Varför förändras tillväxttrender?

Ett objektivt mått på vår kunskap om vetenskapliga samband är förmågan att göra korrekta prognoser, med andra ord den så kallade prediktionskraften.

Alltså, en hög prediktionskraft krävs för att vi ska kunna uttala oss om varför tillväxten ökar eller minskar långsiktigt. Om det är skattetrycket, klyftorna eller något annat som orsakar förändrad tillväxt.

En studie från förra året* undersökte långsiktigt systematiska avvikelser i tillväxtprognoser för de så kallade G7-länderna 1990-2005.

Tillväxten föll - och prognoserna var systematiskt överoptimistiska för majoriteten av länderna (Japan, Frankrike, Tyskland och Italien - de länder där tillväxten föll allra mest).

Varför?

Artikelförfattaren, den brittiske nationalekonomiprofessorn Roy Batchelor, anger tre möjliga orsaker till systematiska prognosfel:

1: Att "prognosmakaren saknar förmågan att använda information effektivt och misslyckas med att lära sig av nyligen inträffade prognosfel".

(Jag kallar detta alternativ "klantighet")

2: Att "prognosmakaren har förmågan att använda informationen 'rationellt' men har otillräckliga data för att lära sig vilka förändringar i målvariabeln som är permanenta och vilka som är övergående".

(Jag kallar detta alternativ för "informationsbrist")

3: Att "prognosmakaren har förmågan och tillräckliga data men lägger medvetet in en 'rationell avvikelse' som svar på finansiella eller ryktesmässiga incitament för att göra optimistiska eller pessimistiska prognoser".

(Jag kallar detta alternativ för "lönsamt kvacksalveri")

Slutsatsen av de överskattade prognoserna under en fallande tillväxttrend?

"Den mest övertygande förklaringen för optimismen är att den speglar en rationell anpassning bland prognoserna till fallet i tillväxttrenden i dessa länder".

Förklaring nummer två alltså. Vi hade troligtvis dålig koll på vad som orsakade den snabbt fallande tillväxttrenden.

*Batchelor, R., 2007. Bias in macroeconomic forecasts. International Journal of Forecasting, 23: 189-203.

Fler inlägg om tillväxtprognoser här.

-------------
Bloggat:

Ett hjärta rött om nedskuren socialförsäkring, Sjölander om nedskuren a-kassa, Catti om friskolor som klassmarkörer, Rödgrönt om terrordåd, Svensson, Alliansfritt, Motvallsbloggen, Ali och Pastey om Sveriges kryperi för Bush i samband med kriget i Georgien.

Statsskulden igen

Svenska Dagbladet har i dag ett stort uppslag om statens finanser och hur de "mår".

Jan Häggström, Handelsbankens chefsekonom, säger till tidningen:

– Det är väl ett alldeles perfekt läge att genomföra skattesänkningar eller andra saker som man har tänkt sig. Sverige har ett sådant särklassigt läge statsfinansiellt att det inte kommer att straffa sig.

Tittar man på Svenskans grafik över statsskulden är detta kanske inte lika självklart:



Förra året var statsskulden 36% av BNP och beräknas sjunka till 31% vid slutet på detta år.

Men "den som är satt i skuld är icke fri", minns ni väl? Hur går det då ihop?

Jo, Jan Häggström vet förmodligen att när man jämför skuldsättning mellan länder, vilket exempelvis OECD gör, så jämför man den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, vilket jag har skrivit om här.

Återvunnen graf:



Där ligger alltså Sverige på plus - och väldigt bra till, internationellt sett, även om offentliga sektorn i Finland och Norge har ännu större finansiella nettoförmögenheter.

Så visst har Jan Häggström rätt. Det finns ganska gott om utrymme för den svenska offentliga sektorn just nu att minska intäkterna (exv. sänka skatter och avgifter) och/eller öka utgifterna (exv. bygga bostäder eller anställa mer personal inom vård-skola-omsorg).

Tidigare inlägg om statsskulden här.

--------
Bloggat:

Alliansfritt om att FRA-motståndare kallas "paranoida", Motvallsbloggen tipsar om retorikern Galloway, Svensson om oljan bakom krigen, Resursbloggen om sjukdom och arbetsförmåga, Dom Ljuger om studiemedelsstrul,

Vilka äger börsaktierna?

Vem som bör äga arbetsplatserna har ibland diskuterats här på bloggen.

Ett alternativ är att arbetsplatserna ägs av aktieägare som köper och säljer sina aktier på börsen.

