Exploderande statsskuld?

Från Ekot i dag:

"Den svenska statsskulden, som var på väg att explodera för 15 år sedan, kommer snart att vara utplånad och nere på noll. Eller kanske till och med att skulden vänder till sin motsats och blir en tillgång i statens finanser. Det är i alla fall en bild som regeringen räknar med i sin statsbudget".

Explodera. Ord och inga visor. "Snart" betyder förresten år 2022, för den som har svårt att bärga sig.

Nu är det ju ändå så att den där explosionsrisken både var och är ganska överdriven. För om man dessutom räknar med statens finansiella tillgångar, så är bilden inte alls lika svart. Om du har lånat femtio papp på Swedbank, så är ju det inte särskilt livsfarligt, om du samtidigt har satt in femtio papp på JAK-banken.

Alltså är det nettoskulden, inte bruttoskulden, som är intressant. Av den anledningen har vi under den senaste tiden hört debattörer från både höger och vänster (klicka för länkar) säga att den där statsskulden inte är så himla "exploderande" farlig. Att vi borde använda pengarna på annat än att betala igen den.

Vänsterdebattören Johan Ehrenberg skrev exempelvis för ett tag sedan på Aftonbladet:

"Det officiella målet har varit att 'betala statsskulden'. Men Sverige har ingen statsskuld (utan tvärtom, + 457 miljarder). Och inte ens under de 'värsta åren', 1994–95, var det offentligas skuld i närheten av andra EU-länders. Bland världens MINST skuldtyngda länder låg Sverige på fjärde plats!"

Så simma lugnt. Och låt statens pengar gå till något bättre än att minska en skuld som egentligen inte finns.

Marknadsfundamentalism som leninismens arvtagare?

"Under de senaste årtiondena har många av extremvänsterns idéer hittat nya hem hos högern. Lenin ansåg att just förutsättningarna under katastrofala omvälvningar fick mänskligheten att kunna avancera som allra snabbast, och idén om att ekonomiska framsteg kan nås genom att förstöra hela samhällen har även varit en bärande del av den nyliberala frimarknadskulten.

Sovjet-aktiga ekonomier lämnade efter sig ett arv av mänsklig och ekologisk ödeläggelse, medan den nyliberala politiken har gett några inte helt annorlunda resultat i många länder. Samtidigt som den marxistiska tron på central planering nu har förpassats till ett par unkna sekter, så fortsätter en kvasireligiös tro på fria marknader att forma regeringars politik".

Orden kommer från statsvetarprofessorn John Gray, som i brittiska Guardian recenserar en ny bok på engelska av Naomi Klein.

Boken, "The Shock Doctrine: The rise of Disaster Capitalism", är alltså efterföljaren till kioskvältaren No Logo och lär inte bli särskilt mycket mindre omskriven och debatterad.

Men John Grays jämförelse är orättvis mot leninismen. Dess präster lyckades inte få grepp om mer än en bråkdel av världens länder, medan marknadsfundamentalisterna har lyckats lägga tassarna på snart sagt varenda statsbildning. Till och med marknadsliberala ideologer talar ju om världskapitalismen.

En annan som förresten kommenterar boken är författaren Maria-Pia Boëthius, i tidningen ETC. Hon fasar särskilt för utvecklingen i detta landet:

"Därför blir chockverkan av Naomi Kleins bok desto större. Jag inser att allinsregeringen nu är i färd med att utsätta Sverige (Sverige!) för är en Milton Friedmansk chockterapi. Här har vi ett land, som kopieras världen över med daghem åt alla, starka fackföreningar, flest kvinnor i parlamentet efter Rwanda, flest kvinnor på arbetsmarknaden
(...)
- och denna ganska lyckade idé om hur vi ska leva tillsammans tänker man utsätta för en ekonomisk chockterapi, enligt en trosdoktrin som redan är överspelad och som redan visat sig förödande eftersom den leder till ett hårt och iskallt och ojämlikt samhälle med ökade motsättningar och avgrundsdjupa klyftor".

Omvänd Robin Hood-politik

Från regeringens budgetproposition:



Planen är alltså att göra de fattigaste 10 procenten - ännu fattigare. Om nu någon hade tvivlat.

Kolla in Ali Esbatis blogg för en mer utförlig analys.

