Tack och hej!

Efter noggrant övervägande har jag kommit fram till att jag inte har tid, ork eller intresse för att uppdatera den här bloggen längre. Låter ändå de flesta av mina gamla inlägg ligga kvar utifall att någon skulle vilja läsa dem.

Till bloggens läsare vill jag ge ett enda råd, enligt ett ryskt talesätt:

Doverjaj - no proverjaj. Tro på det, men kolla upp det.

Tack för mig och lev väl!

Effektivitet och kvalitet efter 20-årig privatiseringsvåg

SNS har nyligen släppt en bok som heter "Konkurrensens konsekvenser" (pdf). Boken kartlägger hur delar av välfärdssektorn har privatiserats och vilka effekter det har fått.

Privatiseringsprocessen kan sägas ha börjat för två årtionden sedan och eskalerat under Alliansregeringen:

"För de flesta områden kan man betraktade första åren under 1990-talet som startpunkt.

Men det är under de senaste åren sedan Alliansregeringen tillträdde som ökningen tagit ordentlig fart.

Undantaget är individ- och familjeomsorgstjänster, där utvecklingen mot mer privata inslag började redan under 1980-talet och där nivån har varit jämförelsevis hög och närmast konstant under hela 2000-talet".

Numera arbetar nästan var femte anställd inom sektorn i privat regi.

"Störst är andelen inom handikappomsorgen och ungdoms- och missbrukarvården där närmare hälften av alla anställd a arbetar i privat regi.

Inom skolan och äldreomsorgen är andelen drygt 10 procent; inom förskolan är andelen ca 20 procent.

Den största ökningen av privatisering under 2000-talet har skett inom handikappomsorgen och skolan".

Konsekvenserna av ökad konkurrens inom välfärdssektorn är ”anmärkningsvärt outforskade”, visar fallstudierna i boken.

"De befintliga forskningsresultaten visar på varken några entydiga effektivitetsvinster eller -förluster i form av lägre offentliga utgifter för välfärdstjänsterna.
(...)
På de flesta områden går det heller inte att belägga några tydliga kvalitetsvinster. De mått som finns att tillgå pekar i stort sett på oförändrade resultat eller så går förändringen åt olika håll beroende på studie".

Läs mer i boken och i artiklar av nationalekonomerna och medförfattarna docent Laura Hartman, professor Eva Mörk och docent Jonas Vlachos.

Privatiseringsförespråkarna skulle nu kunna lägga ner effektivitets- och kvalitetsargumenten. Hålla sig till andra argument för privatisering. Som att vi behöver valfriheten att kunna hjälpa till att kanalisera skattegenererade offentliga medel till skatteparadis via privata riskkapitalbolags vinstuttag.

Men det har inte skett. Det har istället skett ett massivt angrepp på boken, vilket har lett till en rättelse av en sidodetalj på SNS' hemsida.

Läs mer i bokförfattarnas egna artiklar och på bloggarna Storstad och Lars Pålsson Syll (1, 2).

------
Gammelmediers ledarredaktioner om detta:

"Valfrihet värdefullt" (UNT)

"Rätt att välja"(DN)

"Rätten att välja själv effektivt genomförd" (SvD)

"Det krävs inga skäl för frihet" (GP)

"Glöm inte valfriheten" (Expressen)

"Valfrihet har ett egenvärde" (Smålandsposten)

"Viktig valfrihet i välfärden" (NWT)

"Vetenskapligt?" (Skånskan)

"Välfärd under lupp" (Dalarnas tidning)

"Kalldusch för privatiseringsivrare" (Dalademokraten)

Läs även DN:s förre chefredaktörs artikel på Newsmill: "SNS förolämpar entreprenörerna med sin rapport"

Finanskrisens påverkan på olika europeiska länder

Att olika europeiska länder har drabbats hårt av den senaste finanskrisen kan väl inte undgått någon som följer nyheterna någorlunda regelbundet.

Men varför drabbas länderna olika hårt? Detta har en USA-baserad och en Storbritannien-baserad ekonom försökt hitta svaret på i en färsk studie* som sträcker sig över åren 2007-2010.