Då kan det ju vara intressant att titta på fördelningen av de privatägda, börsnoterade aktierna i Sverige. Data för 2006 från SCB.

"Paj-diagrammet" här nedanför visar hur mycket den 1% mest förmögna delen av de privata aktieägarna (den "1:a percentilen") äger, i helvitt.

Det prickade fältet plus det vita fältet visar hur mycket de 5% mest förmögna äger.

Lägg till det streckade fältet och du ser vilken andel de 10% rikaste äger.

Det svarta fältet visar hur mycket de 90% fattigaste (eller "minst rika" om man så vill) privata aktieägarna äger.



Nio tiondelar av de svenska privata aktieägarna äger alltså 2% av värdet av de privatägda börsnoterade aktierna.

Den rikaste hundradelen äger 74% av det totala värdet.

-------------

[Edit]: Statistiken över svenskarnas förmögenhet avskaffades med förmögenhetsskatten. Regeringen tänker inte kartlägga förmögenheterna separat i framtiden och skyller på pengabrist, skriver Ekonomistas.

Förmögenhetsstatistik har tydligen blivit något omodernt och onödigt - eller alldeles för politiskt känsligt...

----------
Bloggat:

Alliansfritt om säkerhetssamarbete med USA, Resursbloggen om privat företagshälsovård, Claes Krantz om överklassnära tjänster, Svensson om privata järnvägar, Paolo Pissoffi om storskaligt hyckleri i världspolitiken, Magnus Berg vill minska klyftorna, Rödgrönt om försvar.

Marknadsliberalism eller demokrati?

En flitig kommentator i trådarna till denna blogg, kommenterar även själv ekonomiska frågor på bloggen "Who i$ John Galt?"

Bloggen förespråkar "objektivism" som är en slags marknadsinriktad, liberal filosofi, utvecklad av 1900-talstänkaren Ayn Rand.

I bloggens faq-avdelning framgår att strävan efter fria marknadskrafter står i konflikt med önskan att samhället ska styras demokratiskt:

"Vad är demokrati? Majoritetens rätt att bestämma över minoriteten, och varför är det rätt? Varför har en grupp människor rätt att bestämma över en annan bara för att de är fler? Vi vill ge varje människa rätten att bestämma över sig själv, vilket exkluderar rätten att bestämma över andra. Demokrati kan bara klassificeras som ett orättfärdigt förtryck".

Bara att välja, alltså...

-------
Bloggat:

Motvallsbloggen om marknadsanpassningen av Indien, Claes Krantz om kaos på Försäkringskassan, Svensson om knark och straff, Alliansfritt om privatiseringsstopp för skolor i Stockholm, Esbati om en marknadsivrande diktaturkramare, $vensson om fler demokratiskeptiker bland högern, Catti om studentbostadskris, Resursbloggen om välfärdsslakt, Jinge om att Georgien får betala för Kosovos självständighet, Petter Partikulärt om att blockpolitik är högerpolitik, Rödgrön om medborgarskap, Schlaug om inflationen

Inget inflationsrekord

Inflationsrekord! ropar Veckans Affärer.

Tänk om ekonomikommentatorerna i högerpressen ändå kunde ha åtminstone hälften så bra koll på rekorden som sportkommentatorerna...

VA:s makroexpert Pekka Kääntä skriver:

"Den svenska inflationen slog nytt rekord i juli och landade på 4,4 procent".

och lägger sedan till brasklappen:

"(Det vill säga om man räknar borde de gamla dopningsrekorden från 1980-talet, då det var vanligt med tvåsiffriga inflationstal.)"

Bra, Pekka, men det räcker inte.

Åtminstone inte om vi håller Statistiska Centralbyrån (SCB) för en trovärdig källa, graf nedan:



Senast inflationen var över 4,4 procent var inte på 1980-talet, utan 1993.

Sedan Andra Världskrigets slut har inflationen varit högre än 4,4 procent under åren 1948, 1951, 1952, 1956, 1957, 1962, 1965, 1966, samtliga år 1970-1985, 1988, 1989, 1990, 1991, samt, som sagt, 1993.

Inget inflationsrekord i juli 2008, alltså. Inte ens om vi bortser från 1980-talet.

[edit]:
(Högsta inflationen i Sverige sedan kronan blev officiell valuta var år 1918, då inflationen var hela 47%).

[edit#2]:
(Riksbanksledningen har full koll på när inflationen senast var såhär hög.
Swedbanks prognosmodeller visar att inflationen i Sverige snart kommer att sjunka samt att den öppna arbetslösheten kommer att stiga till hela 9% nästa år. Detta borde vara det verkliga orosmolnet).