Borg, arbetslösheten och ekonomisk teori

En detalj i den nya budgeten (som jag inte hinner/orkar kommentera i sin helhet) är att deltidsarbetslösa ska få färre a-kassedagar och att alla nyblivna arbetslösa ska få sju karensdagar utan ersättning, jämfört med dagens fem.

När Rapports politiske kommentator KG Bergström i dag fick frågan om varför det här genomförs när staten har gott om pengar och den svenska ekonomin går som tåget, svarade han bland annat att finansminister Anders Borg är närmast "besatt" av ekonomisk teori.

Den förhärskande teorin kring arbetslöshet har många namn, men kallas ibland teorin om den "naturliga" arbetslösheten. Den går i korthet ut på att man inte kan skapa långsiktig låg arbetslöshet genom att skapa nya jobb på kort sikt.

Arbetslösheten kommer istället att pendla runt den "naturliga" nivån, som i sin tur bara kan sänkas om man genomför "strukturella" reformer - typ försämrad arbetsrätt, minskad makt för facket och större "incitament" att jobba (exempelvis med försämrad a-kassa och/eller minskad skatt på arbete). Eftersom det skulle minska "friktionen" på arbetsmarknaden.

Ett problem med den här teorin är att den knappast ens stämmer in på Sverige. Innan den stora marknadsliberala omställningen i Sverige i början av 1990-talet låg den långsiktiga arbetslösheten länge mycket lägre än i dag - och det kan ju inte direkt sägas att den förra borgarregeringen Bildt och den efterföljande under Persson (s) har stärkt fackets makt, ökat ersättningarna för de arbetslösa, eller något liknande.

Här finns en graf över arbetslösheten i Sverige under de senaste årtiondena, kolla sid 15 i pdf-dokumentet.

Teorin höll inte ens i marknadsekonomins förlovade land, USA. Landets förra riksbankschef Alan Greenspan, struntade i stor utsträckning i teorin och "tillät" länge arbetslösheten att vara "för låg" och lät bli att höja räntan i det läget.

En som har forskat en hel del om detta är ekonomiprofessor Tom D Stanley på Hendrix College i USA. Jag intervjuade honom härom året om det och han menade att det som teorin innebär för den ekonomiska politiken är "helt klart oförenligt med den internationella erfarenheten" och kallade teorin för "bara en i en lång rad av anti-empiriska ekonomiska 'teorier'".

Vad han menade är att teorin enligt sina arkitekter, "nobelpristagarna" Friedman och Phelps, gjorde de sedvanliga overkliga antagandena inom neoklassisk nationalekonomi, att vi antar att marknaden kan vara i jämvikt, att allt annat är lika ("ceteris paribus"), och så vidare.

Eftersom dessa antaganden är orimliga så stämmer teorin oberoende av hur verkligheten ser ut. Teorin är alltså skild från verkligheten och uppfyller inte det vetenskapliga kravet för falsifierbarhet.

Vad jag vill säga med allt detta akademiska jidder är att den förhärskande teorin om arbetslöshetens orsaker, som jag antar att Anders Borg tror på, är ett värdelöst cirkelresonemang som inte duger något till.

En bättre lösning är att se till att bekämpa arbetslösheten istället för att bekämpa de arbetslösa och försämra ekonomin för en fattig samhällsgrupp.

Dessutom hävdade ju OECD härom dagen att bästa sättet att få en bra arbetsmarknad är att stärka socialförsäkringssystemen.

En annan som har skrivit mycket och bra om USA, Alan Greenspan, Phelps och den "naturliga arbetslösheten" är CEPR-ekonomen Dean Baker (länk).

OECD byter fot om arbetslösheten

På detta vis:

Rather than seeing globalisation as a threat, OECD governments should focus on improving labour regulations and social protection systems to help people adapt to changing job markets. That is the message from the 2007 edition of the OECD’s annual Employment Outlook.

TCO-tidningen kommenterar:

En generös arbetslöshetsförsäkring ger högre produktivitet och jobb med högre kvalitet för de arbetssökande. Det säger OECD i en tungt vägande analys av forskningsläget och trender på arbetsmarknaden. Det är en anmärkningsvärd omorientering som den ekonomiska samarbetsorganisationen gör. Så sent som i fjolårets upplaga av årsskriften Employment Outlook förde OECD fram belägg för att generösa system ökar arbetslöshetsperiodernas längd, vilket minskar sysselsättningen.