Mekanismen bakom finanskrisen i Europa beskrivs så här i studien: under finansiella kriser kan marknaden vänta sig att stater upprättar räddningsprogram för banker som ligger risigt till. Marknadsaktörerna agerar då utifrån att privata banker kommer att räddas av den offentliga sektorn. Det kallas ”privat-till-offentlig risköverföring”. Denna förväntan har tidigare antagits vara "huvudorsaken till Asien-krisen 1997". Den färska studien visar att samma förväntan har rått i Europa under den senaste finanskrisen och har påverkat marknadens riskbedömning för att enskilda europeiska stater ska gå bankrutt.

En stark påverkan av den senaste finanskrisen i ett enskilt europeiskt land jämfört med andra europeiska länder relaterar författarna till tre faktorer: att finansmarknaden har haft relativt stor betydelse för landet, att statsskulden har varit hög samt att landet är och har varit medlem i EMU och använder euron som valuta.

Om man ska omsätta studiens resultat i råd till Sveriges regeringar inför nästa kris så kunde råden alltså vara:

- Begränsa finansmarknadens betydelse
- Låt inte statsskulden skena iväg
- Gå inte med i EMU

*Studien: Dieckmann, S. och Planck, T., 2011. Default Risk of Advanced Economies: An Empirical Analysis of Credit Default Swaps during the Financial Crisis. Review of Finance (forthcoming).

Bloggen Teckentydaren har tipsat om en artikel från New Economic Perspectives om historien om den grekiska krisen och bankernas roll i den. Rekommenderas!

Läs förresten Teckentydarens perspektiv på offentliga sektorns finansiella brutto- och nettoskuld.

Bloggat om finanskrisen, EMU och Grekland: Lars Pålsson Syll skriver om "EMU i dödsryckningar", Flute-tankar om finansiellt slutspel. Siffror och tankar om Greklands djupa skulder. Musik@centrifugen skriver att världens valutasystem kommer att "kollapsa tillsammans med det finansiella systemet".

Bloggat i övrigt: Motvallsbloggen gräver vidare om Libyenkrigets baksidor, Ett Hjärta Rött om sjukförsäkringen, Storstad om skolor och barnfattigdom. Pierre Gilly om demokratins problem och om spanska protester mot det senaste parlamentsvalet.

Förändringen inte möjlig utan Alliansens politik?

Tomas Tobé (M) i Arbetsmarknadsutskottet skriver på Newsmill om Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) 2010. Han menar att den har förändrats på ett vidunderligt sätt och menar att Alliansens politik är orsaken.

Jag bemötte detta redan i mars, då jag skrev om Eurostats senaste tillväxtsiffror. Inte tillväxt i BNP utan i BNP per person. Eftersom förändringar i BNP per person tar hänsyn till förändringar i befolkningsstorlek.

Vissa länder har sett en ökning av BNP per person. Andra länder har sett en minskning av BNP per person. Sverige ligger någonstans i mitten av jämförelsen, med en marginell minskning mellan 2006 och 2010.

Sverige producerade alltså för 200 euro mindre per person år 2010 under Alliansregeringen än år 2006 under S-regeringen.

Tomas Tobé analyserar förändringen i BNP mellan 2009 och 2010:

"utan Alliansens politik hade denna rekordnotering inte varit möjlig"

Vill han även hävda att förändringen i BNP per person mellan 2006 och 2010 har samma orsaker?

Hedi Bel Habib kommenterar andra aspekter av Sveriges usla BNP-utveckling.

Även Lettland syns i grafen här ovanför (Latvia). Vissa experter ser Lettland som ett föredöme när det gäller krisbekämpning...

-------
BBC skriver för övrigt om fattigdomen i Ryssland:

"The wealthy have

largely recovered from the severe economic crisis, but the poor are actually worse than during communist times".

Med "de fattiga" menar BBC de 40% fattigaste.

--------
Lars Pålsson Syll skriver om Greklands problem med EMU och om förslaget att Grekland tillfälligt ska lämna valutaunionen.

---------
För lästips om Libyen-kriget rekommenderar jag Motvallsbloggen, som skriver om försöken att ta kontroll över Afrika.

Förtroendet för fria marknader på nergång?

Under den globala lågkonjunkturen har begäret efter ett system med fria marknader minskat i många länder.