Tidigare inlägg om "rekord"

----------
Bloggat:

Svensson om kriget i Georgien, Motvallsbloggen om kriminalitet, Pastey om folkmordet i Rwanda, Alliansfritt om ockupationsfester, FarmorGun om FRA-opinionen, Akuhujan fortsätter sin porrgranskning, Catti om Burma, Rödgrön om mänskliga rättigheter, Claes Krantz om källkritik i media

Barnens skolgång som handelsvara

Riksdagsledamot Mats Gerdau (m) säger till SvD att han vill att kommunerna, som fördelar pengar till friskolorna, inte ens ska få yttra sig i remissvar till Skolverket om nya friskolors etablering.

- Varför ska man tillfråga konkurrenten just när det gäller skoletableringar? Man frågar inte Konsum om de vill att Ica ska få starta, säger han.

Maryam Yazdanfar (s-riksdagsledamot) förklarar träffsäkert varför den parallellen haltar:

"Det är skillnad på Konsum och skolan.

1. Vi har ingen plikt att handla på Konsum. Vilket vi glatt tackar för.
2. Konsum är som tur är inte ansvarig för att vi ska kunna läsa, skriva och räkna.
3. Konsumbutiker är inte skattefinansierade.
Pastaskruvar kan inte i någon annan värld än i Nyliberalismien jämföras med kunskap.

Friskolor är vissa fall bra. Då bidrar de till den pedagogiska mångfalden. I andra fall är de usla. Då präglas de av osäkra ägarförhållanden och kortsiktiga ägarintressen som sätter kidsens kunskap på spel. Tillståndsgivningen är märklig eftersom den ansvariga myndigheten, i det här fallet kommunen, har absolut för lite att säga till om. Det är idag enklare att starta friskola än korvkiosk. Läskunnighet och korv är inte heller samma sak".

Ilona Sz kommenterar:

"Kommersialiseringen av skolan har gått alldeles för långt och våra barn är inte handelsvaror".

Tyckande och Tankar skriver:

"Moderat skolpolitik har tydligt flyttat fokus från eleven till att alltmer fokuseras vid att gynna de nya skolkoncernerna som redan förra året omsatte cirka 1,7 miljarder med en uppskattad vinst på 85 miljoner kronor".

Även Alltiallon och In Your Face kommenterar.

-----------
Bloggat:
Catti om Burma och Kina, Alliansfritt om urholkat djurskydd, Svensson om privat sjukvård, Akuhujan om porrens makt över tanken, Början av 2000-talet om främlingsfientlighet i Finlands maktkorridorer, Motbilder om Guantánamo-lägret, Dom Ljuger om skillnader i framtidsutsikter och förutsättningar, Claes Krantz om alliansens ekonomiska glädjekalkyler, Badlands Hyena om att ökningen av bankrån är sossarnas fel.

Stiglitz om klyftor, miljö, brottslighet och tillväxt

Lite motvikt till budskap om "den enda vägens politik" eller "there is no alternative" för att få en växande ekonomi.

Joseph Stiglitz, som fick ekonomipriset till Nobels minne 2001, skriver i Guardian:

"Det finns sannerligen stora skillnader i tillväxtstrategier som gör olika utfall väldigt troliga. Den första skillnaden gäller hur tillväxten själv mottas.

Tillväxt handlar inte bara om att BNP växer. Den måste vara hållbar: tillväxt som baseras på miljöförstöring, en skuldfinansierad konsumtionsorgie, eller utnyttjandet av knappa naturresurser utan att intäkterna återinvesteras, är inte hållbart.

Tillväxten måste även vara inkluderande; åtminstone en majoritet av medborgarna måste gynnas. Nedsippringsekonomi* fungerar inte: en ökning av BNP kan faktiskt sätta de flesta i ett sämre läge.

USA:s tillväxt under de senaste åren har varken varit ekonomiskt hållbar eller inkluderande. De flesta i USA har det sämre än för sju år sedan.

Men det måste inte finnas ett motsatsförhållande mellan klyftor och tillväxt. Regeringarna kan förbättra tillväxten genom att öka inkluderandet.

Ett lands mest värdefulla tillgång är dess befolkning. Så det är viktigt att säkerställa att alla kan leva upp till sin potential, vilket kräver utbildningsmöjligheter för alla.