För mej är det snarare ett tecken på att OECD inte har koll på varför sysselsättningsgraden varierar i tid och rum. Och vem kan klandra dem.

Istället för att hålla tyst, byter man fot, i ett tafatt försök att förklara varför exempelvis nordiska länder kan ha hög sysselsättning trots/tack vare relativt hög arbetsrätt och arbetslöshetsersättning.

Om inte experterna säger något alls, så slutar väl folk att lyssna.

Andra bloggar om arbetslöshet sysselsättning oecd tco produktivitet arbetsrätt

Mer om tillväxtprognoser

Hur tänker de där prognosmakarna, de som jobbar med att göra tillväxtprognoser som inte duger åt särskilt mycket? Vad är det som driver dessa människor?

En bloggläsare, Björn Nykvist, tipsade mig om en vetenskaplig artikel som han hade skrivit om just detta. Mycket underhållande läsning, åtminstone för mig som har snöat in på sånt.

Jag tillbringar en betydande del av dygnet med tillämpad naturvetenskaplig forskning, och hos oss är prognoser inget man tar särskilt lätt på. Att öka "prognoskraften" runt viktiga variabler är själva målet med vår forskning, eftersom det säger oss hur bra koll på de vetenskapliga sambanden vi har.

Men detta gäller tydligen inte de framstående svenska nationalekonomer som sysslar med tillväxtprognoser och som intervjuas i artikeln. Den kan laddas ner här för den som prenumererar på Global Business and Economics Review, annars kan en avskrift av artikeln laddas ner här.

Jag langar upp några citat i sin helhet (egna översättningar till svenska):

När det gäller prognoser så menar jag att, i slutändan är det maggropskänslan som avgör utfallet ... en helhetssyn är faktiskt att inte vara för försiktig eller formell. Att kunna förklara saker intuitivt är mer eller mindre det som räknas.

Nummer två menar att det gäller att göra unika prognoser som sticker ut från mängden:

Det finns ett behov av att profilera sig. Säg, till exempel att alla [prognosinstitut] har skrivit ner [sina prognoser]. Då vill du profilera din prognos på ett nytt sätt som är intressant och skapar rubriker. Det är som om det finns en bit av prognosmarknaden som ingen har lagt beslag på, och därför är det frestande att lägga beslag på den biten.

Jag vet inte vad ni tänker om det här, men mina tankar vandrar till en småländsk knallemarknad. Maggropskänsla. Det första citatet tar mig till sibyllan i den pyntade husvagnen, ni vet hon som kan se spännande framtidsvisioner utifrån lite kaffesump, inälvorna hos en död firre och lite maggropskänsla.

Profilerad produkt. Citat nummer två för mina tankar vidare till kepsförsäljarna. Om alla andra säljer en keps med texten "jävla måsar", så gäller det att sälja en annan, ny keps, och därmed lägga beslag på jungfrueliga delar av kepsmarknaden.

En slående skillnad är dock att den genomsnittliga kepsförsäljaren och sibyllan både har lägre inkomst och väcker mindre rabalder i dagspressen än de nationalekonomer som kokar ihop tillväxtprognoser.

Till slut, en person som kommenterar frågan om huruvida det allmänna ekonomiska klimatet påverkar deras arbete:

Det finns de som inte passar för sådant här arbete. Det finns visionärer och, om jag får säga det så, räknenissar. Men även om kartan skiljer sig från verkligheten, så måste du hålla dig till kartan.

OK, visserligen kan jag vara nog så visionär. Men jag är nog för intresserad av verkligheten för att föredra en snygg karta. Ingen idé för mig att söka mig ett sådant jobb, alltså.

Jag får nöja mig med att prognosticera algbiomassa, siktdjup och annat som det finns tillförlitliga modeller för - dessutom med mätbar prognoskraft...

Usla tillväxtprognoser

Di.se intervjuade mig i förra veckan angående min magisteruppsats.

Världens tyngsta ekonomiska prognosmakare famlar i blindo. Otillräckliga metoder borde underkänna de flesta färdiga recept på tillväxtpolitik, visar en ny magisteruppsats vid Uppsala universitet. (fortsättning genom länken ovan)

Kan inte låta bli att kommentera vissa läsarkommentarer:

Rapporter och prognoser från IMF och andra påverkar samtiden. När en prognos kommer ut reagerar miljontals aktörer runt om i världen på deras siffror. Därför kan man ju svåreligen jämföra prognosen med det egentliga utfallet. Det är ju inte fysiklaiska tester det rör sig om.

