Komparativa fördelar

Detta inlägg handlar om frihandelsteorin om "komparativa fördelar", och varför den teorin inte säger någonting om verkligheten.



Teorin om "komparativa fördelar" är en liten nationalekonomisk räkneövning som ger en sensmoral av att alla alltid tjänar på att handla varor och tjänster med varandra, och att alla gör bäst i att producera de varor och tjänster som de, relativt sett, är bäst på.

Den används ofta som argument i frihandelsdebatten. 1800-talsekonomen David Ricardo är den som brukar få äran för att ha presenterat teorin.

Räkneövningen kan se ut så här:

Vi har två länder, som kan producera två olika varor. Vi kallar länderna Nordland och Sydland. Vi säger att varorna är elektronikvaror och kläder.

Nordland kan producera 20 ton elektronikvaror per år, eller 80 ton kläder per år.

Sydland kan producera 10 ton elektronikvaror per år, eller 60 ton kläder per år.

Om båda länderna använder halva arbetskraften till varje varuslag, så producerar Nordland 10 ton elektronik och 40 ton kläder, medan Sydland producerar 5 ton elektronik och 30 ton kläder. Räknat på ett år. Utan handel mellan länderna.

Men om båda länderna istället skulle ägna sig åt handel med varandra så skulle 80% av Nordlands arbetare kunna producera 16 ton elektronik, medan 20% av Nordlands arbetare skulle producera 16 ton kläder.

I Sydland skulle alla arbetare ägna sig åt att tillverka kläder, och skulle då producera 60 ton kläder.

Om Sydland skulle sälja 30 ton kläder till Nordland och få 6 ton elektronik tillbaka, så skulle båda tjäna på affären.

Nordland skulle då ha lika mycket elektronik som utan handel, 10 ton per år, men hela 46 ton kläder per år (16 ton egenproducerade plus 30 ton importerade).

Sydland skulle ha lika mycket kläder som utan handel, 30 ton, men 6 ton importerad elektronik.

Nordland tjänar alltså 6 ton kläder på handeln, medan Sydland tjänar 1 ton elektronik. Jämfört med att inte handla.

Varorna och siffrorna är utbytbara. Så länge som det relativa priset på varorna skiljer sig åt i länderna, så blir kontentan att båda tjänar på handel och på att koncentrera sig på det som man relativt sett är bäst på.

Hur förhåller sig den här teorin till verkligheten, då? Har den förmågan att spegla några verkliga observationer?

Tankesmedjan SNS' välfärdsrapport härom veckan slog exempelvis fast att "Det finns inget entydigt empiriskt stöd för att export i sig påverkar produktiviteten positivt".

Sen har vi det faktum att den globala tillväxten inte har ökat under det som ofta kallas för "globaliseringseran", jämfört med perioden innan.

Som ett tredje exempel kan vi ta den brittisk-koreanske ekonomen Ha-Joon Chang, som i böcker och artiklar har visat att länder som Storbritannien, USA, Japan och Sydkorea skyddade sina viktigaste industrier med handelshinder, ända tills de lyckades ta sig upp till toppen när det gäller världens rikaste länder. Först därefter lättade ländernas regeringar på handelshindren.

Slutligen två hypotetiska exempel: Vi byter ut länderna och varorna i räkneexemplet mot Colombia, Afghanistan, crack och heroin. Räkneexemplet skulle visa att Colombia och Afghanistan båda skulle tjäna på ökad droghandel med varandra. Men samtidigt skulle kanske de sociala kostnaderna för ökat drogmissbruk skjuta i höjden.

Eller så byter vi igen, mot Indien, Pakistan och olika typer av massförstörelsevapen. Räkneexemplet skulle visa att länderna skulle tjäna på ökad vapenhandel. Men länderna ligger fortfarande formellt i krig med varandra och effekterna av ökad handel med massförstörelsevapen skulle kunna bli förödande om kriget blossade upp på nytt.

Vad är vitsen med dessa exempel? Jo, jag tog upp dem för att illustrera följande fråga:

Verkliga eller hypotetiska fall som skulle kunna tyda på att alla länder inte alltid tjänar på ökad handel, utan rentav skulle kunna tjäna på handelshinder, har sådana observationer någon möjlighet alls att påverka teorin om komparativa fördelar?

Uppenbarligen inte, eftersom räkneövningen alltid visar att alla tjänar på handel, ingen förlorar, oavsett hur den riktiga världen ser ut.

Teorin är alltså skild från verkligheten och saknar egenskapen att kunna säga något nytt om hur verkligheten ser ut.

(Överkurs: teorin uppfyller inte Poppers falsifierbarhetskriterium).

Därmed inte sagt att teorin är värdelös. Den utgör ju ett ganska småtrevligt räkneexempel. Men den har inget som helst vetenskapligt innehåll.

Så den som vill argumentera för ökad gränsöverskridande handel, gör nog bäst i att leta upp bättre argument, än teorin om komparativa fördelar.

(Jag har tidigare skrivit om detta här).