En modern ekonomi kräver även risktagande. Individer är mer villiga att ta risker om det finns ett bra skyddsnät. Om inte kan medborgarna kräva beskydd mot utländsk konkurrens. Socialt skydd är mer effektivt än protektionism.

Ett misslyckande med att skapa social solidaritet kan ha andra kostnader, de minsta av dessa är knappast de sociala och privata utgifter som krävs för att skydda egendom och fängsla brottslingar.

Det beräknas att inom några år kommer USA ha fler människor som arbetar inom säkerhetsbranschen än inom utbildning. Ett år i fängelse kan kosta mer än ett år på Harvard-universitetet.

Kostnaden för att fängsla två miljoner USA-medborgare - en av de högsta siffrorna i världen, räknat per invånare - borde ses som en minskning av BNP, ändå adderas den dit".

*"Nedsippringsekonomi" är ett uttryck för en politik där det framför allt satsas på att de rika ska få det bättre, i tron att en del av deras ökade rikedom även ska "sippra ner" till de fattiga.

-------
Bloggat:
Alliansfritt om företagshemligheter, Dom ljuger om Sydkoreas "ekonomiska under", Motvallsbloggen om kritik mot svenska för invandrare, Claes Krantz om facket och papperslösa arbetare, Jinge om fattigdom i förorten, Pissoffi om att politiskt utnyttjande av antisemitism, Svensson om glada dagar för säkerhetsindustrin, Början av 2000-talet om europeisk gränskontroll mot människor från övriga världen.

Ljus framtid för vinstdrivande vårdbolag?

Från SvD Näringsliv idag (pdf).

Vinster i tre privata vårdkoncerner:

Attendo-koncernen, 113 miljoner kronor första kvartalet 2008.
Capio, 180 miljoner kronor år 2007.
Carema, 347 miljoner kronor år 2007.

Regeringens utredning "Vårdval i Sverige" (SOU 2008:37) föreslår nu en ökad roll för privata vårdbolag.

Eller med andra ord, "att landstingen ska bli skyldiga att införa vårdvalsystem i primärvården. Vårdvalet ska ge patienten rätt att välja mellan olika vårdgivare".

Den enda rent politiska organisation som har bjudits in att yttra sig om utredningen är "den nyliberala lobbyorganisationen Den nya välfärden", skriver SvD. Många remissinstanser är hursomhelst kritiska medan några är positiva till "ökad konkurrens" inom vården.

Tidigare inlägg om vård/hälsa

Bloggar som kritiserar privatiserad vård:
Resursbloggen, Svensson, Kia Mundebo, Claes Krantz, Psykbryt.

Mer om snabbmatsbegränsningen i LA

Häromveckan skrev jag om det ettåriga stoppet för att etablera nya snabbmatsrestauranger i Södra Los Angeles, som domineras av fattiga områden. Stoppet infördes av hälsoskäl.

Inlägget har kommenterats på (minst) två liberala bloggar, så jag tänkte reda ut lite missförstånd.

Det kan vara på sin plats att citera ur en av länkarna från förra inlägget, nyhetsbyrån AP:

"En rapport från Community Health Councils fann att 73 procent av restaurangerna i södra Los Angeles var snabbmatsrestauranger, jämfört med 42 procent i Västra Los Angeles".

Det handlar alltså inte om att "förbjuda snabbmat" som bloggen Alltid Varför skriver i sin rubrik om saken. Utan, det handlar om att minska, eller åtminstone inte höja, den redan höga siffran 73 procent som beskriver andelen snabbmatsrestauranger i området.

Alltid Varför kallar det "ofattbart" att jag, som sympatiserar med den frihetliga vänstern, "kan undgå att reagera på förtrycket" som snabbmatsbegränsningen innebär.

$vensson kommenterar: "I Sverige jublar vänstern" - och länkar enbart till mig. Han jämför lagen i LA med statligt serveringsmonopol.

Några klargöranden och kommentarer:

- Jag har visserligen många vänsteråsikter, men jag är inte vänstern personifierad. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.

- Jag gillar att äta snabbmat då och då och är glad över att snabbmat finns och är tillåtet. Men skulle 73% av min hemstads restauranger vara snabbmatsrestauranger skulle även jag reagera på att de var för många.

- Jag "jublar" inte över regleringen - läs gärna detta inlägg och det förra, en gång till om det behövs. Jag tyckte mest att det var en intressant, pikant notis.

