Denna gång är det professor Assar Lindbeck, som skrev om det i helgen på DN Debatt.
Han föreslår att pengarna skulle kunna användas till
- satsningar på att förbättra miljön
- satsningar på sjukvården
- satsningar på infrastruktur
- sänkt skatt på lågavlönat arbete genom höjt jobbavdrag
De tre första förslagen är utmärkta. Det andra förslaget skulle kunna minska köerna, stressen bland personalen och andra problem inom sjukvården.
Höjt jobbavdrag tycker jag personligen borde bytas mot höjt schablonavdrag för inkomster, så att alla låginkomsttagare fick sänkt skatt.
Flera saker som pengarna skulle kunna användas till:
- Bygg bostäder för att bekämpa hemlösheten och bostadslösheten
- Återställ a-kassan, höj socialbidragen och sjukersättningen för att höja levnadsstandarden för de fattigaste
- Inför rätt till vård och skolgång åt gömda flyktingar
Allt detta håller säkert inte Assar Lindbeck med om. Men han skriver hur som helst att det finns en blockpolitisk dimension av den här frågan:
"Det kan nämligen bli frestande för nästa, kanske mera utgiftsbenägna regering att utnyttja det därmed skapade statsfinansiella utrymmet till en kraftig utgiftsexpansion. I själva verket får en sådan regering ett drömläge för en utgiftsexpansion utan att behöva höja skatterna av statsfinansiella skäl".
Detta kan tolkas som en uppmaning till alliansregeringen: om inte ni sätter sprätt på pengarna, så kanske sossarna gör det istället efter nästa riksdagsval, som ni just nu ser ut att förlora.
Och visst borde det ses som frestande för alliansen att spendera detta stora överskott, när nu den förra s-regeringen och dess stödpartier var klantiga nog att inte anpassa inkomster och utgifter till nettotillgångarna.
(Jag har tidigare skrivit att den offentliga sektorns finansiella nettotillgångar är knappt 500 miljarder, motsvarande drygt 50 000 kronor per person, och att den så kallade "skuldkrisen" på 1990-talet bara var en myt.)
1 kommentarer:
I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade "uppfostringsboenden" för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av dessa ”uppfostringsboenden” som finns att tillgå, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser, där en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Förutom den människosyn som råder är detta även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att med alla medel stödja och hjälpa människorna att behålla hemmet. De höga priserna försvaras med att de ska sätta press på kommunerna för att snabbt hjälpa folk vidare till nästa steg. Men vad händer när det ser ut som idag, då det inte finns något vidare att föra människorna till när det översta steget är nått? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser. När ska våra hemlösa medborgare få sitt trygga hem att bygga upp ett drägligt liv i?
Sverige är fantastiskt!
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Skicka en kommentar