I Frankrike, Turkiet och Japan svarar en övervägande del av de tillfrågade att de inte anser att det är det bästa ekonomiska systemet. Det visar en opinionsundersökning som GlobeScan gjorde 2010 och som presenterades nyligen.

Genomsnittet bland de 25 undersökta länderna var att 59 procent av de tillfrågade såg en fri marknadsekonomi som det bästa ekonomiska systemet.

USA är ett av de länder där den siffran har minskat, från 80% år 2002 till 59% år 2010.

GlobeScans chef Doug Miller menar att USA-företagen håller på att "förlora sitt sociala kontrakt med USA:s genomsnittsfamiljer" och tillägger:

“USA är det sista stället som vi skulle ha väntat oss att se en sådan kraftig minskning av förtroendet för systemet med fri företagsamhet. Detta är inte goda nyheter för näringslivet".

Mer hos Economist, Huffington Post, Fox News, Global Post, Mitt i Steget, Kildén & Åsman, Lars Pålsson Syll.


Uppdatering senare samma dag:

GlobeScan gjorde en liknande undersökning 2009 men gav då även svarspersonerna möjlighet att svara på i vilken grad ett ekonomiskt system med fria marknader fungerar bra samt att välja mellan alternativen om regleringar och reformer är önskvärda eller inte. Då blev resultatet så här:



De flesta svarade alltså då att kapitalism med fria marknader är ett system med problem som kan mötas med reformer och regleringar.

Exempel på önskvärda statliga ingrepp bland majoriteten av svarspersonerna var att fördela rikedomen jämnare i landet samt att reglera näringslivet.

(tack, Jan Wiklund, för tipset).

----------
Läser för övrigt i lokaltidningen UNT att en ledarskribent gör ett utfall mot en avliden politisk författare.

Det handlar om frimarknadsförespråkaren Ayn Rand, som beskrivs som en "amerikanskrysk författarinna med en del verkligt fruktansvärda litterära olyckor på sitt samvete".

Ledarskribenten ger en kort recension av hennes bok "Och världen skälvde":

"Det är en pubertal övermänniskoskröna om heroiska storföretagare med stålblick och grop i hakan, som i protest mot den parasiterande allmänheten bryter sig ur välfärdsstaten och flyr till en hemlig dal för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaghet.

Till detta tingens brödraskap hör bland annat en filosofiskt lagd norsk sjörövare som, likt en något torftigare kapten Nemo, har tagit till de sju haven för att undfly skattetrycket i sitt hemland — tyvärr inte avsedd som comic relief utan som hjältegestalt".

(även omskrivet av Stefan Bergmark och Peo Wagström)

Klent klös i tigerekonomin

"Sverige är nu Europas tigerekonomi, för att citera det min ungerske kollega sa till mig vid det senaste Ecofinmötet", sade finansminister Anders Borg härom månaden och kryddade med optimistiska prognoser.

I dag skrev handelsminister Ewa Björling följande i debattartikeln "Svensk export går som tåget":

"Regeringens reformer och agerande under finanskrisen bidrog till att vi nu har Europas starkaste tillväxt".

Sensmoralen är att positiva siffror är Alliansens förtjänst medan negativa siffror är någon annans fel.

Hursomhelst, hur mycket fog finns det egentligen för påståendet att Sverige har en "tigerekonomi"?

Den enda som jag har sett granska detta påstående är LO-ekonomen Ola Pettersson som pekade på den höga arbetslösheten och tillade:

Faktum är att vi 2010 inte ens kom tillbaka på samma BNP som 2007.

För detta fick han skäll i Upsala Nya Tidning som menade att han "svartmålar utvecklingen på arbetsmarknaden".

Egentligen borde UNT tacka Ola Pettersson för att han gör deras jobb - han är en av få som skärskådar regeringens och andras bildspråk om landets ekonomi.

Det finns mer att granska, rentav sådant som en upptagen, heltidsarbetande småbarnsförälder och sporadisk bloggare som jag kan hitta, med några musklick.

För om man jämför BNP per person istället för "bara" BNP så tar man även hänsyn till förändringar i befolkningens storlek.

På Eurostats hemsida ser vi en jämförelse mellan de 20 EU- och EES-länder som har rapporterat in sin BNP per person för förra året.

