Milton Friedman hade ingen aning om att hans sex dagars resa till Chile i mars 1975 skulle skapa så mycket uppståndelse.
Han hade bjudits in till Santiago av en grupp chilenska ekonomer som under de föregående årtiondena hade utbildats på University of Chicago, på ett program som hade satts ihop av Friedmans kollega, Arnold Harberger.
Två år efter att Allende hade störtats hade diktaturen fått problem med att få styr på inflationen. Det var då som ”the Chicago Boys” började få verkligt inflytande gentemot general Augusto Pinochets militärregim. De rekommenderade något som Friedman redan hade börjat kalla för ”chockbehandling” eller ”chockprogram”.
Det gick ut på att omedelbart stoppa tryckningen av sedlar för att finansiera budgetunderskott, skära ner i offentliga utgifter med 20-25 procent, avskeda tiotusentals offentliganställda, avreglera löner och priser, privatisera statliga företag och avreglera kapitalmarknader. ”Fullständig frihandel” var Friedmans råd. (fortsättning om du klickar på rubriken...)