- Jag reagerar, mycket riktigt, trots detta inte över något förtryck som skulle vara förknippat med snabbmatsbegränsningen, dels eftersom jag är för dåligt insatt i fallet, dels eftersom jag inte tycker att begränsningen verkar fullständigt orimlig med tanke på att det redan finns så många snabbmatsrestauranger där. Men min bedömning är ganska oviktig - det viktiga är vad folk i South LA tycker - och vad de tycker har jag ingen aning om. Om begränsningen speglar flertalets vilja där så är den ok för mig, annars inte.

- Marknadsbegränsningar är inget fel i sig - jag tror nog att de flesta som sympatiserar med den frihetliga vänstern är ganska skeptiska mot marknadskrafter över huvud taget. Marknadskrafter fördelar nämligen makt enligt principen "mest makt åt de rikaste". Samtidigt kan även regleringar vara dåliga. Ekonomiska regelverks vara eller inte vara bör enligt mig avgöras beroende på hur populära de är bland dem som berörs av regelverken.

- Det är intressant att se två svenska marknadsliberaler fullständigt gå i taket när den heliga marknadens principer ruckas på, om ens bara lite grann.

------
Lästips:
Göteborgsposten intervjuar Wilhelm Agrell, lundaprofessor i underrättelseanalys, som drar paralleller mellan FRA-lagen i dag och svensk säkerhetstjänsts avlyssning under Andra Världskriget för Tysklands räkning.

Bloggat:

Svensson skriver att sjukförsäkringen privatiseras till de fattigas nackdel, Alliansfritt och Esbati kommenterar att Jan Björklund drog in Bin Laden i FRA-debatten, Ilona Sz om varsel och a-kasseavhopp, Motvallsbloggen om Kinas tillverkningsindustri, Sjölander analyserar trenden för lediga jobb, Claes Krantz om bolånekris, Farmor Gun om FRA-motstånd bland moderater, Början av 2000-talet om illegala bosättningar på ockuperat palestinskt område.

Den åldrande befolkningen

Vi har sett argumentet förr, nu dyker det upp igen på DN Debatt. "Den åldrande befolkningen" påstås vara ett problem för ekonomin som kräver stora och nya förändringar.

Författarna, två ekonomiforskare, föreslår lösningen att "[s]atsa på folkhälsan och förbättra förutsättningarna för deltagande på arbetsmarknaden för alla - även för dem som fyllt 65".

Det låter kanske inte så dumt.

Men frågan är varför vi behöver oroa oss över huvud taget. Sverige och de flesta andra länder har länge haft en åldrande befolkning - varför är det just nu som detta måste bli ett problem?

Hur kommer det sig att ökad förväntad livslängd inte blev något liknande problem på 1950- eller 1960-talet när många gifta kvinnor inte förvärvsarbetade - och när BNP/person var mycket lägre än i dag?

Med en växande ekonomi kommer samhället sannolikt att vara ännu rikare i framtiden än i dag - varför måste vi då bekymra oss över hur framtidens växande plånböcker ska räcka till?

(Bättre att bekymra oss över vilken miljö vi lämnar efter oss när det gäller klimat, stora rovfiskar i havet med mera.)

Forskarna har även räknat på en annan lösning: att öka invandringen. En fördubbling av invandringstakten skulle inte räcka och en ännu större invandring än så kallar forskarna för "ett icke önskvärt eller politiskt omöjligt alternativ"...

Vårdkostnaderna förväntas i artikelförfattarnas studie kunna öka med upp till 270 procent. Men bloggen Ekonomistas som även kommenterar DN-artikeln tipsar om en annan studie som visar att vårdkostnader inte beror på ålder - kostnaderna beror på hur nära döden man är, tidsmässigt - oberoende av ålder.

Ekonomistas skriver att vi nog klarar oss ändå till slut. Jag är beredd att hålla med om den saken.

Satsa gärna på förbättrad folkhälsa och förbättrade arbetsvillkor - inte för att vi måste (i en samhällsekonomisk mening), utan för att det vore ganska vettigt ändå.

-------------
Lästips:
Även i Norge oroar sig ekonomer över den åldrande befolkningen. "Skattene i Norge må opp", menar flertalet av de 20 ekonomer som NRK (Norges motsvarighet till Sveriges Radio) har intervjuat.

Bloggat:
Alliansfritt summerar år 2007 under Alliansen, Svensson skriver om möjligheten att avsätta regering och parlament via folkomröstning, Motvallsbloggen om sammansvärjningar, Paolo Pissoffi om utanförskap och Bibeln, Björnbrum hittar en sällsynt ödmjukhet hos Carl Bildt, Schlaug om uppsexad ja-kampanj under Irlands Lissabon-omröstning.