Om vi jämför förändringen 2006-2010 så ser bilden ut så här:



Vissa länder har sett en ökning av BNP per person. Andra länder har sett en minskning av BNP per person. Sverige ligger någonstans i mitten av jämförelsen, med en marginell minskning mellan 2006 och 2010.

Sverige producerade alltså för 200 euro mindre per person år 2010 under Alliansregeringen än år 2006 under S-regeringen.

Att detta inte har blivit en stor nyhet bland landets ekonomijournalister säger en del om tillståndet inom landets ekonomijournalistik.

Tre reflektioner:

1) Sveriges BNP per person nådde år 2010 inte ens upp till 2006 års nivå.
2) I en europeisk jämförelse har Sveriges ekonomi inte varit tigeraktig utan medelmåttig.
3) Att i det läget uttrycka sig som finansministern och handelsministern har gjort är märkligt, om jag ska uttrycka mig diplomatiskt.

(Hade de hetat Östros och Pagrotsky istället för Borg och Björling så skulle de antagligen ha hudflängts ordentligt i pressen.)

Dessutom. Det krävs bland annat enormt mycket mer framtida klös i den svenska ekonomin för att inte benämningen "tigerekonomi" ska förbli löjeväckande under de närmaste åren.

Bloggat om detta:

Svensson, Badlands Hyena, Norberg, Flute-tankar, Ett hjärta rött.

Ekonomin går som tåget

Handelsminister Ewa Björling (M) skryter om svensk ekonomi på SvD Brännpunkt:

"Regeringens reformer och agerande under finanskrisen bidrog till att vi nu har Europas starkaste tillväxt".

Artikeln handlar till stor del om exporten och i ingressen står det:

"Färska siffror från SCB visar att varuexporten under 2010 växte med 14,3 procent".

Det kan dock vara på sin plats att även jämföra varuexporten och real BNP 2010 med något annat år än just krisåret 2009. Det har jag gjort. Bilder nedan, statistik från SCB (1, 2).





Vi ser alltså att real BNP och varuexport år 2010 inte ens var uppe i 2007 respektive 2008 års nivåer.

Ewa Björlings debattartikel har fått rubriken "Svensk export går som tåget".

Vi som åker tåg eller följer nyheterna vet ju också hur tågen går nu för tiden...

--------------------

Läs även "Borgs tigerekonomi saknar trovärdighet":

"Jag kan inte påminna mig att någon tidigare svensk finansminister har slagit sig för bröstet i en situation när arbetslösheten ligger över åtta procent. 2012 är arbetslösheten fortsatt nästan sju procent, enligt Borgs senaste prognos. Så hög arbetslöshet är inte direkt typiskt för en tigerekonomi".

---------------------
Bloggat:

Reflexions om oljepriset. Storstad , Aftonbladets ledarblogg och Esbati om välfärdsföretagens vinster. Annarkia om Japans katastrofberedskap. Ett Hjärta Rött, Kildén och Åsman och Motvallsbloggen om den föreslagna kandidaten till S-ordförande. Begrundat och plitat om vad som pågår i kärnkraftverket Fukushima. Alliansfritt Sverige skriver om Carl Bildt som raljerar om katastrofen i Japan.

Kan man styra tillväxt och inflation med olika sorters politik?

Två ekonomiforskare, en från USA:s Federal Reserve och en från ett turkiskt universitet, skriver på VOX EU om svårigheten att förutsäga inflation och tillväxt i USA med hjälp av befintliga prognosmodeller:

"under perioden 1992 och framåt [...] har inflationen i grund och botten varit omöjlig att prognosticera"

Samma problem har forskarna konfronterats med när det gäller tillväxten i ekonomin, skriver de.

Forskarna har alltså misslyckats med syftet att förutsäga effekten på inflation och tillväxt utifrån bland annat politiska beslut.

Av detta kan man dra slutsatsen att svaret på frågan i rubriken skulle kunna vara "nej".

Eller att olika politiska beslut i USA sedan 1992 inte har haft någon känd och mätbar påverkan på vare sig tillväxt eller inflation.

Eller att den f d Stanford-professorn och Nixon-rådgivaren Ezra Solomons syrliga kommentar om ekonomiska prognoser åtminstone delvis tycks stämma:

"Ekonomiska prognosers enda funktion är att få astrologi att verka respektabelt".