OK, så då är det alltså psykologi som styr tillväxten? Förklaringen verkar för det första orimlig. I boken The Fortune Sellers av William Sherden görs liknande analyser som säger att inte ens vändpunkterna i ekonomin låter sig förutsägas särskilt lätt. Om IMF skulle förutsäga uppgång skulle väl alla tro på det och motsvarande om IMF skulle förutsäga nedgång?

För det andra krävs det en kvantitativ analys för att visa att det skulle vara psykologiska faktorer som styrde. Typ, att någon satte siffror på hur mycket tillväxten generellt sett påverkas av en viss sorts prognos. Nej, påståendet om psykologi är för spekulativt.

Andra läsare kommenterar att det "bara" är en magisteruppsats. Tja, jag refererar också till flera andra studier i tjusiga tidskrifter som kommer fram till ungefär samma sak. Som ännu en läsare skriver:

Håhåjaja, det här är inga nyheter om någon trodde det utan sådant som alla seriösa ekonomer känner till. Den som är intresserad av en mer ingående diskussion kan med fördel läsa boken "Butterfly Economics" av Paul Ormerod.

Varför producerar man då mot bättre vetande otillförlitliga prognoser? Svaret är helt enkelt att det finns en efterfråga på dem. Politiker, journalister och liknande människor behöver dem som en fast punkt i tillvaron, av exakt samma sätt som andra galenpannor ringer tarotlinjen eller läser horoskop: de externaliserar osäkerheten och frälser oss från ansvar för våra handlingar genom att tjäna som en yttre norm för agerande.

Andra bloggar om tillväxtprognos, tillväxt.

Penisbonus: 4300 kr/mån

Från Medlingsinstitutet:

Den genomsnittliga månadslönen för hela arbetsmarknaden 2006 var 25 000 kr. För kvinnor var den 22 800 och för män 27 100 kr. Om man tar hänsyn till att kvinnor och män t ex återfinns inom olika yrken och har olika utbildning finner man att kvinnors lön är 93,4 procent av mäns lön. Sedan 2005 har skillnaden minskat något, året innan kvar kvinnors lön 93,2 procent av mäns.

I DN kommenteras varför:

Statistiken tar inte hänsyn till om de anställda har arbetsledande ställning eller inte.

- Det kan vara en viktig delförklaring till att skillnaderna kvarstår, säger Claes Stråth, generaldirektör för Medlingsinstitutet.

Ja, och varför får männen ledande ställningar då? Och varför värderas kvinnodominerade yrken lägre än mansdominerade med samma utbildningsnivå/ansvar/risk etc.?

Svaret finns möjligtvis mellan benen. Våra fördomar säger oss att män är bättre ledare och gör ett bättre jobb. Samhället/marknaden/(fyll i själv) värderar fortfarande människor beroende på vilket kön de har. Och hudfärg, etnicitet, funktionshinder osv.

Jag kommer ihåg i alla fall två jobb som jag har haft där jag fick betydligt högre lön än kvinnliga kollegor med samma kvalifikationer och erfarenhet. När de löneförhandlade så fick de höra att de inte kunde få samma lön som jag med lätthet förhandlade mig till. Jag kunde inte hitta nån annan förklaring till detta än den jag just skrev här ovanför.

reg

Sachs kritiserar marknadsfundamentalismen

Ännu en kändisekonom höjer rösten mot marknadsfundamentalismen. Denna gång Jeffrey Sachs från Columbiauniversitetet. Från Yelah.net:

Jeffrey Sachs är kritisk mot de senaste årens övertro på att sociala nedskärningar, privatiseringar och avreglering av marknader ska kunna lösa fattigdomsproblemen i världen.

- De senaste 25 åren har Washington varit fångat i marknadsfundamentalismens grepp som predikar att marknaden kan lösa alla dessa problem. Men marknaden bryr sig inte om att miljoner människor dör.

- Marknadsfundamentalismen är en ideologi som tjänar sina präster eftersom den skyddar deras rikedom. Det är därför den är så svår att knäcka, säger han.

Jeffrey Sachs, Joseph Stiglitz, Paul Krugman... listan över oliktänkande kändisekonomer växer. Är vi på väg mot ett systemskifte inom det allmänna nationalekonomiska tänkandet?