Rekordlåg arbetslöshet?

Svenska Dagbladets pappersversion (onsdag) och E24.se meddelar:

"Svensk arbetslöshet är rekordlåg. I slutet av september var 3,3 procent av arbetskraften anmäld som arbetslös på landets arbetsförmedlingar. Det är den lägsta septembersiffran på 16 år".

Goda nyheter är ju alltid trevligt. Men det är minst lika trevligt att tala sanning. "Rekordlåg" är faktiskt ingen verklighetsförankrad beskrivning av arbetslösheten.

Första meningen i citatet stämmer inte, men den sista kan möjligtvis stämma. Och om det är den lägsta siffran på 16 år, så är det ändå inget rekord, utan bara ett "sextonårsbästa".

Ekonomijournalisternas minne är tydligen bra, men kort. Varför ska vi bara minnas just den där perioden, just tiden när Sverige har haft en massarbetslöshet, en arbetslöshet som har varit mycket värre än årtiondena innan?

Om vi vänder på SvD:s ekonomibilaga så ser vi att den öppna arbetslösheten är betydligt högre, 4,8 procent. Samma siffra som SCB anger för augusti 2007.

På AMS hemsida ser vi dessutom att siffrorna från AMS och SCB inte bör jämföras rätt av, eftersom de samlas in med olika metoder. Plus att SCB:s siffror räknas som de "officiella". (AMS räknar förresten det antal som är anmälda som arbetssökande på arbetsförmedlingen, medan SCB gör telefonintervjuer).

Äpplen och päron i all ära. Men hur var det med det där rekordet?

Samma siffror som vi hittar hos SCB, finner vi också hos Internationella Valutafonden, IMF. Men IMF:s statistik på nätet sträcker sig längre tillbaka, så jag väljer att använda dem. Här nedanför är ett diagram för 1980-2007.

Värdet för 2007 är förresten IMF:s prognos. IMF har alltså förutspått att arbetslösheten ska öka! Om detta inte blir fallet, så kan det tyda på att IMF inte är mycket bättre på att förutspå arbetslöshet än att förutspå tillväxt, se inlägg om det här.

Arbetslösheten i augusti brukar vara ungefär 0,5 ± 0,5 procentenhet högre än i september, som i sin tur brukar ligga ungefär på årsgenomsnittet.

Säg då att arbetslösheten skulle ha fallit med hela 1,5 procentenheter mellan augusti och september - en ganska överdriven gissning. Då skulle vi ligga på den tunna räta linjen i diagrammet. Och inte ens då skulle det röra sig om rekord - arbetslösheten var betydligt lägre under flera år på 1980-talet.



[Edit, november 2007: SCB:s statistik visar nu att arbetslösheten i september var 4,2 procent, alltså 0,6 procentenheter lägre än i augusti men högre än årsgenomsnittet för vartenda år mellan 1980 och 1991]

Vad är poängen med att visa detta? Jo, vissa av oss kommer ihåg att det just var i början av 1990-talet som den marknadsliberala samhällsomvandlingen verkligen tog skruv i Sverige, även om den visserligen påbörjades så smått några år tidigare.

Efter detta har arbetslösheten inte kunna återgå till samma, förhållandevis låga nivå som innan.

Beror då massarbetslösheten på frimarknadsreformerna, som privatiseringar, avregleringar, skatteomläggningar till de rikas fördel, och offentliga nedskärningar?

Jag väljer att inte försöka svara på den frågan, även om den visserligen är viktig.

Utan nöjer mig med att konstatera att den långsiktiga arbetslösheten inte är rekordlåg, utan har ökat ganska kraftigt.

Regeringen vill inte ha högre sysselsättning

Att regeringen inte har full sysselsättning som högsta mål kanske kommer som en överraskning för den som kommer ihåg den senaste riksdagsvalsdebatten.

Att regeringen numera har en nollvision för förändringen i sysselsättningsgrad verkar kanske ännu mer förvånande. För den som inte känner till neoklassiska ekonomiska teorier.

Men nu står det klart i regeringens finansplan att när sysselsättningsgraden har ökat med en procentenhet från 79% till 80%, så tänker regeringen inte alls anstränga sig för att öka den ytterligare (s. 33-34):

"Prognosen är att den reguljära sysselsättningen i åldern 20–64 år ligger kvar på denna höga nivå under de kommande åren".

Hög nivå? 4,8 procent var fortfarande öppet arbetslösa så sent som i augusti, enligt Scb.se.

Stockholmsprofessorn Bo Malmberg kommenterar i SvD:

"Den miljon som står utanför den reguljära arbetsmarknaden ska inte förvänta sig någon bättre framtid. Däremot ska deras ekonomiska situation försämras ytterligare.
(...)
Talet om att bekämpa massarbetslösheten var tydligen bara ett smart sätt att paketera skattesänkningsförslag där de sämst ställda står för finansieringen."

Vänsterpartiets Josefin Brink menar att resonemanget i finansplanen grundar sig på "extrema nyliberala teorier som Borg och Reinfeldt inte gärna skyltar öppet med inför väljarna".

Jag har kommenterat teorierna här tidigare.

Men vad Josefin Brink inte skriver är att s-regeringen, som hennes parti stödde, inte heller hade full sysselsättning som högsta mål, utan drevs av precis samma teorier som Anders Borg.

Oavsett att s-regeringen åstadkom fyra procentenheters höjning av sysselsättningen, jämfört med alliansregeringens nuvarande treårsmål på noll procentenheter, så är det ingen av dem som hade tänkt sig att alla som söker ska få jobb.

Såpass övertygande är tydligen de metafysiska ekonomiska teorierna.

Teorierna (tillsammans med EU:s inflationsmål) verkar till och med viktigare än målet att vinna nästa riksdagsval.

Andra bloggar om detta: Esbati, Alliansfritt Sverige

EDIT: Tidningen ETC har skrivit bra om arbetslöshetsteorins (Nairu-hypotesen) tillämpning i Sverige.

Carnegieaffären kan stoppa privatiseringarna

Nyhetsflödet har visst dominerats av några läskiga våldsdåd på senare tiden. Mycket lägligt för Mats Hulth och övriga regeringsmedlemmar, som tillåts pusta ut efter Carnegiehärvan och fundera på om de ska våga bjuda ut nästa läckerhet i sin privatiseringsorgie.

Jag har skrivit mer om affären på Yelah.

Och att privatiseringar inte har någon känd effekt på tillväxten framgår här.

Rikedom ökar stressen

Vi visste redan innan att rikedom inte nödvändigtvis gör oss lyckligare. 1999-2001 toppades "lycklighetslistan" bland världens länder av Nigeria, Mexico och Venezuela (länk till BBC-artikel).

Nu har en sociologidoktorand i Göteborg dessutom kommit fram till att stressnivån för människor som jobbar lika många timmar i veckan är högre för den av dessa människor som tjänar mest pengar.

Han säger att "ägande och varukonsumtion kan ligga bakom tidspressen föräldrar känner i dag" och att "ju mer man äger desto mindre tid blir det till att använda respektive ägodel".

Så tänk dig noga för innan du bestämmer dig för att försöka bli en karriärklättrare, storkonsument och lyxvilleägare.

Övriga länkar: SvD, Yelah.