Den slutsatsen drar emellertid inte forskarna bakom VOX EU-artikeln själva. De skyller istället på dåliga data.

-----------
Uppdatering, 3/3:

Oj, här kom visst en nyhet som matchar detta inlägg. Finansminister Anders Borg förkunnar i sitt senaste evangelium att ekonomin kommer att gasa på och att arbetslösheten kommer att störtdyka ned mot 1980-talsnivåer. Göteborgsposten sjunger halleluja.

-----------
Uppdatering 5/3:

Regeringen griper in mot väderinstitutet SMHI och kräver att dess prognoser måste stämma i minst 85% av fallen.

Om jag vore SMHI så skulle jag ställa följande motkrav: att finansministerns prognoser först stämmer lika ofta som SMHI:s nuvarande prognoser.

-----------

Tidigare blogginlägg om ekonomiska prognoser:
Varför förändras tillväxttrender?
Hur fattiga länder ska bli rika
Mer om tillväxtprognoser
Usla tillväxtprognoser

Mer om klyftorna och finanskrisen

Chicago-professorn Raghuram Rajan, tidigare chefsekonom på Internationella Valutafonden:

"(...) vi behöver se borton giriga bankirer och ryggradslösa regulatörer (och det fanns gott om bådadera) efter grundorsakerna till denna kris.

Och problemen löser vi inte med en lag om finansreglering som ger mer makt åt regulatörerna.

USA behöver tackla ojämlikheten vid dess rötter, genom att ge fler amerikaner möjlighet att konkurrera på den globala marknaden.

Detta är mycket svårare än att räcka ut krediter, men mer effektivt på lång sikt".

I VOX EU skriver en valutafonds-ekonom och en fransk ekonomiforskare i liknande termer.

Ökade klyftor kan leda till ökad skuldsättning hos låg- och medelinkomsttagare och därigenom även en större krisrisk.

Ett av de möjliga motdragen för att minska krisrisken är då istället att arbetarna stärker sin förhandlingsposition vilket kan öka låga och medelhöga löner, enligt de två forskarnas modelleringsstudie.

(tidigare inlägg om krisen och klyftorna här)

-------
Annars vill jag gärna rekommendera LO-tidningens och Arbetarens beskrivning av hanteringen av arbetslösa, de så kallade "fas 3"-åtgärderna. Jobbutsikter nära noll och företag som tjänar miljoner på skattefinansierade bidrag för att förvara arbetslösa.

Ett hjärta rött, Min politiska sida, Aftonbladets ledarblogg, Alliansfritt , iMike och Kaj Raving kommenterar mer.

Ingen långsiktigt ökad tillväxt

Jag har skrivit det förr men det tål att skrivas igen.

Den marknadsliberala, så kallade ”globaliseringseran”, har inte medfört någon högre tillväxt jämfört med årtiondena efter Andra Världskriget.

Massachusetts-professorn Richard D Wolff i Monthly Review och The Guardian:

”Sedan tidigt 1970-tal har arbetarnas löneökning avstannat, deras förmåner och arbetstrygghet minskat, och statens stöd till vanligt folk har hamnat under en konservativ attack.

Dessa ökade bördor rättfärdigades som absolut nödvändiga för att möjliggöra mer investeringar och därigenom större ekonomisk tillväxt.

En större ekonomisk kaka skulle då förse alla, inklusive arbetare, med mer.

Faktum är att tillväxten i USA och Europa minskade stadigt under dessa år (se graf nedan från Rom-professorn Pasquale Tridico):

Medan arbetarnas villkor försämrades steg kapitalisternas överskott och vinster och aktiemarknaderna sköt i höjden.

Inkomst och förmögenhet omfördelades från fattiga och mellanskiktet till de rika.

Men de utlovade resultaten förverkligades aldrig: varken mer investeringar eller större tillväxt.

Som grafen visar bromsades faktiskt tillväxten och sedan imploderade hela systemet i en katastrofal kris".

(via Ali Esbati).

---------------

---------------
Nybloggat om tillväxt:

Roger Jönsson, Peter Andersson, Hamiltons blandning, Rasmus Lenefors, Nemokrati, Ett Hjärta Rött, Begrundat och plitat, Björnbrum, Flute-tankar, Löntagarbloggen, Vänsterekonomerna.