna sig åt statlig styrning och protektionism beror dels på deras geopolitiska läge, men också på det koloniala arvet, vilket oftast glöms bort.
Storbritannien försökte som kolonialmakt att sprida tanken om laissez faire (trots att man själv byggt upp sin egen ekonomi genom handelshinder, som Vänsterekonomi redan har påpekat) genom att föra en hands off politik i många av sina kolonier (förutom i vissa nyckelindustrier som var av intresse för kolonialmakten). Resultatet ser vi idag i till exempel Nigeria, ett av världens fattigaste länder.
Är det mer än en slump att de afrikanska länderna, som är så fattigt idag, följde de internationella institutionernas liberaliseringsedikt, medan de asiatiska länderna, som det har gått väldigt bra för, valde att inte följa dem, tills de hade nått en tillräckligt hög nivå?
Frihandelsförespråkarna har inte empirin spå sin sida.
"Faktum är att det är utomordentligt svårt att hitta länder som har lyckats utvecklas genom att förlita sig på frihandelsdogmer"
-Detta pastaende tillsammans med den originala texten utgor flera av de minst begavade argument jag last pa lange.
Visst, man kan hitta ett fatal exempel dar frihandel inte gynnat precis alla men de ar undantag. Man kan daremot inte hitta nagra exempel i varldshistorien dar okad protektionism lettt till okat valstand for nagon. (Forutom mojligtvis eliten)
Jag har bott i U-lander och arbetat for SIDA och sett baksidan pa bidragsberoende och protektionism. Forvanande att folk fortfarande foresprakar denna idiotin. Lyckligtvis ar ni i minoritet.
Intressant kommentar. Att Sida befolkas av frihandelsdogmatiker bekräftar bara mina fördomar om organisationen som ett svenskt Världsbanken.
Ett biståndsorgan kombinerat med ett kolonialt instrument, med bisyftet att öppna upp främmande marknader för svenska företag.
Instämmer i analysen. Våra gamla hederliga svenska konservativa nationalistiska eliter, som styrde oss innan demokratins genombrott sparkade bakut när de fick höra talas om liberalernas idéer om frihandel. Även de ville skydda den inhemska produktionen från ödeläggelse. Det är först framåt efter WW2 som den konservativa högern anammat frihandelsdogmerna. Nu när man sitter säkert i sadeln i kontroll av västs multinationella företag och kan ägna sig åt rovkapitalism i fattiga länder som öppnats upp av IMF, EU, Världsbanken osv.
Fast det är att uttalande som grundas på ideologisk övertygelse baserad på en 200 år gammal bok, och inte på konkret empiri.
Ideologi? Vilken ideologi skulle det isf. vara? Komparativa fördelar är ett ekonomiskt begrepp som kan användas för att förklara hur båda parter kan tjäna vid handel.
De asiatiska tigrarna är praktexempel på detta, trots att de ironiskt nog brukar framhållas som praktexempel på lyckade frihandelsekonomier av liberaler.
Det var inte någon omfattande protektionism som utmärkte de asiatiska tigrarna. Hong Kong & Singapore var väldigt frihandelsvänliga. Japan, Sydkorea och Taiwan hade en del tullar initialt men mycket mindre än andra u-länder vid denna tidpunkt.
Kul med så många kommentarer. Misstänker att ni har hittat hit via Ali Esbati, som var snäll och länkade...
"flera av de minst begavade argument jag last pa lange"
OK, vad är det som är så obegåvat? Att vi till skillnad från forna tiders kolonialherrar borde lyssna på folk i fattiga länder?
"Jag har bott i U-lander och arbetat for SIDA och sett baksidan pa bidragsberoende och protektionism."
Kanske de som bodde i de där länderna hade en minst lika god uppfattning som du om vad som skulle kunna gynna eller skada deras ekonomi?
"Man kan daremot inte hitta nagra exempel i varldshistorien dar okad protektionism lettt till okat..."
Nej, jag har inte hävdat några orsakssamband här.
Bara att det är ett intressant historiskt faktum att många länder som idag är rika har tillämpat en betydande grad av protektionism när de inte låg i toppskiktet.
Detta pastaende tillsammans med den originala texten utgor flera av de minst begavade argument jag last pa lange.
Kan du inte komma med exempel på utvecklingsländer som har lyckats att från grunden använda sig av frihandelsdogmer? Går det att nämna ens en handfull?
Man kan daremot inte hitta nagra exempel i varldshistorien dar okad protektionism lettt till okat valstand for nagon. (Forutom mojligtvis eliten)
Och kan det vara så att de har blivit "eliten" just på grund av att de har använt sig av protektionism, för att kunna bygga upp en stark inhemsk marknad och tillverkning innan man öppnar upp sig för omvärlden?
Neoliberal agenda: Jag hoppas du skämtar när du påstår att de endast "hade en del tullar initialt". Alla de länderna du nämner har byggt upp sina ekonomier med hjälp av bland annat importsubstitution.
För att ta Sydkorea som exempel, som du själv tar upp, så är de ett praktexempel på protektionism vilket infördes av kolonialmakten Japan, och som sedan bars vidare av den självständiga staten. Industrin har varit stark styrd av staten, både med hjälp av morötter och piskor. Som sagt var det först när man hade industrialiserat och byggt upp en stark inhemsk ekonomi som man kunde öppna upp dörren mot omvärlden. Att påstå att de bara hade lite tullar är en radikal historieförvanskning. Läs gärna State-Directed Development: Political Power and Industrialization in the Global Periphery av Atul kohli, för att bara nämna ett exempel. Eller varför inte antologin International Political Economy: Perspectives on Global power and Wealth sammanställd av Jeffry Frieden & David Lake.
Intressant diskussion allihopa, tack for de insiktfulla kommentarerna.
Neoliberal agenda:
De asiatiska tigrarna ar faktiskt ett ganska olustigt exempel. Ta "Masters" inlagg som bakgrund och lagg dartil det faktiska misslyckandet av IMF:s strukturanpassningsprogram som genomfordes efter asien kriserna runt sekelskiftet. IMF sjalva har sedan kritiserat planen som irrellevant till de faktiska problemen. Den humanitara kostnaded for vasts misslyckande ar katastrofal men den blir till skam nar vi vagrar inse vara fel. Las mer om detta i Naomi Kleins senaste.
Vad som ar det genomsnittliga resultatet av en ekonomisk politik borde ses som ett svagt argument men den otydliga korrelationen mellan handel o tillvaxt borde vara en klar varning till vem som helst att frihandel ar en overskattad parameter i diskussionen idag.
Vad som daremot ar statistiskt intressant ar att det som skett i VARJE fall av "neoliberalisering" ar att inkomstklyftorna har okat ("A brief history of Neoliberalism" David Harvey). Precis som Harvey tycker jag att det ar dags att fraga om detta inte ar det egentliga malet.
Till Kerstin: Tack detsamma! Till Nadia: Tack!
Neoliberal Agenda:
Visst, komparativa fördelar är visserligen ett begrepp, men det grundar sig i en teori som inte är falsifierbar.
Skicka en kommentar